Vänsterns framtid: del 1 av 2

Written by on 16 december, 2011 in Arbetsmarknad, Finans- & penningpolitik, Välfärd - 5 Comments

I förra veckan publicerade Vänsterpartiets framtidskommission sin slutrapport, i vilken jag medverkar med ett kapitel. Här är en sammanfattning av mina poänger och lite exempel på källor som jag besparade rapportläsarna från. Del ett av två: Om välfärdsstatens förträfflighet och varför arbete är nyckeln till allt värt.

Allt handlar om arbete

Min huvudpoäng: V:s ekonomiska politik är i det stora hela utmärkt, men tyvärr en välbevarad hemlighet för såväl de flesta väljare som partimedlemmar. Därför borde V prioritera jobben i sin utåtriktade kommunikation. Två bra skäl för detta: (1) arbete och arbetets former är nyckeln till det mesta av vänsterns stora målsättningar; och (2) jobben är en av de frågor som tillsammans med vård och skola verkar betyda mycket när människor väljer parti (text här och här).

Källa: AMECO

Arbetslöshet är ett gift för den enskilde. En klassisk och fascinerande studie i detta sammanhang är Jahoda m.fl.s undersökning av byn Martienthal under mellankrigstiden då traktens textilfabrik lades ned och lämnade många arbetslösa. De arbetslösa började gå långsammare, komma för sent till möten utan anledning, läsa färre tidningar och böcker. Utifrån denna och annan forskning utvecklade Jahoda en fullständig teori om förvärvsarbetets sociala betydelse: människor behöver gemenskap, tidsramar, indentitet med mera. I vårt samhälle fyller förvärvsarbete dessa funktioner. Jahodas resultat har därefter bekräftats gång på gång i massor av forskning (annan nämnvärd text här).

Men arbete och hur vi organiserar arbetet i samhället är även nyckeln till många andra av vänsterns mål. För vänstern har jämlikhet, jämställdhet och demokrati ett egenvärde och/eller är nyckeln till ett välfungerande samhälle i det stora hela. Det samhälle som verkar ha kommit längst med att förverkliga dessa mål sedan kapitalismen började ta form under 1500-1800-talet är de nordiska välfärdsstaterna: I dessa länder har vi lyckats kombinera hög tillväxt och sysselsättning med hög jämlikhet, jämställdhet och social mobilitet. Den amerikanska drömmen lever inte så mycket i USA som i Norden (förutom boken Jämlikhetsanden, läs även denna text (en annan poäng på liknande tema av mig här)).

Källa: OECD, ojämlikhet = Gini-koefficienten

Välfärdsstatens olika institutioner kan bidra till jämlikhet men kan även öka sysselsättningen: utbildning ökar arbetskraftens produktivitet och anställningsbarhet; socialförsäkringar och bidrag bidrar till att hålla uppe efterfrågan i konjunkturnedgångar; barn- och äldreomsorg underlättar anhörigas möjligheter att jobba osv.

Källa: Ulmanen, 2009; OECD

Vi kommer alltid ha råd med välfärdsstaten

En central aspekt av välfärdsstaten är att vård, skola och omsorg bedrivs i offentlig sektor. En utbyggnad av den offentliga sektorn kan troligen bidra direkt till ökad sysselsättning och lägre arbetslöshet, genom att öka efterfrågan och/eller förbättre löne- och prisbildningen (mer om det i del 2). Men eftersom betydelsefulla delar av den offentliga sektorn är svåra att effektivisera i någon verklig mening kommer välfärdsstaten alltid vara beroende av skatter och arbete i privat sektor.

Därtill, vilket jag inte fick med i rapporten, vore det troligen olämpligt om politiken börjar använda offentliga anställningar som ett verktyg mot arbetslösheten. Då ökar risken för att det uppstår ineffektivitet i välfärdstjänsterna och vi på sikt tappar det stora opinionsmässiga stöd som denna välfärdsmodell har idag: All seriös forskning tyder på att stödet för att vård, skola och omsorg (och mer därtill) ska finansieras av skatter och fördelas jämlikt har varit stort och kompakt så länge man kunnat mäta med någon jämförbarhet, vilket åtminstone sträcker sig tillbaka till 1980 (text om opinionerna här och här).

Men detta betyder inte att välfärdsstaten har ett finansieringsproblem. Sedan den offentliga sektorn började byggas ut har olika debattörer hävdat att vi snart inte kommer ha råd med den. I den mån denna diskussion inte drivs av folk som alltid hackar på välfärdsstaten, såsom Timbro, bygger den troligen på diverse missförstånd. Framtidsproblemet handlar kortfattat om ett påstående att vi vill lägga en allt större andel av våra pengar på sjukvård. Ofta kryddas argumentationen med något mer diffust resonemang kring att vi inte bryr oss lika mycket om prylar längre.

