Gentlemän – nej tack

Written by on 8 augusti, 2011 in Arbetsmarknad, Jämlikhet - 7 Comments

Bra karl reder sig själv brukar man säga, det samma gäller dock inte för kvinnor visar en ny studie från Tyskland. Kvinnor som undanber sig hjälp från män uppfattas som känslokalla.

Inom psykologin finns sedan tidigare begreppet benevolent sexism. Det innebär att den extra artighet som män kan uppvisa gentemot kvinnor, såsom att hålla upp dörren eller erbjuda sitt bussäte inte är oproblematiskt, även om det är tänkt som en vänlig gest. Genom detta beteende bidrar man till att upprätthålla stereotyper om könen där mannen ses som en beskyddare och kvinnan uppfattas som svag och i behov av skydd.

Becker et al har vidareutvecklat den här problematiken i sin nypublicerade studie. Tyska studenter har fått läsa om ett scenario mellan en man och en kvinna där den ena erbjuder sig att hjälpa den andra med att sätta upp en nätverksserver. Intressant nog visar det sig att kvinnor uppfattas som känslokalla om de avböjer hjälp medan det inte finns någon sådan effekt för män. En man som erbjuder sig att hjälpa till uppfattas även som ”varmare” än kvinnor som erbjuder samma hjälp. Både män och kvinnor framstår som mindre kompetenta om de tackar ja till hjälpen men en man som erbjuder hjälp uppfattas som mer kompetent än en kvinna som gör detsamma.

Att som kvinna bli erbjuden hjälp från en man är alltså något av ett moment 22. Tackar man nej till hjälpen framstår man som en känslokall person och tackar man ja anses man som mindre kompetent. Att visa sig självständig och skicklig lönar sig inte alltid. Det är troligt att detta kan innebära negativa effekter för kvinnor i arbetslivet. Kanske är det en del av anledningen till att vi har så få kvinnor på vd positioner i Sverige.

En parallell kan dras till den studie av Babcock et al. som visar att kvinnor som löneförhandlar framstår som otrevliga och mindre anställningsbara än män som gör det samma. Det är alltså inte troligt att löneskillnaderna kommer att elimineras genom att man uppmanar kvinnor att bli bättre på att ”ta för sig” och löneförhandla. Ingen enskild kvinna har ju incitament att gå ut tufft i en löneförhandling då risken är stor att hon inte blir anställd överhuvudtaget.

Det är uppenbart att vi behöver vara mer på vår vakt när det kommer till stereotypa föreställningar. Frågan är om det räcker för att komma åt rådande jämställdhetsproblem på arbetsmarknaden?

About the Author

Elin Molin studerar nationalekonomi vid Handelshögskolan. Hon har tidigare arbetat på LO-ekonomerna och på S-kansliet i Stockholms statshus.

  • Tomas

    Testar kommentarerna.

  • Gäst

    Intressant… och tråkigt… Stämmer dock när man tänker efter även om man inte vill att det ska vara så…

  • http://twitter.com/Tallkotten Christer Frinäs

    Det är alltså på detta vis bara just därför vi vill;)
    Det är sas självuppfyllande – Jisses:)
    Kanske dags lära sig sluta säga ”att så är det” – Det är så för att vi vill, och därför går det att ändra på;) – Så visst vi verkligen vill…

  • http://www.disruptivemedia.se Annika Lidne

    Fler kvinnor som startar företag och därmed bestämmer om vem som anställs är snabbaste lösningen. Så länge övervägande manliga styrelser anställer manliga VD:ar händer inget och kvotering är bara att underkänna kvinnlig kompetens.

  • Evelina

    Varför kan inte inlägget läsas?

  • Gäst

    Du får nog kolla upp betydelsen av ”moment 22″ igen.

  • Pingback: Lösningen på orättvisor – skärp er, tjejer! - Skepchick.se