Riksbanken är för fega, för sena och tar till för lite

Riksbanken är för fega, för sena och tar till för lite

Riksbanken har fört en allt för feg penningpolitik vilket har lett till onödigt hög arbetslöshet och försämrade förutsättningar för avtalsrörelsen. Penningpolitiken bör snarast läggas om och bli mer expansiv. Negativ ränta är ett bra första steg, men den behövs sänkas ännu mer. Samtidigt kan räntesänkningar inte lösas alla problem. Det vore även lämpligt med okonventionella metoder för att komma på fötter med deflationsproblematiken.

Restriktiv penningpolitik har lett till missat inflationsmål
Under de senaste åtta åren har inflationen i snitt legat på ca 1,3 %, vilket är långt under de 2 % som Riksbanken har som mål. Situationen blir inte bättre om vi backar bandet till det tidiga 2000-talet. Med andra ord har Riksbanken inte lyckas uppnå sitt mål om prisstabilitet. Anledningen till att inflationstakten konsekvent har varit under inflationsmålet är att Riksbanken har haft för höga räntor. De har drivit en så kallad kontraktiv penningpolitk. Således harhar styrräntan varit högre än den borde ha varit. Som en konsekvens av detta har vi haft en fallande inflationstakt och närmar oss nu deflation, negativ inflation.

Kontraktiv penningpolitik har lett till en för hög arbetslöshet
Penningpolitiken är ett av statens verktyg för att stabilisera ekonomins upp- och nedgångar vilket gör att Riksbanken får ett stort ansvar. Detta blir särskilt betydelsefullt när ekonomin går in i en lågkonjunktur, som under finanskrisen 2008.

I en lågkonjunktur är inflationstakten ofta låg. Det ger Riksbanken ett ypperligt tillfälle att föra en expansiv penningpolitik som stimulerar investeringar och konsumtion utan att riskera skenande prisökningar. Genom att sänka räntan sänks kostnaderna för privatpersoner och företag att låna för konsumtion och investeringar. Detta mildrar effekten av en lågkonjunktur och bidrar till att ekonomin kan återhämta sig. Motsatsen, att föra en kontraktiv penningpolitik med höga räntor under en lågkonjunktur, leder istället till högre arbetslöshet och långsammare återhämtning.

Det huvudsakliga problemet med Riksbankens förda politik är att räntorna varit för höga, och att vi därmed haft för låg inflation. En sådan politik hade kunnat vara försvarbar om vi nått upp till inflationsmålet på 2 %, men vi ligger långt ifrån det. Vi är med andra ord i ett läge där vi har haft höga räntor samtidigt som inflationen har legat under inflationsmålet. Vidare kan det konsekventa misslyckandet med att nå inflationsmålet ha resulterat i en onödigt hög ränta. Vi hade gärna sett att Riksbanken tagit i ordentligt och sänkt räntan med ytterligare 0,4 procentenheter till -0,5 % istället för dagens -0,1 %.

Okonventionella metoder kan vara lösningen
Vårt budskap hittills är att Riksbanken har haft för höga räntor, vilket lett till en högre arbetslöshet. Den enkla lösningen är då att sänka räntorna ännu mer, vilket vi anser att Riksbanken ska göra. Samtidigt kan inte sänkta räntor lösa alla problem.

Om vi är i en situation där banker inte vill låna trots låga räntor riskerar sänkta räntor att ha liten effekt. En liknande effekt kan uppstå när Riksbankens ränta blir noll eller strax där under, vilket gör att räntan inte kan sänkas mer. I sådana lägen krävs okonventionella metoder.

Uppköp av lån med låga räntor
Ett sätt att få igång låneverksamheten är att sänka räntorna på mer riskfyllda lån. Om Riksbanken kan köpa lån med låga räntor, oftast statsobilgationer, försvinner dessa från marknaden och då finns bara lån med högre ränta kvar på marknaden. Eftersom investerare fortfarande vill investera sina pengar kommer efterfrågan på dessa lån att öka, varpå priset på de kvarvarande lånen går upp och räntan går ned.

Växelkursgolv
Om Riksbanken skulle gå ut och garantera att en euro aldrig få bli billigare än, till exempel, nio svenska kronor skulle detta kunna leda till att Sverige kan “importera” inflation. Genom detta “växelkursgolv” skulle Riksbanken hindra att den svenska kronan blir alltför stark. Med en svag krona skulle utländska varor bli dyrare, vilket skulle kunna leda till ökad inflation.

Räntelöfte
Riksbanken kan gå ut och binda sig vid att hålla en låg ränta över tid. Detta skapar säkerhet hos investerarna investerarna att de kommer kunna ha tillgång till billig finansiering framöver. En sådan säkerhet bidrar till att investeringarna ökar och så även inflationen.

Internationella erfarenheter visar att Riksbankens uppgift inte är orimlig
Det finns otaliga exempel på att Riksbankens uppgift inte är omöjlig: Euroområdet, tillsammans Kanada, Storbritannien och USA har alla lyckats hålla inflationen kring sina målsättningar om 2 % under perioden 2000-2011. Detta tyder på att Sverige också hade kunnat hålla inflationen på 2 % om Riksbanken hade fört en mer kontraktiv penningpolitik.

Därför bör Riksbanken tänka om. Blygsamma åtgärder som stödköp på 10 miljarder måste bytas ut mot mer aggressiva metoder. Istället för att härma amerikanska centralbankens och europeiska centralbankens agerande, krävs mer vågade metoder. Vi har sett sådana användas i länder som Japan, Tjeckien och Schweiz. Särskilt valutainterventioner ska ha varit effektiva i Tjeckien.

Avslutning
Riksbanken har systematiskt fört en politik som varken lyft ekonomin eller nått upp till inflationsmålet. Ett bra första steg vore att sänka räntan ännu mer. Samtidigt kan sådana åtgärder inte lösa alla problem. Det finns goda skäl att titta vidare på mer oortodoxa lösningar, som uppköp av lågräntepapper, växelkursgolv och räntelöften.

Inlägget är skrivet tillsammans med Bensam Solomon

Foto: Holger Ellgaard

Dela