80.000 färre jobb – en intellektuellt ohederlig siffra?

80.000 färre jobb – en intellektuellt ohederlig siffra?

Den 14:e april skrev statsminister Fredrik Reinfeldt på DN Debatt under rubriken 80.000 färre i arbete med Löfvens politik. Med en så pass slagkraftig rubrik förväntade vi oss att siffran, det vill säga 80.000, skulle vara väl underbyggd av fakta. Artikeln visade sig dock helt sakna anvisningar till hur siffran räknats fram, eller information om vem som har genomfört beräkningarna.

För att få detta förklarat för oss mailade vi till Moderaternas kansli. Till svar fick vi:

Hej David och tack för ditt mejl.
Jag har bifogat en tabell som visar vad deras respektive förslag skulle innebära i form av jobbförluster.
Med vänlig hälsning,
xxxxxxxx

Tabellen är onekligen kort och koncis. Att statsministerns parti besvarar väljarfrågor med ett sådant knapphändigt material kan i sig tyckas anmärkningsvärt, men det var när vi väl började undersöka varifrån och hur dessa siffror är framtagna som vi på allvar blev förbryllade.

Någon rapport från finansdepartementet som drar slutsatsen att Socialdemokraternas politik skulle leda till 80.000 färre jobb  verkar nämligen inte existera. Den rapport som vi förmodar att statsministern utgår ifrån (åtminstone gör hans partivänner det i försvarandet av artikelns innehåll) när han räknar på de långsiktiga jobbeffekterna av (S):s politik består i själva verket av prognoser för hur regeringens egen politik påverkar arbetsmarknaden. Det tycks helt enkelt vara så att statsministern resonerar enligt följande:

Förändringarna av a-kassan, sänkningen av socialavgifterna för unga (arbetsgivaravgifterna), förändringarna i sjukförsäkringen, sänkningen av restaurangmomsen m.m. förväntas leda till ca 80.000 nya jobb på sikt. Socialdemokraternas politik leder därmed till 80.000 färre jobb, eftersom de tänker ta bort/revidera dessa reformer.

Bristfälligheten i detta resonemang är nästan för uppenbar för att påtalas.

Statsministern antar, passande nog, att alternativet till regeringens politik endast består av att dra tillbaka ovan listade reformer. Han ”glömmer” att tillbakadragandet skulle medföra inkomster till statskassan, och att dessa naturligtvis skulle användas av en socialdemokratisk regering. Statsministerns analys bygger istället på att dessa pengar plötsligt skulle gå upp i rök. Detta är inte ett korrekt sätt att använda finansdepartementets siffror och riskerar att urholka förtroendet för användningen av framtida rapporter.

Vi är fullständigt övertygade om att statsministern som utbildad civilekonom är mycket väl medveten om att hans argumentation utelämnar denna väsentliga information om alternativkostnader. Att statsministern ändå väljer att presentera siffrorna på detta sätt är därför inte bara märkligt; det är direkt intellektuellt ohederligt ur en nationalekonomisk synvinkel. Väljarna förtjänar bättre.

David Hakula är ordförande för SEK och studerar ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm

Magnus Irie är aktiv i SEK och studerar ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm samt matematik på Stockholms Universitet

 

Dela