Några ord om klyftor och dynamiska effekter

Written by on 22 augusti, 2010 in Jämlikhet, Välfärd - 17 Comments

I sitt sommartal lanserade Reinfeldt det femte steget i jobbskatteavdraget. I detta femte steg kommer personer som tjänar 38 000 kr i månaden (eller samhällsbärarna som Reinfeldt kallar dem) få en skattesänkning på 630 kr eller 1,9 procent av bruttoinkomsten medan personer som tjänar 22 600 kr (och som därmed inte bär upp samhället lika mycket) får nöja sig med 196 kr eller 0,9 procent. De personer med lägst inkomst i samhället så som arbetslösa, sjukskrivna, socialbidragstagare och studenter får ingenting då de inte jobbar och därmed inte bär upp samhället alls.


I en efterföljande intervju i Aftonbladet menar Reinfeldt att förslaget gör Sverige mer rättvist och att ”Världens minsta inkomstklyftor ska bli mindre”, När reportern frågar hur stora skattesänkningar för höginkomsttagarna ska leda till mindre klyftor svarar Reinfeldt att ”Det har visat sig att både den kortsiktiga och dynamiska effekten av jobbskatteavdragen är att de minskar inkomstskillnader.”

Detta citat är värt lite extra eftertanke. Reinfeldt menar alltså att moderaternas förslag, både på kort sikt och på längre sikt genom förändrat beteende kommer leda till att inkomstskillnaderna minskar. Är detta sant?

Att påstå att de direkta effekterna av förslaget skulle vara att inkomstklyftorna minskar är rent ut sagt absurt. Antingen så kan Reinfeldt inte läsa en tabell eller så blåljuger han. Om man beslutar att ge dem som tjänar bäst skattesänkningar på 1,9 procent, de som har medelinkomster 0,9 procent och de som tjänar minst 0 (noll) procent kommer de kortsiktiga effekterna av reformen vara garanterat vara att inkomstklyftorna ökar.

Vidare kan man fråga sig om skattesänkningarna har dynamiska effekter som leder till att klyftorna minskar? Detta skulle kunna vara fallet om fler människor, som en långsiktig konsekvens av förslaget, kommer i arbete och därmed får en högre inkomst. Man kan tänka att om man sänker skatterna på arbete så kommer fler att bli benägna att söka jobb.

Om det är denna effekt som Moderaterna är ute efter lär de bli besvikna. Deras förslag är nämligen inte utformat för att fånga upp denna potentiella effekt. De inkomstgrupper som får högst procentuella skattesänkningar enligt deras förslag är personer med en inkomst på 38 000 kr i månaden och som därmed tillhör de som tjänar absolut bäst i samhället. Är det så att Moderaterna tror att människorna som inte jobbar idag lätt skulle kunna få jobb där de tjänar 38 000 kr men tycker att man får ut för liten del av sin lön efter skatt och istället väljer att gå på A-kassa eller ställa sig utanför systemet? Om så är fallet är det kanske en rimlig reform att genomföra. Jag tror dock inte att en lön på 38 000 kr i månaden ger för lite efter skatt är den främsta anledningen till att folk är arbetslösa. Jag tror snarare att det är bristande humankapital, bristande efterfrågan på arbete och strukturellt utanförskap som är problemet.

Men kanske är det så att jag inte har ett tillräckligt långsiktigt perspektiv och inte är tillräckligt dynamisk i mitt tänkande. Det kanske är så att om personerna som nu är arbetslösa ser att människor med hög inkomst får skattesänkningar kommer de besluta sig för att omskola sig till affärsjurister och managementkonsulter eller andra samhällsbärande funktioner och därmed, efter ett tag, kommer i arbete. Detta resonemang, om än aningen långsökt, skulle kunna hålla på ett teoretiskt plan. Problemet är ju bara det att Alliansen skurit ner så mycket på komvux och högskola att personer inte längre kan omskola sig på detta sätt.

Att dessa dynamiska effekter existerar är inte självklart. Om de skulle existera är det ytterst osannolikt att den minskning av inkomstklyftorna som de för med sig skulle vara större än den ökning av inkomstklyftorna som skulle komma dels av skattesänknigarna i sig och dels av de nedskärningar i välfärden och socialförsäkringssystemen som krävs för att finansiera dem.

