OECD: höj skatterna för höginkomsttagare

OECD och IMF verkar just nu genomgå spännande förändringar. Båda organisationerna har historiskt fått omfattande kritik från mer egalitärt orienterade ekonomer och aktivister för att i olika utsträckning försvara trickle-down economics (ekonomisk politik där förbättringar för höginkomsttagarna förväntas sippra ner även till låginkomsttagare) och svångremspolitik, se exempelvis nobelpristagare Joseph Stiglitz bok Globalization and its discontents.

Hur det står till med åtstramningsstrategierna återstår att se men på trickle-down sidan kan man nu skönja en viss attitydförändring. Båda organisationerna pekar idag på ohållbarheten i de ökande inkomstklyftorna mellan rika och fattiga i den utvecklade världen.

OECD släppte under måndagen sin nya rapport ”Divided We Stand: Why inequality keeps rising”. I rapporten visar man att inkomstojämlikheten har ökat i den absoluta majoriteten av OECD-länderna (läs Wallstreet journals sammanfattning här). För Sverige är det extra tråkig läsning. Vid rapportens jämförelse år 1986 var Sverige OECD:s mest jämlika land. Nu har både Norge, Danmark, Belgien och Tjeckien passerat oss i jämlikhetsligan och det trots att samtliga dessa länder har haft en kraftigt ökad ojämlikhet (med undantag för Belgien som legat still). Rapporten förklarar den ökande ojämlikheten med en rad trender i OECD-länderna. Försämrat anställningsskydd och en teknologisk utveckling som gynnat de starkaste grupperna lyfts fram som de viktigaste faktorerna. Men också försvagade fackföreningar, lägre skatter och lägre ersättningsnivåer vid arbetslöshet tas upp även om resultaten här är mer osäkra. OECD:s slutsatser är att välfärdssystemen har en viktig omfördelande effekt och att fri sjukvård och utbildning därför är viktiga inslag i en politik mot ojämlikhet. Samtidigt behöver de rika betala sin andel av skatterna i större utsträckning än vad som är fallet idag. Huvudförfattaren Michael Forster föreslår att detta både görs genom högre marginalskatter, starkare förmögenhets- och egendomsskatter, såsom fastighetsskatten, men också genom att stänga avdragsmöjligheter.

Som sagt är inte OECD ensam om sin oro över inkomstojämlikheten. Chefen för IMF:s modelleringsavdelning Michael Kumhof har publicerat en forskningsartikel om hur inkomstklyftorna bidragit till att skapa den finanskris vi just nu går igenom. Kumhof och Ranciere, hans medförfattare, visar att både 30-talets depression och den nuvarande finanskrisen föregicks av en kraftig ökning i de rikastes inkomster ackompanjerat av en växande skuldsättningsgrad hos övriga inkomstgrupper (läs gärna intervjun med Kumhof i Arena). När de rika bygger stora överskott lånas detta ut till svagare inkomstgrupper med en svällande kreditmarknad och ökad systemrisk som följd.

Samtidigt kommer svenska rapporter om den ökande ojämlikheten mellan arbetare och tjänstemän.

Signalerna är alltså tydliga och alla verkar vara överens: Klyftorna måste stoppas. Var den svenska regeringens plan för minskad ojämlikhet finns vet dock ingen. Men eftersom vår finansminister inte lyssnat på ekonomerna när det gällre fastighetsskatten, restaurangmomsen, arbetsgivaravgifterna för unga eller de differentierade a-kasseavgifterna så kanske man inte ska vara förvånad om han ännu en gång låtsas som att det regnar.

• Share
• Tweet
• "&title=""">

About the Author

Olof Hugo PTR Gerlach är civilekonom med inriktning nationalekonomi från Handelshögskolan i Stockholm. Peter har tidigare arbetat som politisk sekreterare i Stockholms stadshus och Riksdagen och arbetar idag som konsult i ledningsfrågor för myndigheter och företag.