Svenskt Näringsliv: modellerna mot verkligheten

Svenskt Näringsliv: modellerna mot verkligheten

Svenskt

Näringsliv (SN) släppte nyligen en rapport om förändring av marginalskatten och de ekonomiska effekterna av en del av de rödgrönas partiernas olika förslag. Dock gör SN ett rad antaganden som ej kan ses som givna och detta leder till att konsekvenserna de anför är mycket osäkra. På fyra punkter är vi särskilt oeniga med SN i vilka antaganden som man faktiskt kan göra med bibehållen säkerhet.

Utgångspunkten för Svenskt Näringsliv är att: om marginalskatten höjs så kommer folk att arbeta mindre och skatteintäkterna minska. Rapporten utgår ifrån en modell om skatteoptimering där utbudet av arbete beror på hur mycket en person kan konsumera för varje arbetad enhet. Om skatter på arbete skulle öka skulle de innebära att en person skulle kunna konsumera mindre per timmes arbete och således skulle personen arbeta mindre.

Vi har fyra synpunkter vilka vi menar gör att författarens slutsatser av olika policyförslag inte kan dras med den säkerhet som framläggs.

1. Möjlighet till avvägning mellan fritid och arbete

Rapporten utgår implicit ifrån att alla i arbetskraften fritt kan välja mellan arbete och fritid. Detta antagande går dock att problematisera. Det är viktigt att ta hänsyn till den mån människor i olika samhällsgrupper faktiskt kan göra den avvägningen, för att det ska vara möjligt att analysera giltighet i Svenskt Näringslivs rapport.

För de flesta människor är både arbetstiden och lönen fast på kort sikt. Bland de som tjänar under den lägre skiktgränsen gäller att det finns en rådande norm om minst 40 timmars arbetsvecka. För stora grupper som arbetar under 40 timmar gäller dessutom att de har svårt att gå upp till 40 timmars arbetsvecka.* Det föreligger alltså en tröghet gällande arbetstiden för båda dessa grupper, vilket gör att valet mellan arbete och fritid inte blir lika utpräglat. Inom vissa arbetsgrupper är det dessutom vanligt att anställda har avtalat bort betald övertid, vilket gör att kopplingen mellan att arbeta en extra timme och att få mer pengar inte är lika stark.

Kombinationen av dessa två faktorer gör att de effekter SN kommer fram till kan vara felaktiga. Antagandena är tämligen osäkra vilket leder till att f de slutsatser som dras angående de rödgröna partiernas ekonomiska reformer blir mer osäkra.

Vidare bör de val olika grupper står inför tas i beaktning. I realiteten är de som är aktuella för att betala statlig inkomstskatt (höginkomsttagare) inte riktigt de som väljer mellan jobb och bidrag. Modellen misslyckas med att skilja på olika samhällsgruppers val.

2. Substitutionseffekten och inkomsteffekten

Låt oss nu anta att människor kan göra en fri avvägning mellan arbete och fritid. Även om det skulle föreligga så finns det problem med SN:s analys.

Modellen utgår ifrån att sänkta marginalskatter leder till att folk kommer att välja att jobba mer när det blir fritid relativt dyrare, den så kallade substitutionseffekten. Men för att SN:s slutsatser ska vara giltiga är det nödvändigt att den effekten kommer att dominera. Det SN omnämner men inte tar med i analysen är inkomsteffekten. Sänkta marginalskatter leder till att mäniskor får “mer pengar i plånboken” givet samma antal arbetade timmar. De kan därmed tänkas gå ned i arbetade timmar och välja mer fritid eftersom de då ändå har pengar till att upprätthålla sin tidigare konsumtionsnivå.

Endast utifrån teorin kan vi inte avgöra vilken effekt som kommer att dominera – det medger SN – vilket återigen gör att de slutsatser som dras i rapporten blir osäkra.

 

3. Förväntansbildningar – informationsasymmetri och normer

Ytterligare en aspekt modellen inte tar hänsyn till är förväntansbildningen på arbetsmarknaden med avseende på skatter. Som påpekas i rapporten har svenska folket i allmänhet inte så bra koll på skattesystemets utformning, vilket gör att detaljändringar gällande marginalskatten inte nödvändigtvis behöver blir känt bland löntagarna. Om så är fallet kommer de givetvis inte att justera sitt val av arbetstid/fritid för denna förändring av skatten. I så fall blir slutsatserna angående förändringen av arbetskraftsutbudet betydligt mer osäkra än vad rapporten framhåller.

Ett närbesläktat resonemang går att föra kring normer. Arbetslivet påverkas inte bara av rationella överväganden om nyttomaximiering, utan i hög grad av normer och sociala konventioner om hur en person borde agera på arbetsmarknaden. Det är rimligt att anta att kollektiva idéer om hur mycket en person bör arbeta eller hur mycket fritid en person i en viss bransch bör ha påverkar individer i deras beslut i sådana frågor. Detta är naturligtvis svårt att kvantifiera, men gör i vilket fall som helst att vi bör vara försiktiga med att dra allt för stor slutsatser i ämnet.

Är förväntningsbilden hos individen felaktig kommer hen inte kunna göra ett rationellt val och således kan vi inte förutsäga människors beteenden på aggregrad nivå och modellen som SN använder blir osäker då vi ej kan anta rationellt beteende.

4. Efterfrågan på jobb

Rapporten tar heller inte hänsyn till vad effekten på sysselsättningen av att ökad statlig efterfrågan på arbetskraft – med andra ord analyserar inte SN vad staten använder de ökade skatterna till. Det är förståeligt att rapporten endast analyserar effekten av skattehöjningen isolerat, men författaren påpekar inte i rapporten att slutsatsen blir begränsad på grund av detta.

Slutsats

Det denna genomgång mynnar ut i är att Svenskt Näringslivs rapport har ett antal antaganden som inte är givna. Som en konsekvens har vi visat att de slutsatser som dras i rapporten blir osäkra.

Förutom Emil och Elis har även Viking Waldén varit med och författat detta inlägg.

* LO: Jämställdhetsbarometern

Foto: Holger.Ellgaard (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

Dela