Det ska också sägas att det här inte heller är första gången som moderaterna pratar om dynamiska effekter av skattesänkningar. Under mitten av 90-talet pratade man om dynamiska effekter i from av självfinansierade skattesänkningar. Nu menar de att dessa skattesänkningar också ska minska klyftorna. I länder där man inte har helt knasigt utformade skattesystem är båda dessa effekter lika mycket hokus pokus. Dynamiska effekter är helt enkelt ett ord som moderaterna använder när de vill göra något som Svenska folket inte vill (som att urholka de offentliga finanserna för att ge till de rika eller öka klyftorna i samhället) för att få det att låta som att deras ambition är den motsatta mot vad den faktiskt är.

Om man vill se vad för effekter regeringens föreslagna politik har för effekter på klyftorna kan vi helt enkelt titta på utfallet av de senaste fyra årens politik. Under de sista månaderna har företrädare för de rödgröna vid flera tillfällen nämnt att skillnaden mellan män och kvinnor i disponibel inkomst har ökat med över tusen kronor i månanden.

Dessvärre säger dessa siffror inte hela sanningen. Detta dels eftersom de inte är justerade för inflation och inte uppdelade efter inkomst. Om man inflationsjusterar dem och delar upp dem efter inkomst så upptäcker man helt absurda siffror. Den rikaste tiondelen män har fått över 200 gånger så höga realinkomstökningar som den fattigaste tiondelen kvinnor. När man kan kalla det för minskade klyftor och komma undan med det har nyspråket nått nya, tidigare oanade, nivåer.

About the Author

Dany Kessel läser forskarutbildningen i nationalekonomi på Stockholms Universitet.

  • Anonymous

    >Jag lämnar huvudfrågan åt sidan och noterar endast att antalet helårsstudenter mellan 06 och 09 ökade med sammanlagt knappt 41 000 summerat över de 27 största högskolorna och universiten. Detta beror delvis på fler tilldelade platser och delvis på att tidigare tomma platser fyllts. Även anslaget per student har ökat något.

    Vad gäller komvux styrs dimensionering av både stat och kommun. Det statliga anslaget har till del styrts om till yrkesvux där kostnaden per plats är högre. Detta gör att trots att anslaget idag är högre än både 2006 och åren före är platserna färre.

    Alliansregeringen har även byggt ut KY-utbildingarna och andra yrkesutbilningar utanför högskola och komvux.

    Om detta kan summeras till en politik där vi har "skurit ner så mycket att människor inte kan omskola sig" överlämnar jag till andra att avgöra.

    Erik Scheller
    Utbildningsdepartementet

  • Olof Hugo PTR Gerlach

    >Erik@ Jag har inte jättebra koll på nationellt plan men i Stockholm skar man ner på antalet komvuxplatser ganska kraftigt. Läsåret 2006-2007 gick 19 983 personer någon form av utbildning inom Stockholms kommunala vuxenutbildning. Av dessa studerade många på deltid och sammantaget så motsvarade de 8958 heltidsplatser. Tre år senare, mitt i lågkonjunkturen, planerar vuxenutbildningen att de medel de fått bara räcker till ca 6000 heltidsplatser för 2010. Samtidigt är söktrycket högt. Under 2009 inkom 42 000 ansökningar om att få studera inom vuxenutbildningen vilket är att jämföra med ca 33 000 för året innan och då har redan tillträdet till utbildning försämrats så att färre kan söka.

    Men jag tror att du säkert kan ha en poäng på aggregerad nivå.

    jag tycker att man bör begränsa tillgången till komvux så att man slipper ren konkurrenskomplettering (det är som det mesta andra ett fångarnas dilemma) men 25:4 regeln kunde man ha haft kvar.

  • Dany Kessel

    >@Erik

    Att antalet heltidsstudenter ökar i samband med en extrem lågkonjuktur är knappast något som man borde ta åt sig ära för, det betyder bara att man inte lyckats hålla uppe sysselsättningen och att människor inte kan få jobb. Faktum är att hela den ökning du pratar om kom till under 2009, under 2007 och 2008 var antalet helårsstudenter lägre än det varit under 2005 och 2006.

