Henry Ohlsson professor i nationalekonomi på Uppsala Universitet skriver idag på ekonomistas om arbetslösheten i Sverige. Genom att studera Beveridgekurvan kan man se hur situationen har utvecklats. Under krisen ökande andelen arbetslösa samtidigt som andelen lediga arbeten i förhållande till antalet personer i arbetskraften minskade. Efter krisen så har lediga arbeten i relation till arbetskraften ökat, jämför man år 2007 med år 2011 så ser vi att man är tillbaka på samma nivå som innan krisen. Vad som är oroväckande är att arbetslösheten inte haft samma återhämtning utan ligger på en betydligt högre nivå än under 2007.
Precis som Ohlsson påpekar kan det bero på att matchningen på arbetsmarknaden försämrats. Sänkningen av a-kassan vara en av anledningarna till detta. I och med att nivån i a-kassan sänkts så pressas reservationslönen ned, d.v.s. den lägsta lön en arbetssökande är villig att acceptera. Det leder till att människor i högre utsträckning tar jobb som de är överkvalificerade för. I och med att man även har minskat antalet arbetsutbildningar och tagit bort komvux så har chansen för människor att vidareutbilda sig för att ta ett mer produktivt arbete kraftigt minskat. Troligen behövs en betydligt mer aktiv arbetsmarknadspolitik för att öka matchningen på arbetsmarknaden. I dessa tider av specialisering och ökade kompetenskrav är det underligt att regeringen inte investerar mer i utbildning och humankapital.
Mer om beveridgekurvan och matchning har vi skrivit om här
