Förtidspensioner och framtiden

Förtidspensioner och framtiden

I veckan rapporterade flera nyhetskanaler att förtidspensioneringen av unga ökat med 50 % under de senaste fyra åren. Detta är inte en ny trend utan förtidspensioneringen ökade även under Socialdemokratiskt styre. Detta visar dock tillsammans med arbetslöshetssiffrorna gör det tydligt att regeringens arbetslinje inte fungerar.

Analysen som arbetslinjen vilar på är nämligen alldeles för grund. Konceptet bygger på att bara vi kan tvinga ner reservationslönen tillträckligt kommer fler personer att få jobb. Det är detta som regeringen försöker åstadkomma med sina skattesänkningar, försämringar i trygghetssystem och attacker på arbetstagarnas organisationer. Att denna lösning inte är önskvärd för en person som tror att jämlikhet är vägen till frihet är ganska uppenbart.

Även om man skulle tycka lägre reservationslöner, större klyftor och mer fattigdom är accepterbart i utbyte mot att man lyckas minska utanförskap är borgarnas lösning inte speciellt effektiv. Visst leder lägre reservationslöner, allt annat lika, till fler jobb. Det är dock väldigt dyra jobb, något som Marika har skrivit förtjänstfult om här.

Det är inte heller en långsiktig lösning. Anledningarna till det stora utanförskap vi haft de senaste tjugo åren är inte i huvudsak att reservationslönen. Det ligger större krafter bakom denna utveckling. Krafter som lett till att utbudet av arbetskraft varit större än efterfrågan. Den kanske största av dessa är den demografiska utvecklingen som jag skrivit om i min tredje krönika här. Andra faktorer som spelat in är att tillväxten subventionerna av samhällsnyttiga personliga tjänster så som barnomsorg avtog och stannade av under perioden och att man slutat minska den generella arbetstiden.

Riktningen och effekten av dessa trender och faktorer är dock varken eviga eller av gud givna. Effekten av demografiska utvecklingen de kommande tjugo åren kommer leda till att arbetsutbudet minskar. Att man slutat bygga ut kollektiva lösningarna kring de personliga tjänsterna och att man har slutat förkorta arbetstiden är politiska beslut. Beslut som kanske var kloka eller nödvändiga då de togs men vi kan märka idag att brist på tid och kollektiva lösningar återigen seglar upp som centrala frågor i debatten. Denna trend kommer sannolikt bara bli starkare i framtiden då vi har en åldrande befolkning och ett ökande välstånd.

Erektil dysfunksjon: manglende evne til å få eller opprettholde ereksjon. Det vesentlige er likevel at den har effekt. Selv om du kanskje ikke føler noe etter at du har tatt viagra, betyr ikke dette Sexen blir bedre med rosa piller i nattbordskuffen at det ikke er ting som skjer i kroppen.

Ska man möta dessa framtida utmaningar så kommer inte en sänkning av reservationslönerna att vara tillräckligt. För det första kommer det inte skapa tillräckligt många jobb för att bryta utanförskapet i någon omfattande utsträckning. För det andra kommer jobben som skapas av en lägre reservationslön kanske inte vara de jobb som behövs i framtiden. Lägre reservationslöner kommer leda till att vi får folk som jobbar med att packa matkassar men i framtiden kommer vi behöva kvalificerad välfärdspersonal. Med den nuvarande poltiken kommer vi om tjugo år stå inför enorma problem.

Ska vi möta dessa utmaningar är det dags att börja agera nu. I ett samhälle med utanförskap reproduceras nämligen utanförskap. Detta kan vi se i exempelvis PISA-rapporterna där Sverige tappat och tappar både under den Socialdemokratiska ”flumskolan” och under Björklunds betongpolitik. Det är också tydligt i den aktuella rapporteringen den ökade förtidspensioneringen av yngre. Jag gick själv i skolan under 90-talet. Min skoltid präglades av nedskärningar, stora klasser och köpstopp. Vi var också, från unga år, medvetna om att det fanns ett utanförskap i samhället och att en del av oss inte skulle få jobb. För tidigare generationer, när full sysselsättning rådde, fanns det ett implicit löfte om att om du bara gör ditt bästa så kommer du få varor med och bidra till och vara en del i samhället. För oss fanns inget sådant löfte. Ganska tidigt utkristalliserades det sig för oss vilka som hade det lätt för sig och vilka som hade stöd hemifrån. Konsekvensen av detta blev att vissa personer gav upp, ett beslut som i den rådande situationen var rationellt. När personer ger upp leder det till att utanförskapet växer vilket gör att det blir rationellt för fler personer i nästa generation att ge upp och på detta sätt reproducerar sig utanförskapet. Jag misstänker att liknande mekanismer är igång i andra forum än skolan. Hinner inte arbetsförmedlingen hjälpa korttidsarbetslösa kommer fler att bli långtidsarbetslösa.

Stora satsningar behövs på arbetsmarknadspolitiken och i utbildningspolitiken. Satsningar som bär inom sig ett nytt löfte om att alla kommer få vara med och bidra till vårt gemensamma samhälle. Detta löfte och reformerna kring det kan utgöra kärnan i en modern socialdemokratisk berättelse.

Dela