    Sen borde jag kanske varit tydligare. Det jag är ute efter att kritisera är inte er utbildningspolitik utan er arbetsmarknadspolitik, skattepolitik och fördelningspolitik. Att ni driver den utbildningspolitik ni gör leder dock till att er politik inom ovan nämnda områden blir ännu dummare än den var från början.

    Såhär, om man menar att skattesänkningar för dem som tjänar 38 000 kr i månaden ska bidra till dynamiska effekter där folk ombildar sig för att sedan komma i arbete så måste de kunna ombilda sig till arbeten där de tjänar 38 000 kr i månaden. I detta sammanhang spelar satsningar på yrkesvux och KY mindre roll eftersom personer med dessa utbildningar väldigt sällan kommer upp i löner om 38 000 kr. Däremot så blir det problematiskt att man inte kan läsa upp sina betyg på komvux (eftersom medel styrts över till yrkesvux) och att personer som gick i den gamla gymnasieskolan (vilket en ganska stor del av de som befinner sig i ett långvarigt utanförskap gjort) inte kan tillgodoräkna sig meritpoäng och därmed inte komma in på utbildningar som leder till arbeten där man tjänar över 38 000 kr i månaden.

  • Anonymous

    >@intresserade av utbildning.

    Även om statsanslagen är högre för året 2010 än 2006 har regeringen enligt egna sammanställningar skurit ner anslagen till komvux med över 1 miljard denna mandatperiod jämfört med föregående. Att färre komvuxplatser nu jmf med 2006 skulle bero på omstyrning från komvux till yrkesvux är en relevant faktor att beakta. Att kommunernas ekonomi (som helt riktigt är en viktig del av det hela) försämrats kraftigt p.g.a. jobbpolitiken inte lyckats och p.g.a. att regeringens politik överfört stora kostnader från A-kassa till försörjningsstöd är troligen desto viktigare.

    Regeringens anslag till högskolan kan ge någon procentenhet fler platser än den dåvarande regeringen tillsköt medel för 2006, samtidigt som ungdomskullarna ökat med 1/5 mellan 2006 och 2010.

    KY har byggts ut, samtidigt har arbetsmarknadsutbildningarna skurits ner kraftigt.

    Tillsammans med de förändrade antagningsreglerna ger det, menar jag, gott fog för påståendet att regeringens politik gjort det svårare att utbilda sig och omskola sig.

    Mvh

    Pelle Rödin
    Pol. sek. (S)

  • Anonymous

    >Jag fortsätter försvara det jag vet något om och överlåter arbetsmarknadspolitiken åt andra.

    Först och främst: självfallet anförs ovan många rimliga argument. Låt mig dock än gång vara tydlig med att de totala anslagen till komvux är högre idag än de var 2006. Att som Pelle Rödin godtyckligt lyfta ur yrkesinriktade gymnasiala vuxenutbildningen och påstå att vi skärt på komvux är inte rimligt. Att anslagen till teoretisk komvuxutbildning idag är lägre än 2006 är det ingen som ifrågasatt.

    Vad gäller konkurrenskomplettering noterar jag att ni har olika åsikter i kommentatorsfältet och det är väll gott så i ett studentförbund. Det är i vilket fall helt rätt att det är för dessa elever som platserna ibland inte räcker till – de som har ofullständiga betyg och behöver komvux allra mest prioriteras nu liksom under tidigare regeringar. Danny Kassel bör dock notera att införandet av meritpoängen och att dessa inte skulle ges till sökande med betyg föra 2003 var ett beslut som togs av den förra socialdemokratiska regeringen (http://www.hsv.se/download/18.539a949110f3d5914ec800095483/pm_hogskolenytt0606.pdf). Därmed inte sagt att det var rätt – nu ändras också detta.

    Vad gäller antalet högskoleplatser kan vi diskutera varför söktrycket är som det är. Självfallet är lågkonjunkturen och den fallande sysselsättningen sannolikt den största orsaken till det ökade intresset att studera. I blogginlägget ges dock bilden av att regeringen skärt ner på högskolan och det är detta jag reagerar emot. Totalt har högskolan (tillfälligt) byggts ut med 10 163 platser – lägg till detta sedan ökade anslag per plats.

