Värnskatt och arbetsutbud

Värnskatt och arbetsutbud

Anna Ekström, Saco, och Sture Nordh, TCO, hävdar att värnskatten är skadlig för Sveriges ekonomi, jag menar att det finns anledning att ifrågasätta detta påstående.

Personer som tjänar över 548 300 kr per år (45 691 kr per månad) betalar värnskatt, av summan som överstiger detta belopp så tas fem procent ut i skatt. Ekström och Nordh menar att personer som nu betalar värnskatt skulle vilja arbeta mer om skatten inte fanns. Det totala arbetsutbudet skulle öka och på så sätt skulle skatteintäkterna öka och inte minska i och med avskaffandet.
De syftar på substitutionseffekten som innebär att om en person får högre inkomst genom högre lön eller minskad skatt så kommer konsumtion av varor och tjänster bli relativt billigare än fritid och därför väljer de att arbeta mer för att kunna konsumera mer. Vad de inte nämner är att man också får en inkomsteffekt som innebär att man med en högre nettoinkomst väljer att konsumera mer fritid eftersom man nu kan tjäna lika mycket som tidigare men jobba mindre. Nationalekonomer är oense om vilken effekt som kommer att dominera i olika situationer. Eftersom marginalnyttan av pengar är avtagande är det dock rimligt att tänka sig att substitutionseffekten är relativt större bland låginkomsttagare och att inkomsteffekten är högre för höginkomsttagare. Det är alltså inte omöjligt att en skattesänkning för höginkomsttagare leder till lägre arbetsutbud.
Hela resonemanget som förs ovan förutsätter dock att personerna i fråga kan kontrollera sin arbetstid. Detta antagande tror jag har lite förankring i verkligheten. Personer som har dessa höga inkomster är ofta chefer och specialister som i realiteten inte har en bestämd arbetstid utan snarare arbetar med ansvarsområden i projekt och mot deadlines. De får helt enkelt inte betalt per timme vilket får mig att misstänka att en förändring av marginalskatterna för höginkomsttagare skulle ha en väldigt begränsad effekt på arbetsutbudet.
Om vi ändå antar att höginkomsttagare kan påverka sin arbetstid och att substitutionseffekten är större än inkomsteffekten så måste vi ställa oss frågan om detta är eftersträvansvärt. Vill SACO och TCO att deras medlemmar som i många fall redan arbetar mycket mer än 40 timmar per vecka ska arbeta mer? Är inte problemet för dessa personer snarare att de har för lite tid över till fritid, familj och vänner?
Dela