Jobbskatteavdraget eller hur man håller nere reservationslönerna

Om man är nyfiken på hur jobbskatteavdraget ska skapa fler jobb så ska man inte läsa årets budgetproposition:

”förstärkningen av jobbskatteavdraget bidrar till att arbetskraftsdeltagandet upprätthålls, lönebildningen förbättras och att rörligheten på arbetsmarknaden ökar”

”detta främjar en stark sysselsättningsökning i nästa konjunkturuppgång” (s 45).

Positiva sysselsättningseffekter på kort sikt förklaras av att det ytterligare jobbskatteavdraget ”ökar hushållens disponibla inkomster, vilket stimulerar konsumtionen” (s 45).


Inte vidare konkret eller klargörande.

Istället kan man vända sig till exempelvis finanspolitiska rådet som förutom att kritisera högerregeringens frånvaro på tydlighet också själva förklarar teorierna bakom:

”Den långsiktiga effekten av jobbskatteavdraget uppkommer därför att jämviktssysselsättningen påverkas. En mekanism är att arbetslösa och andra icke sysselsatta kan antas söka mer energiskt efter arbete om lönsamheten av arbete i förhållande till bidragsförsörjning ökar. Det kan bidra till en bättre matchning mellan arbetssökande och lediga platser. Men den viktigaste effekten är med all sannolikhet att lönerna på sikt blir lägre än de annars skulle ha blivit.6 Det kan bero både på att enskilda individer sänker sina reservationslöner (de lägsta löner man är beredd att ta ett arbete till) och på att de fackliga lönekraven blir lägre om de sysselsatta får högre disponibla inkomster genom en skattesänkning. Det troliga utfallet är att lönen före skatt blir lägre än som annars skulle ha blivit fallet, samtidigt som lönen efter skatt blir högre. Den högre lönen efter skatt kan antas öka arbetskraftsdeltagandet. Den lägre lönen före skatt innebär lägre lönekostnader för såväl företag som den offentliga sektorn, vilket gör det både lönsamt och möjligt att anställa fler.”


De största effekterna uppnås alltså av att arbetssökande accepterar lägre löner och de fackliga organisationerna håller nere lönekraven. Det kan ju vara kul att veta. Vi är nog många som inte vill ha en samhällsutveckling med större löneskillnader och löner man knappt kan leva på. Och dessutom med sämre välfärd till följd av skattesänkningarna.

Sen kan man kritisera jobbskatteavdraget av andra skäl än att man inte gillar den samhällsutveckling lägre lägstalöner skulle leda till. Väldigt få känner till det (då svarar man inte heller på incitamenten), empirin kommer från arbetsmarknader som inte är lika den svenska osv. Lite kritik hittar man till exempel här.

Dela