    // Erik Scheller

  • Dany Kessel

    >Din länk fungerar inte för mig men det var onekligen en intressant nyhet.

    Sen tar jag egentligen inte ställning i frågorna som rör konkurrenskomplettering, meritpoäng och att satsa mer på yrkesvux och KY. Tror säkert att det kan finnas både förtjänster och nackdelar men kan inte slutgiltigt uttala mig eftersom jag inte satt mig in i frågorna.

    Min poäng är dock att denna typ av reformer står i vägen för de dynamiska effekter som Reinfeldt påstår att hans skattesänkningar för höginkomsttagare har.

    Om man ville ha skapa dessa effekter skulle man öka antalet platser på juristprogrammen, industriell ekonomi, läkarprogrammen och på vissa ekonomutbildnignar. Man skulle också införa stora satsningar på teoretiska komvuxutbildningar i områden med stor långtidsarbetslöshet. Om man inte gör denna typ av satsningar så har man ingen grund för att hävda att det kan finnas dynamiska effekter som leder till att klyftorna minskar när man sänker skatten för höginkomsttagare.

  • Anonymous

    >Här kommer den korrekta länken

    http://www.hsv.se/download/18.539a949110f3d5914ec800095483/pm_hogskolenytt0606.pdf

    Vad gäller platser på komvux kan det finnas skäl för din ståndpunkt. För högskolan är det dock så att vi från politikens sida, med några få undantag, överhuvudtaget inte styr omfattningen på olika högskoleprogram. Läkarprogrammet är ett sådant undantag då denna utbildning bygger på att det finns avtal mellan stat och landsting om praktikplatser. Den förra regeringen påbörjade en utbyggnad av läkarprogrammet BP06 och i varje BP sedan dess har ytterligare utbyggnader presenterats. Dessa fem utbyggnader har sammanlagt byggt ut programmet med 27 procent.

    // Erik Scheller

  • Anonymous

    >Det verkar som att länken är för lång. Googla "Förändringar inför antagningen till hösten 2010" så hittar du HSV:s PM högst upp i träfflistan.

    // Erik

  • Andreas Bergh

    >Intressant. Kan man få lite källor till de procentsatser som förekommer i inlägget?

    Jag noterar att det i början talas om det femte steget, dvs moderaternas förslag om vad som ska ske i framtiden, medan i Reinfeldts citat talas om jobbskatteavdragen i plural – kan det vara så att han talar om de genomförda avdragen, dvs steg ett till fyra?

    I så fall blir hans uttalande mer begripligt om man jämför med vad som står i de fördelningspolitiska bilagorna till budgetpropparna under alliansregeringen.

  • Dany Kessel

    >@ Andreas

    Siffrorna kommer från en tabell som redovisas i samband med intervjun. Återfinns där: http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7619665.ab

    Det kan vara så att han menar steg ett till fyra och då skulle påståendet onekligen om långsiktiga och dynamiska beteendeeffekter vara mer trovärdigt. Frågan löd dock "Hur ska det gå till om ni sänker skatten mest för högavlönade?" vilket får mig att tänka att det rör sig om det femte steget eftersom det är det är det enda steget som egentligen är en skattesänkning för höginkomsttagarna.

    Det femte steget skiljer sig också i avsevärt i sin karaktär mot de tidigare stegen vilket gör att de effekter som dessa steg har haft egentligen är ointressanta när man pratar om det femte steget.

