Ytterligare ett perspektiv på vinstdrivande aktörer i skolan

Ytterligare ett perspektiv på vinstdrivande aktörer i skolan

Det främsta argumentet för att tillåta vinstdrivande aktörer i skolan är att dessa, genom sina starka incitament att erbjuda vad kunden önskar, ska sporra kvalitéutvecklingen i hela skolsystemet. Det finns dock flera anledningar att se kritiskt på detta, se t.ex. Jonas Vlachos inlägg. Ytterliggare en invändning kan resas med hjälp av en klassisk uppsats av Albert Hirschman – ”Exit, Voice and Loyalty” (1970).

I denna studie söker Hirschman en allmän teori för konsumentbeteende under kvalitétsförändringar.  Neoklassiska ekonomer har historiskt sett haft en fäbless för konkurrens eftersom man tidigt insåg styrkan i kundens möjlighet av att kunna utöva exits, det vill säga att vid missnöje med en produkt sluta konsumera hos företaget i fråga och gå över till en konkurrent. Genom exit-funktionen blir företagen alltid smärtsamt medvetna om när de sköter sig dåligt, den fungerar således som en informationskanal vilken berättar för företagen när de borde förändra sitt beteende. Hirschman framhäver dock att det finns en annan kanal, enligt honom understuderad av ekonomer, genom vilken samma information kan förmedlas på varje marknad. Istället för att gå över till en konkurrent kan ju kunden helt enkelt ta kontakt och meddela företagen att hon är missnöjd med vad de erbjuder (alltså utöva voice) och hoppas att producenten gör någonting åt detta. Detta är vanligen vad som händer när marknaden domineras av ett statligt monopol – snarare än att sluta konsumera tågtjänster ser vi istället hundratals ledarsidor och debattartiklar om att SJ måste förbättra sig.

Så vad tillför distinktionen mellan exit och voice till skoldebatten? Till att börja med har vi anledning att tro att den privata skolan är mer lyhörd gentemot exits jämfört med den kommunala skolan. Tappar företaget en kund förlorar ägaren vinster. Tappar den kommunala skolan en elev är det inte lika uppenbart vem som bär kostnaden. Vidare är det säkerligen så att vid uppkomsten av alternativ så kommer det vara de mest kvalitetskänsliga ”kunderna” (eller föräldrarna till dessa) som är snabbast att byta om ett bättre alternativ erbjuds till den kommunala skolan. Problemet är att det också är sannolikt att just det är dessa föräldrar som var mest benägna att, genom voice-mekanismen, förmedla sin kritik av skolans kvalitet när skolan var helt offentligt driven.  En initial privatiseringsvåg torde därför leda till att många kommunala skolor förlorar en stor andel av de kunder som hjälpte mest i att uppmärksamma den kommunala skolan om kvalitetsförbättringar. Då den kommunala skolan blir sämre på att hitta sina brister och reagerar trögt mot att elever försvinner, är det lätt att tänka sig att den gradvis kommer att försämras med tiden. Detta leder i sin tur till att fler elever byter till privata alternativ, än mindre voice utövas och så vidare…

De som först drabbas enligt ovanstående resonemang är de som befinner sig kvar i den kommunala skolan trots att den försämras. Sannolikt barn med sämre socioekonomisk bakgrund. Men detta är bara halva historien. Det finns också skäl för ”den bildade medelklassen” att oroa sig när vi betraktar hur vinstgenereringen på skolmarknaden faktiskt går till. På en ”vanlig” marknad så betalar konsumenten själv för varan hon vill ha. Företaget har därför ofta incitament att konkurrera med produkter av hög kvalitet eftersom de då kan ta ut ett högre pris. På den svenska skolmarknaden fungerar det dock så att skolan får en viss inkomst från staten för varje elev den undervisar. Det innebär att den vinstmaximerande privata aktören gör bäst i att försöka vara snäppet bättre än den kommunala skolan och därefter endast fokusera på att minimera sina kostnader. Men om den kommunala skolan försämras, så sjunker också kvalitetströskeln den privata aktören måste ta sig över. Sålunda är det möjligt att privatiseringsvågens långsiktiga effekt inte endast är att den kommunala skolan försämras med tiden, utan att så också kommer att ske med de privata alternativen.

Dela