Men det finns inga verkliga indikationer på att inkomstelasticiteten för hälso- och sjukvård eller någon annan av välfärdstjänsterna, skulle vara över ett i någon mening som har betydelse för dessa frågor (text här och här). I den mån som dessa kostnader har förändrats de senaste decennierna beror det snarare på politiska beslut än något naturgivet samband. Det har alltid funnits möjligheter att spendera mer pengar på vård och den offentliga sektorn kommer alltid vara tvungen att prioritera. Men detta är varken ett nytt eller ett oöverkomligt problem.

Makten & härligheten

Arbetet är även nyckeln till makten på arbetsmarknaden: När arbetslösheten stiger, sjunker lönernas andel av produktionsresultatet (BNP). Denna aspekt av makten och fördelningen har troligen även ett samband med risken för finanskriser. När löntagarnas förhandlingsläge är för lågt ökar risken att deras konsumtion blir alltmer lånefinansierad, vilket ökar risken för jobbiga korrigeringar, såsom bankkriser etc. Denna utveckling var bland annat tydlig i flera länder inför 2007/2008 års finanskris (text här, här och här).

Avslutningsvis tror jag att målet att jobba mer även är nyckeln till att kunna jobba mindre. Det verkar dock inte finnas något samband mellan arbetstid och arbetslöshet, såsom vissa brukar hävda ibland – vi kan alltså inte ”dela på jobben”. Men vid sidan av ideologiska argument finns det goda skäl för politiken att verka för kortare arbetstid – marknaden kommer aldrig att saluföra varan fritid, annat än i förfalskad form. Dock finns det minst två utmaningar kring detta: (1) Eftersom välfärdsstaten är beroende av arbete i privat sektor och skatter kräver en förkortning av arbetstiden att vi lyckas skapa mer arbete totalt i samhället – om vi inte ska tvingas sänka välfärdsstatens ambitioner alternativt höja skatterna kraftigt. Därtill (2) kommer det vara avsevärt lättare att föreslå sänkt arbetstid om vi först lyckas sänka arbetslösheten. Det klingar nog märkligt för många att vi ska jobba mindre när runt 300 000 personer är deltidsarbetslösa idag.

För att sammanfatta: Arbetslöshet bidrar till otrygghet och missämja i samhället. Arbete är nyckeln till välfärdsstaten, vilken i sin tur är nyckeln till att skapa ett gott samhälle med en välfärd och ett välstånd för alla. Välfärdsstaten har inget finansieringsproblem och är ingen belastning för tillväxten och sysselsättningen – tvärtom är det en förutsättning för samhällets framgång. Full sysselsättning är möjlig och nödvändig.

About the Author

Erik Hegelund jobbar på myndighet. Bloggar även på www.vansterekonomerna.se

  • Anonym

    Kan du förklara lite närmare med vad du menar med detta? Varför skulle det klinga märkligt? :

    ”Det klingar nog märkligt för många att vi ska jobba mindre när runt 300 000 personer är deltidsarbetslösa idag.”

    • Erik H

      Inget djupare än att det troligen är svårt att driva en bred kampanj för sänkt arbetstid och få folkligt tryck när så många för tillfället vill jobba mer. Tror mer på att hålla diskussionen vid liv i väntan på ett bättre läge.

      • Anonym

        Jag tror inte att många vill ”jobba mer”. Undersökningar jag läst visar att de som arbetar aldrig jobbat så mycket som vi gör idag. Den större andelen tror jag inte är självvalt utan kommer genom det klimat vi har på arbetsmarknaden idag. Det är svårt att säga nej utan att riskera sin anställning samtidigt som färre personer utför fler och mer uppgifter när företagen drar ner på personalkostnaderna. Jag kan bara se på min egen situation för att se detta i praktiken. När arbetslösheten är hög håller man hårt i sina anställningar och vill inte riskera dem.

        Sänkt arbetstid skulle väl dessutom skapa jobb, som behövs då arbetslösheten är hög. Inte när den är låg?

  • Socram003

    Det första där partiet ska det vara framme är att det positiva som kampen genom året har lyckas inte ska tas bort.

  • Pingback: Vänsterns framtid: del 2 av 2 | Vi Har Räknat På Det Här | viharraknatpadethar.se