Är det verkligen vi som inte har koll?

Är det verkligen vi som inte har koll?

För två veckor sedan släppte jag en rapport som jag skrivit tillsammans med Daniel Suhonen för den nygrundade tankesmedjan Katalys. Jag kan rekomendera alla att följa Katalys på facebook och twitter, jag tror att mycket spännande kommer komma därifrån.  Temat för rapporten var vinster i välfärden. Vi skrev en artikel på DN Debatt och fick svar från Vänsterpartiet, LO, Kommunal, Centerpartiet, Maria Larsson och Anna Ajodan. Vi skrev till dessa svar en slutreplik. Efter detta har debatten fortsatt i diverse forum.

Samma dag som vi släppte rapporten skrev dock Almegas näringspolitiska chef med inriktning mot vårdföretagen Håkan Tenelius hävdar i ett blogginlägg i vilket han hävdar att vi har problem med procenten och inte kan läsa en opinionsundersökning. Han anklagar oss också för att inte hantera frågan om kvalitet. Denna andra anklagelse har vi redan bemött i vår slutreplik på DN Debatt som finns länkad till ovan.

Anklagelsen om att vi har läst vår opinionsundersökning fel förtjänar dock ett svar. Det vore onekligen ganska beklämmande för en nystartad tankesmedja som oss om den var sann. Jag tänkte därför skriva några rader om detta.

Argumentet som Håkan Tenelius lägger fram är att 25 % av de tillfrågande i vår opinionsundersökning uppgav att ett litet vinstuttag på max 1 % över statslåneräntan är acceptabelt. Håkan argumenterar att eftersom kvoten mellan utdelning och omsättning i vårdföretagen år 2011 var 2,65 % medan gränsen som skulle råda om begräsningen var 1 % över statslåneräntan skulle vara 3,57 %. Därmed, menar han, bör man tolka opinionsundersökningen som att 57 % av befolkningen stödjer systemet med vinster i välfärden som det ser ut idag?

Frågan är nu huruvida detta resonemang håller? Vi har ett antal invändningar.

För det första så blandar Håkan Tenelius ihop begreppen vinst och utdelning. Inom företagsekonomi definieras vinst som inkomster minus kostnader. Vinstmarginalen kan beräknas på olika sätt, två vanliga sätt är antingen som vinst före räntekostnader över omsättning eller som reslutat efter skatt över omsättning. Utifrån den statistik som Håkan Tenelius själv refererar till ser vi att den genomsnittliga vinstmarginalen är 7,6 % om vi använder den första definitionen (den redovisade rörelsemarginalen som är ett nyckeltal som är väldigt likt den första definitionen av vinstmarginal) och 5,4 % om vi använder den andra definitionen. I båda fallen markant över de 3,47 % som tillåtna om begränsningen av vinst var 1 % över statslåneräntan.

För det andra väljer Håkan att använda utdelning i förhållande till omsättning och inte i förhållande till kapital. Att Håkan gör detta är inte förvånande då avkastningarna på totalt kapital är markant högre än rörelsemarginalerna i de privata vårdföretagen, något som vi visar i vår rapport. Dessa olika mått är båda relevanta beroende på vad man vill studera och det är inte självklart vilket som är relevant i detta fall. Om målsättningen är att begränsa skatteläckaget är det första måttet kanske mer relevant men om målsättningen är att hålla vissa aktörer borta från välfärden är det andra måttet mer relevant. Vi har inte undersökt väljarnas motiv bakom ställningstagandet att begränsa vinsten till 1 % över statslåneräntan men att utgå från att alla de 25 % som ställer sig bakom detta förslag enbart har det första intresset är långsökt.

För det tredje så antar Håkan att utdelning skulle vara den enda värdeöverföring från välfärden som sker är utdelningen. De förslag som vår opinionsundersökning behandlar är förslagen som idag ligger på bordet, exempelvis förslaget från LO. I detta förslag är det dock inte enbart utdelningen som ska begränsas till över en procent över statslåneräntan, det är all värdeöverföring. På senare tid har det kommit tydliga indikationer på att utdelningen inte är den enda värdeöverföringen som sker. LO rapporterade för bara någon vecka sedan att direktörerna har tre gånger högre löner än sina beställare och Skatteverket har konstaterat att användandet av räntekaruseller är vanligare i bolag inom välfärdssektorn än inom andra bolag. Detta innebär att siffrorna redovisade ovan antagligen är underskattade.

Helt klart är alltså att Håkan Tenelius tolkning att 57 % stödjer systemet med vinstintressen och vinstuttag som vi har idag är ytterst långsökt. Vidare är det också så att antingen har Almegas näringspolitiska chef med inriktning mot vårdföretagen pinsamt dålig koll på företagsekonomiska begrepp, hur branscherna han företräder fungerar och de politiska förslagen som ligger är utformade eller så försöker han medvetet misstolka siffrorna och missleda allmänheten för att försvara de privata vinstintressen han företräder.

Dela