  • Anonymous

    >kanske är det bra att man får så mycket pengar som man förtjänar att få, det är det vackra med en öppen marknad. Det klart att offentligt anställda kan inte få så mycket mer pengar från staten trots att de jobbar väldigt hårt, men om man öppnar för konkurrens t.ex i sjukvården kommer de bästa kliniker vilja anställa de bästa sjuksköterskor och då kommer de kunna få mer pengar. Vad är det för mening att skattebelägga personer mer än det är nödvändigt? Det gör att pengarna försvinner ut i det svarta hålet där man inte fokuserar på det som är nödvändigt. I stället kommer det komma förslag att rädda t.ex Arvikafestivalen eller införa statliga tjänster i tunnelbanan (butlerförslaget). Det är bättre att man får dessa pengar man får, betalar det som är nödvändigt i skatt och sedan får fördela sina pengar hur man nu än vill. Det är helt stört att mina pengar som jag har jobbat för ska gå t.ex. till ett sådant förslag som att rädda Arvikafestivalen eller till Greenpeace (som några av mina vänster vänner vill att pengar ska gå till). De säger om vi bara tar 50 kronor/månad från varje person då kommer vi samla ihop 5,5 miljarder per år, bara i Sverige. Många bäcker små och vips är vi uppe i väldigt stora summor. Jag vill inte betala för det här. Jag har jobbat hårt för min utbildning och jag tjänar pengar också för att överleva, jag vill inte att mina pengar ska gå till spillo för att jag ska sedan skrika efter bidrag.

  • Pelle

    >@anonym 15:12. Lägg märke till att 82% av den skatt du betalar in är transfereringar till dig själv över din livscykel (Långtidsutredningen 2003). Dvs det du betalar in i skatt går 82 % till din egen utbildning, dina barns dagis, din egen sjukvård när du blir gammal och skröplig.
    När du upprört säger att folk "skriker efter bidrag" kan det vara bra att komma ihåg att de mesta pengarna betalar du till dig själv.

  • http://tokyobling.wordpress.com/ TokyoTokyo

    Sedvanligt Moderat onsketankande med andra ord. Undersokningar har visat att fattiga spenderar en storre del av sin disponibla inkomst an rika, alltsa borde man ju om man nu ville minska inkomstskillnaderna gora tvart emot vilket aven skulle boosta konsumtionen av mjuka produkter. 

    Att Moderaterna vill minska inkomstskillnaderna ar f.o. en lika absurd tanke som att SD skulle vilja oka invandringen eller att KD skulle vilja avskaffa kyrkoskatten eller att MP skulle arbeta for skattelattnader for fattiga bilister. Var kare statsminister verkar inte ha alla pallar i vattnet. 

  • Björn Brohmée

    Pallar i vattnet… hmmm, den var bra. För övrigt bara en kommetar, media. För länge sen när jag var politiker aktade vi oss noga för att inte ha underbyggda fakta därför att på den tiden kollade media upp vad man sa. Media = megafor.

  • Jan Wiklund

    Men vad har vi för usel opposition som inte ens kan såga sånt uppenbart snömos som Reinfeldt kommer dragandes med här? Det är ju öppet mål, för fan!

  • Ole1255

    Allt bygger på ekonomiska teorier som i sin tur bygger på en ideologi (den nyliberala). Skattesänkningar, privatisering och frihandel. En övertro på vad en fri marknad kan åstadkomma. Det värsta är att jag misstänker att de tror att de har rätt och alla andra fel. Därför dövörat. De (M) tror verkligen att eftervärldens ska hylla dem för att de var de enda som såg ljuset. Precis som i fallet med Bush som fick förtroendet att styra samma politiska agenda över två val.

  • Simon

    Det är ju helt rätt att sänkt skatt åt höginkomsttagare (vilket det ju rör sig om) är klyftig politik endast i högersammanhang. Det är också lustigt att konstatera att det teoretiskt lika väl kan leda till att man arbetar mindre eftersom man torde kunna få ut samma lön som tidigare till priset av något kortare arbetstid.

    Nåväl.

    Teorin om att avdraget skulle leda till att fler väljer att ta höginkomsttagarjobb har jag inte hört förr, det låter fullkomligt halsbrytande. Har man verkligen fört fram sådant, frikopplat från varje socioekonomisk analys av människors val- och beteendemönster mm? Inte för att det framställer regeringens politik i någon bättre dager, men är inte syftet med jobbskatteavdraget att öka efterfrågan lite grann köksvägen och på så sätt skapa arbetstillfällen genom ökad konsumtion (som kanske till och med är tänkt att skapa ökade investeringar)? Dylika dynamiska effekter har jag fått för mig är obelagda empiriskt, men har inte detta varit en officiell motivering till politiken?