Nationalekonomiska föreningen lyckades igår samla hela riksbanksdirektionen i Handelshögskolans aula för att diskutera penningpolitik. Visst visar det på föredömlig transparens men det bjöd också på intressant debatt. Lars EO Svensson menar i ett nytt papper att Riksbanken konsekventa underskjutande av inflationsmålet har gett upphov till högre arbetslöshet än vad som annars skulle vara fallet. Resonemanget bygger på att den så kallade Phillipskurvan, som är vertikal under standardantagande om rationella förväntningar, inte behöver vara det om centralbanken systematiskt avviker från ett vad som av marknaden uppfattar som ett trovärdigt inflationsmål.
Om inflationstakten är väntad så finns ingen trade-off mellan arbetslöshet och inflation (rationella förväntingar). EO menar dock att om förväntningarna på inflationen däremot systematiskt överstiger den verkliga inflationen blir konsekvensen sannolikt högre arbetslöshet, även på lång sikt. Om alla tror på tvåprocentsmålet, men den verkliga genomsnittliga inflationstakten ligger på säg 1.5 procent, så är Phillipskurvan nedåtlutande. EO uppskattar att just detta kan man observera i inflationsdata vilket enligt honom gett upphov till en arbetslöshet som varit 0,8 procent högre än den kunde ha varit med en verklig inflation närmare målet. 0.8 procent. Det inte är förvånande att det bjöds på livlig debatt på gårdagens möte.
Nya kommentarer