Ökad andel otrygga jobb kan försvaga den svenska partsmodellen

Ökad andel otrygga jobb kan försvaga den svenska partsmodellen

I Sverige kan en arbetsgivare stapla olika visstidsanställningar, så som säsongsjobb, vikariat, behovsanställning mm. på varandra, utan att detta någonsin behöver leda till en fast tjänst. Detta strider mot ett EU-direktiv, och TCO anmälde därför Sverige år 2007 till EU-kommissionen.

I vintras gav EU-kommissionen Sverige en tidsfrist inom vilken Lagen om anställningsskydd (LAS) skulle skärpas, för att förhindra missbruk av staplade visstidsanställningar hos samma arbetsgivare . Denna tidsfrist gick ut förra veckan, och regeringen meddelade kommissionen att den inte tänker förändra LAS.

I samband med att tidsfristen annonserades i vintras skrev jag ett blogginlägg här om den ökade andelen visstidsanställningar i Sverige de senaste 20 åren, och om att den höga arbetslösheten kan försvåra upprätthållandet av de bästa och tryggaste anställningsformerna, eftersom att ju högre arbetslösheten är, desto större är konkurrensen om arbetstillfällena.

Men en ökad andel visstidsanställningar kan i sig försvåra arbetet med att upprätthålla trygga anställningsformer. Visstidsanställda är nämligen i lägre utsträckning än tillsvidareanställda fackligt anslutna (diagrammet nedan visar detta för detaljhandeln). Möjliga förklaringar till detta kan vara att en visstidsanställd har sämre anknytning till arbetsplatsen än en tillsvidareanställd och dessutom kanske inte vet om hen är kvar i branschen efter anställningstiden är slut.

Diagram 1. Andel tidsbegränsat anställda i detaljhandeln 2012. Arbetare och tjänstemän, samt fackligt och ej fackligt anslutna

Källa: SCB och författarnas egna beräkningar, hämtad ur: Boman, Carlén & Strömbäck (2012)

Parallellt med trenden mot en ökad andel visstidsanställningar de senaste 20 åren har vi just också en trend med en sjunkande facklig organisationsgrad de senaste cirka 18 åren.

Diagram 2. Facklig organisationsgrad (%) i Sverige 1980-2011 (inte alla år i perioden)


Källa: AKU, hämtad ur Kjellbergs kapitel i Bortom hosironten, Fackets vägval i globaliseringens tid, Red. Lindberg & Neergaard (2013)

Dessutom är visstidsanställningar vanligare bland arbetare och unga, än bland tjänstemän och vuxna. Och det är just bland arbetare och unga den fackliga organisationsgraden har sjunkit mest sedan 2006 (Medlingsinstitutet 2012).

Ju svagare facket är, desto svårare är det antagligen att upprätthålla de trygga anställningsformerna. Och ju fler som är visstidsanställda, desto svagare blir alltså antagligen facket.

Frågan om att begränsa möjligheten att stapla visstider var på agendan i Riksdagens arbetsmarknadsutskott förra veckan – men röstades inte igenom (S och V reserverade sig mot beslutet). När regeringens agerande bekymrande nog lyser med sin frånvaro, är det dock glädjande att TCO fortsätter driva frågan både på hemmaplan och gentemot EU.

För tryggare anställningsformer och en förändring av LAS är alltså inte enbart viktigt för de enskilda människorna som jobbar i den ena tidsbegränsade anställningen efter den andra – utan spelar antagligen också roll för fackets styrka och därmed för själva grunden för organiseringen av vår arbetsmarknad: den svenska partsmodellen.

Dela