Hållbarhet, tillväxt och tjänster

Written by on 24 februari, 2011 in Hållbarhet - 3 Comments

De senaste dagarna har flera källor publicerat texter om hur tillväxt och miljö hänger ihop. Sist ut var Supermiljöbloggen som här hänvisar till en FN rapport som släpptes 21/2. CSR i praktiken har skrivit om hur tjänstekonsumtionen passar in i både hållbar utveckling och ökande tillväxt. Må hända att de har tagit Monaco som det främsta exemplet och att många säkert har gott om åsikter om landet i sig. Grund tesen i ledaren, att tjänstekonsumtion är att föredra framför masskonsumtion av varor både ur miljösynpunkt och tillväxtsynpunkt är fortfarande relevant och intressant.

Vi kommer inte sluta konsumera varor. Det är det inte heller många som föreslår. Vi kan inte heller räkna med att varje individ ska ta ansvar fullt ut för sin konsumtion och medvetet välja mellan varor och tjänster utifrån externa argument. Individer kommer fortsätta välja sina konsumtionsmönster utifrån sig själva. Vad man kan göra är att titta på hur man skapar incitament till en mer hållbar (och lönsam) konsumtion och produktion och börja jobba därifrån. Människors konsumtion kan så klart inte styras i detalj och man kan inte bygga upp ohållbara subventionssystem (ta fisket eller EUs jordbrukssubventuioner som två exempel). Ett exepmel på vad som kan göras är att hjälpa nya, smarta tekniklösningar över den första investeringströskel. Investeringar i forskning och utveckling där marknadskrafterna inte är snabba nog. Det finns fler vägar än man tror.

About the Author

Lisa Blom är statsvetare och miljövetare från Göteborgs Universitet och arbetar idag som kommunikationskonsult samt studerar General Management på Handelshögskolan i Stockholm. Lisa har tidigare varit fritidspolitiker i Uddevalla.

  • Jan Wiklund

    >Ny smart teknik räcker inte på grund av den s.k. Jevons-effekten, se till exempel http://www.transportstyrelsen.se/sv/Nyhetsarkiv/Koldioxidutslappen-fortsatter-att-oka-trots-fler-branslesnala-nya-bilar-/

    Det krävs också en annan infrastruktur där konsumtion inte är nödvändig. För ovan refererade trafikexempel behövs t.ex. spårtrafik och tätare städer och stopp för den här absurda världshandeln som innebär att potatisar fraktas till italien för att tvättas och sen hem igen. Med andra ord stopp för idén att global handel är något i sig bra.

    När det gäller andra miljöförstörande konsumtion handlar det om andra infrastrukturer. Uppvärmning är en annan stor post, där behöver man förmodligen gå in och gynna passiv solvärme, jordvärme och andra icke-fossilberoende metoder, åtminstone tills de flesta byggnader har sådant. Man måste förmodligen också diskriminera mot onödiga kvadratmeter.

    Varje sorts miljöförstöring har sitt motmedel. Det är en myt att bättre teknik och bättre marknader hjälper. Det behövs också politiska beslut.

  • Patrick

    >Ett problem när man med offentliga medel "hjälp[er] nya, smarta tekniklösningar över den första investeringströskel" är att man styr teknikutvecklingen utifrån begränsad information, och därmed snedvrider innovationsprocessen. Subventioner av t.ex. ett för dagen miljövänligt drivmedel riskerar att styra resurser till ökad produktion av det som annars – i en konkurrenssituation – kanske hade lagts på att få fram (ännu) bättre och mer effektiva alternativ. I fallet t.ex. etanol kan man se hur den politiska processen ofta är dålig på att ta oförutsedda konsekvenser i beräkning, vilket riskerar leda till både att man fastnar i ett teknikmässigt stigberoende och i stora negativa externa effekter..

  • Lisa

    >Jan
    Ny smart teknik kommer inte lösa hela problemet. Det är dock ett steg på vägen. Att inte se teknikens möjligheter bara för att de inte utgör hela lösningen är inte någon bra idé. Inlägget syftar till att lyfta fram några intressanta debattinlägg om just tjänstekonsumtionens roll i hållbarutveckling. Därmed inte sagt att det är enda vägen. Vi måste tänka igenom vår konsumtion, infrastruktur, tekniska system, beteenede och så vidare för att hitta flera olika lösningar på flera olika delproblem.

    Patrik
    Du har absolut en poäng. Det är otroligt svårt att veta vad man ska satsa på. Samtidigt är min personliga åsikt att vi inte har råd att helt lämna utvecklingen åt marknaden. Ibland behövs en knuff från det gemensamma. Vi kan inte vänta med att satsa för att det kanske kommer något ännu bättre. Vi måste arbeta utifrån bästa möjliga alternativ just nu.

    För att något så när försöka gardera sig mot effekterna du nämner bör den här typen av satsningar kombineras med andra åtgärder som till exempel stabilt stöd till grundforskning. På det sättet försöker man hålla dörrarna öppna för nya, ännu bättre möjligheter.