Energiomställningen – vad kommer att krävas?

Energiomställningen – vad kommer att krävas?

SEK höll tillsammans med Arena ett seminarium igår dit Thomas B. Johansson, professor på IIIEE, och Gustav Fridolin var inbjudna. Båda var överens om attdet verkar råda en bred konsensus om problembeskrivningen – vi måste ställa om vår energiproduktion och förändra vår energikonsumtion. Frågan som togs upp var därmed vad vi måste göra och hur detta ska gå till.

Svaret på den första frågan ger visst utrymme till optimism: det är möjligt att förändra både produktionen och konsumtionen av energi. Däremot kräver det enorma effektiviseringar och investeringar. Investeringar i förnyelsebara energikällor – vind och sol, för att kunna ställa om från kol, olja och kärnkraft; med effektiviseringar i energikonsumtionen för att köpa tid. Här nämns exempelvis infrastruktur i städer och den kommande nödvändiga upprustningen av miljonprogramshusen; att ta tillfället i akt och göra dessa till sk. passivhus (vars uppvärming och isolering är betydligt bättre än konventionella system) skulle innebära enorma energibesparingar.

Det är inte särskilt svårt att räkna på allt det här och komma fram till att energiomställningen är betydligt billigare än dess alternativ. På svaret hur detta ska gå till understryks dock upprepade gånger att här har politiken en roll att fylla. Vi kommer ingenstans med synsättet att ”marknaden kommer att lösa detta” – snarare måste vi se att marknaden bara kan agera inom det juridiska och investeringsmässiga ramverk som finns. 2009 gick exempelvis enbart 46 miljarder dollar till subventioner av förnyelsebara bränslen, att jämföra med de 557 miljarder som gick till att subventionera användningen och produktionen av fossila bränslen. Detta visar att pengarna uppenbarligen verkar finnas från statligt håll – och vi vet redan att om någonting ska ske från näringslivet så måste man i varje fall vara tydlig med vilken riktning man har tänkt ta.

Vi planerar att fortsätta diskutera ämnet – håll utkik efter en vidare debatt om vad statens roll i detta är. Historiskt har vi sett stora infrastruktursatsningar, meden långsiktighet som kräver ett större perspektiv än vad en reduktionistiskt förståelse av marknadens funktionssätt tillåter – ett exempel är utbyggnaden av järnvägarna. Vilka är möjligheterna och förutsättningarna för någonting liknande idag?

Dela