De senaste dagarna har flera källor publicerat texter om hur tillväxt och miljö hänger ihop. Sist ut var Supermiljöbloggen som här hänvisar till en FN rapport som släpptes 21/2. CSR i praktiken har skrivit om hur tjänstekonsumtionen passar in i både hållbar utveckling och ökande tillväxt. Må hända att de har tagit Monaco som det främsta exemplet och att många säkert har gott om åsikter om landet i sig. Grund tesen i ledaren, att tjänstekonsumtion är att föredra framför masskonsumtion av varor både ur miljösynpunkt och tillväxtsynpunkt är fortfarande relevant och intressant.
Vi kommer inte sluta konsumera varor. Det är det inte heller många som föreslår. Vi kan inte heller räkna med att varje individ ska ta ansvar fullt ut för sin konsumtion och medvetet välja mellan varor och tjänster utifrån externa argument. Individer kommer fortsätta välja sina konsumtionsmönster utifrån sig själva. Vad man kan göra är att titta på hur man skapar incitament till en mer hållbar (och lönsam) konsumtion och produktion och börja jobba därifrån. Människors konsumtion kan så klart inte styras i detalj och man kan inte bygga upp ohållbara subventionssystem (ta fisket eller EUs jordbrukssubventuioner som två exempel). Ett exepmel på vad som kan göras är att hjälpa nya, smarta tekniklösningar över den första investeringströskel. Investeringar i forskning och utveckling där marknadskrafterna inte är snabba nog. Det finns fler vägar än man tror.
