Tankar om bostadsmarknaden

Tankar om bostadsmarknaden

Igår på Agenda sändes en debatt mellan Stefan Attefall och Veronika Palm om den akuta bostadsbristen. Efter att ha sett debatten beslutade jag mig för att snabbt skissa ner några tankar och funderingar som kom upp

För det första så framställdes det som att den politiska konflikten står mellan dem som tror att den fria marknaden kan lösa problemen och de som tror att det behövs regleringar och aktiv politik för att göra det.

Bostads- och byggnadsmarknaden är idag inte en fri marknad, den är snarare en av de mer reglerade marknaderna vi har. Jag har inte fullständig insyn i hur reglerna och systemen ser ut men utan att gå in på detaljer kan man konstatera att det finns flera goda skäl att reglera bostads och byggmarknaden. Byggande och statsplanering är också något som angår oss alla, det är inte bara hur vårt eget hur ser ut som spelar roll, även hur huset tvärs över gatan ser ut påverkar oss. En helt oreglerad bostads- och byggnadsmarknad skulle antagligen leda till ett segregerat boende med alla de negativa effekter som detta medför. Det finns också en risk att mycket av det som byggdes skulle vara av undermålig kvalitet vilket i sin tur skulle leda ohälsa, olyckor och extra kostnader då man måste reparera och bygga om mycket oftare.

Vidare kan man också konstatera att det är långt ifrån säkert att en fri och oreglerad bygg- och bostadsmarknad skulle leda till att utbud skulle matcha efterfrågan. Det finns nämligen många potentiella informationsasymmetrier där köpare/beställare och säljare/utförare kommer ha olika information om produkten som handlas. Dessa asymmetrier kan leda till att transaktionskostnaderna för kontroller och avtal ökar vilket i sin tur skulle leda till att kostanden för köparen betalar blir större än vinsten som säljaren får.

Regleringar är alltså nödvändiga på bygg- och bostadsmarknaden om vi vill att den ska fungera. Detta tror jag de flesta är överens om.

När man reglerar en marknad finns det dock alltid en risk att utbudet inte längre kommer matcha efterfrågan. Detta är det vi ser idag i Sveriges storstadsregioner och studentstäder. Som många påpekat spiller detta problem över på arbetsmarknaden och kostnaden för misslyckandena på bostadsmarknaden ökar radikalt. Vill man undvika dessa kostnader utan att skapa en segregerad stad med undermåliga och fula bostäder måste man kompensera för detta genom att subventionera utbudet.

Jag skulle alltså säga att konfliktdimensionen inte går mellan dem som vill ha en fri marknad och dem som vill reglera utan mellan dem som vill ta ansvar för regleringarna genom att subventionera och dem som inte vill det.

För det andra tycker jag det är värt att nämna att den höjning av avdragsrätten för andrahandsuthyrning av privatbostäder som föreslås nu är ytterligare ett exempel på regeringens enorma förmåga att skapa dödviktsförluster. Avdragsbeloppet ökar enligt förslaget med 6000 kr (från 12000-18000) per år. Säg att de som hyr ut betalar 30 % i inkomstskatt, avdraget leder då till en skattereduktion på 2400 kr per år eller 200 kr per månaden. Jag undrar hur många som idag väljer att inte hyra ut delar av sin bostad för att de upplever att de får 200 kr för lite i månaden för det. Som marknaden ser ut idag kan de antagligen höja sin tänkta hyra med 200 kr. Det som hindrar folk från att hyra ut är sannolikt stora ombyggnadskostnader eller att man upplever det som lite obekvämt att ha en inneboende. Sannolikt kommer förslaget alltså inte leda till någon märkbar ökning i andrahandsuthyrning. Däremot kommer avdraget kommer nämligen gälla för alla dem som redan hyr ut i andra hand vilket innebär förlorade skatteintäkter på 2400 kr per andrahandsuthyrning som redan sker idag. Kostnaden i skattekrona per ny uthyrning kommer nog bli väldigt hög.

Jag har inga siffror på detta men min gissning är att de som redan hyr ut idag överlag är folk som har det ganska välbeställt. Detta innebär att höjningen av avdragen på andrahandsuthyrning inte bara skulle vara dyr utan också ha en tveksam fördelningsprofil.

Dela