Regeringens reformer faller ut skevt – till fördel för de allra rikaste

Regeringens reformer faller ut skevt – till fördel för de allra rikaste

Jag trillade nyss över följande graf, som visar fördelningsprofilen på alliansregeringens reformer 2006-2010, och jag tänker att några fler kan få trilla över den. Grafen är inte purfärsk, men aktuell och illustrativ – särskilt med senaste tidens budgetförslag färska i minnet.

Källa: Riksdagens utredningstjänst 2010:1805, grafen är hämtad ur ”Makteliten – kommer igen”, LO (2012)

Även om det föreligger viss osäkerhet i uppgifterna (bland annat på grund av att eventuella beteendeeffekter till följd av regelförändringar är bortsedda från), så visar grafen på en kraftigt skev fördelning av förändring av nettoinkomsterna i Sverige, till fördel för de allra rikaste. Den rikaste procentenheten i Sverige fick nästan fem procent av de samlade skattesänkningarna och ekonomiska reformerna, medan den fattigaste procentenheten knappt fick något. Om fördelningsprofilen hade varit jämn, så hade alla procentenheter fått en procent, och alla staplar i grafen hade nått upp till, och slutat vid, 1 %-sträcket.

Detta är beklagligt, eftersom det inte är någon nyhet att Sverige under de senaste decennierna har blivit ett allt mer ojämlikt samhälle sett till inkomster. Nedanstående graf visar utvecklingen av Gini-koefficienten i Sverige år 1975-2010. Gini-koefficienten är ett populärt mått på inkomstspridning och går från 0 till 1. En Gini-koefficient på 1 indikerar perfekt ojämlikhet, där en person har all inkomst, och en Gini-koefficient på 0 indikerar perfekt jämlikhet, där alla har lika stor inkomst. Sveriges Gini-koefficient har ökat från ungefär 0,2 år 1980, till 0,325 år 2010.

Gini-koefficient för disponibel inkomst/k.e. inkl. kapitalvinst för individer i famlijeenheter

Förutom att man kan tänka sig att de allra fattigaste procentenheterna kunde ha haft mycket stor nytta av att få större andel av de ekonomiska reformerna, så spelar också den ekonomiska sammanhållningen i sig roll för exempelvis samhällets sociala sammanhållning. Bland andra Jong-Sung You (2005), Alberto Alesina & Eliana La Ferrara (2002) och Thorun Wahlström tillsammans med undertecknad (2012), har visat att en ojämlik inkomstfördelning starkt korrelerar med (och möjligtvis leder till, även om kausalitet som alltid är svårt att fastställa) lägre nivåer av social tillit.

Att nuvarande regeringens reformer har en skev fördelning som gynnar de allra rikaste, indikerar att alliansen inte är alltför angelägen om att bryta Sveriges väg mot ett mer ojämlikt, och splittrat, samhälle. En satsning som kan bidra i att föra in Sverige på en väg mot ett ekonomiskt och socialt hållbart samhälle, men som dessvärre lyser med sin frånvaro i regeringens senaste budgetproposition, är att säkerställa likvärdigheten i den svenska skolan, som har försämrats kraftigt (se exempelvis denna artikel från Skolverket). En annan sådan satsning är att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen, så att försäkringen tydligare bygger på principen om inkomstbortfall och förhindrar att arbetslöshet leder till fattigdom.

Dela