Är du marknadsvänlig lille vän? – Om det borgerliga hyckleriet

Är du marknadsvänlig lille vän? – Om det borgerliga hyckleriet

Vi menar att det går att problematisera den borgerliga synen på den fria marknaden och den politik de agiterat för. Högern vill gärna gynna marknaden, men i verkligheten har det visat sig att konsekvenserna av deras reformer ofta bara varit att gynna särskilda branscher, särintressen och lobbygrupper. Med andra ord finns det en spänning mellan att vara marknadsvänlig och företagsvänlig där den moderna högern med Moderaterna i spetsen snarare tycks gynna den senare trots all fin retorik. 

Den svenska högern håller marknaden högt som institution, vilket framgår tydligt om vi studerar partiprogram och uttalanden. Företrädare från borgerliga partier vurmar för “den fria marknaden”, utan att det förtydligas exakt vad denna marknad är för något och på vilket sätt den skulle vara fri. “Den fria marknaden” behandlas som något självklart önskvärt och står ofta i centrum för borgerlig ideologi. Vi kan kalla detta synsätt för att borgarna vill vara “marknadsvänliga”. Samtidigt betyder inget av det vi skrivit hittills att högern är emot välfärdssamhället eller att regeringen för den sakens skull inte skulle värna om blandekonomin.

I torsdags stod Moderaternas talesperson, Ulf Kristersson i Aktuellt och försvarade riktade statliga subventioner till bla. restaurang-, städ-, och byggbranscherna. Dessa stöd motiverades med att de skulle gynna arbetstagaren, arbetsgivaren, samhället, staten och alla där emellan. I ett svep kastade Kristersson all tron på marknaden till förmån för lobbygrupper och särintressens agendor. Vi ställer oss tvekande till att detta skulle vara särskilt marknadsvänliga åtgärder, de verkar snarare gynna enskilda företag och kapitalägare, en hållning vi kan kalla “företagsvänlig”.

Det är på sin plats att skilja på marknadsvänlig och företagsvänlig. Dessa termer kan förstås på olika sätt, men vi kommer använda en praktisk och bred tolkning. Marknadsvänlig handlar om en vilja och tro på att skapa en så fri marknad som möjligt. Denna fria marknad kommer då effektivt fördela resurser där de behövs och få samhället att fungera bättre. En sådan hållning erkänner samtidigt att det finns vissa verksamheter där det offentliga är bättre än marknaden på att fördela resurser, exempelvis finansiering och organisering av försvaret, rättsväsendet, brandkår med flera.

En företagsvänlig syn utgår snarare ifrån att vi bör gynna det privata näringslivet även om vi inte kan motivera det med en mer effektiv eller friare marknad. Det kan snarare förstås som idén att det privata näringslivet bör få så mycket spelutrymme som möjligt och i förlängningen gynna kapitalägare.

För att förstå när marknadsvänlighet och företagsvänlighet skiljer sig åt bör man beakta hur marknader fungerar och kan fördela resurser effektivt. Det vanligt att förstå marknader utifrån ett nationalekonomiskt perspektiv. Effektiva marknader är institutioner där individer har goda möjligheter att ta sig in på marknaden och konkurrera med andra aktörer på lika villkor. Utbud och efterfrågan kan mötas så att det uppstår ett pris där alla som vill handla till det priset kan handla. Situationer där marknaden är ineffektiv kallas sonika för marknadsmisslyckanden. Det finns en bred syn bland ekonomer att staten då bör reglera marknaden på något sätt så att marknaden blir mer effektiv. Detta rör allt från konsumentskydd för att förbättra konsumentmarknaden till redovisningsskyldighet för att börsen ska fungera smidigare.

Den tidigare M-ledda regeringen införde en sänkning av momsen för restaurangbesök samt införde avdragsrätt för hushållsnära tjänster och privat om- och nybyggnation (även känt som RUT och ROT). Krogmomsen beräknades kosta staten 5,4 miljarder kronor år 2011, medan RUT och ROT tillsammans belastade statskassan med 17,5 miljarder kronor år 2013. Ett hyfsat estimat att dessa tre program år 2014 kom att belasta statens finanser med omkring 25 miljarder kronor. Detta motsvarar ungefär lika mycket som alla barnbidrag staten betalade ut under 2014.

RUT och ROT har motiverats till viss del av att de skulle göra svarta jobb till vita, vilket skulle göra marknaden bättre då fler kunder och producenter skulle kunna agera på marknaden under liknande villkor. Samtidigt var en stor del av argumentationen att avdragen skulle förenkla livspusslet och helt enkelt skapa fler jobb. Konjunkturinstitutet bedömde 2011 att bägge reformerna fick små effekter på sysselsättningen, men att de ändå har omvandlat vissa jobb från svarta till vita. I en rapport från Skatteverket uppskattas ca 10 % av svartjobbet har blivit vitt med RUT och ROT. Mot dessa små effekter bör då de stora kostnaderna, 17,5 miljarder, för avdragen ställas. Det går att problematisera huruvida RUT och ROT inte är mer av stöd till vissa branscher än ett rent stöd för att göra jobb vita.

Den sänkta krogmomsen är ett särskilt stöd till en viss sektor, och den har motiverats med att den gynnar investeringar och anställningar. Nedsänkningen har inte motiverats med att den skulle förbättra konkurrensvillkor eller lösa problem med att kunderna skulle vara i en utsatt position gentemot näringsidkarna. Sänkningen kan ha lett till en långsammare prisutveckling, men det är knappast ett uttryck för en mer effektiv marknad. Kort och gott har stödet handlat om rena subventioner. För längre förklaringar, se bland annat tidigare inlägg på bloggen, här eller Agneta Berges genomgång av forskningen kring sänkningen, Konjunkturinstitutets rapport i frågan och Ekonomistas kommentar. Från ett ekonomiskt perspektiv verkar dessa program inte alls särskilt positiva för en effektiv och fri marknad. Däremot verkar de tydligt gynna vissa sektorer av näringslivet.

Det som händer på marknaden när subventionerna införs är att försäljare av hushållsnära tjänster, ombyggnationer och restaurangmat kan sänka priset på sina produkter mer än andra branscher. Detta leder till att resursfördelningen i ekonomin förändras och fler vill köpa mat, byggtjänster eller skaffa läxhjälp.

Om kostnaden för en vara inklusive skatt är 500 kr per timme i en bransch så måste nettointäkterna per vara vara minst 500 kr för att produktionen ska vara lönsam. Om skatterna i en annan bransch är lägre så kommer priset på varorna inklusive skatt minska och därigenom tillåta lägre pris i dessa branscher. Detta hindrar marknadens omfördelade effekter och gör att kapital och intäkter går till mindre produktiva branscher i ekonomin.

I debatten från onsdagens Aktuellt lyste det marknadsvänliga perspektivet med sin frånvaro. Den borgerliga oppositionen försvarade de företagsvänliga reformer som den tidigare M-ledda regeringen införde under perioden 2006 till 2014. När tappade borgerligheten tron på marknadskrafterna? När gick borgarna över till att bygga stora delar av sin kritik på branschsubventioner.

I dagens politiska landskap finns det en spänning mellan den marknadsvänliga hållning de borgerliga partierna anser sig företräda och delar av den politik de faktiskt förespråkar. Det är tydligt att de borgerliga företrädarna inte räds att stödja riktade subventioner för att gynna enskilda branscher. Kanhända tror inte ens högern fullt ut på den osynliga handen?

Dela