Vad har hänt med den svenska produktiviteten?

Vad har hänt med den svenska produktiviteten?

Produktionen av varor och tjänster kan förenklat beskrivas med hur arbetskraften använder olika typer av kapital. På kort sikt kan vi öka produktionen genom att öka hur mycket vi arbetar, men på lång sikt bestäms vårt materiella välstånd av hur mycket kapital – maskiner, fabriker och kunskap – vi använder och hur effektivt vi kan använda vårt kapital.

För att veta hur ekonomin utvecklas är det viktigt att se hur arbete och kapital används över tid, så kallad tillväxtbokföring. Vilken är en en central storhet som beskriver hur mycket som produceras om vi räknar bort hur mycket vi jobbar olika år. Den siffran kallas för produktivitet, eller arbetskraftsproduktivitet.

Genom att använda data från Konjunkturinstitutet kan vi titta hur produktiviteten förändras från år till år. I figur 1 ser vi den totala produktivitetsökningen från 1994 samt hur den förväntas utvecklas 2015 och 2016. Den blåa grafen visar den årliga produktivitetsökningen, medan den gröna linjen visar ett glidande medelvärde om fem år.

Vi ser att produktiviteten låg runt 3 % under 90-talet och 00-talet fram till finanskrisen, då den föll kraftigt. Det är inte oväntat att produktiviteten faller kraftigt 2008 och 2009, och sedan studsar upp igen 2010. Däremot är det bekymmersamt att produktiviteten sedan 2010 konstant legat på en låg nivå omkring 1 %. Den gröna grafen visar att trenden för produktivitetsutvecklingen hamnat på en betydligt lägre nivå efter finanskrisen jämfört med perioden innan finanskrisen.

VHHMDSVP Bild 1

Figur 1: Produktivitet över tid, 1994-2016.

Om vi på lång sikt vill öka vårt välstånd måste produktiviteten öka igen, och ett viktigt steg på vägen är att förstå varför den har sjunkit. Återstoden av inlägget kommer att försöka förstå den senaste tidens utveckling, även om inga direkta svar utlovas.

Ett första steg är att bryta ned utvecklingen på ekonomins olika sektorer, och en grov indelning ger oss det privata näringslivet, den offentliga sektorn och den ideella sektorn.

 I figur 2 ser vi att produktiviteten har fallit för alla tre sektorer, även om de stora rasen varit för näringslivet och den ideella sektorn. Den ideella sektorn utgör en så liten den av svensk ekonomi att den inte har påverkat den totala produktivitetsutvecklingen särskilt mycket. Näringslivet hade innan finanskrisen en produktivitetsutveckling om 3 % – 4 % per år, medan den fallit och sedan förväntas hamna kring 1 % 2015 och 2016. Mönstret kvarstår om vi exkluderar fastighets- och finansbranscherna ur definitionen av näringsliv.

 Det är med andra ord de breda varu- och tjänstesektorerna som sett sin produktivitetsutveckling falla. Nästa steg i att förstå varför den svenska produktiviteten fallit är med andra ord att se vad som hänt inom det svenska näringslivet.

VHHMDSVP Bild 2

Figur 2: Femårigt glidande medelvärde, produktivitetsutveckling i olika sektorer.

För att få en bättre förståelse för näringslivets produktivitetsutveckling kan vi titta hur det går för produktionen av varor och tjänster mer separat. Generellt sett är det lättare att lägga till kapital och utveckla ny teknik för produktionen av varor, säg införandet av nya maskiner, än för tjänsteproduktion. Med andra ord är det förväntat att tjänstesektorn har en lägre produktivitetsökning än varusektorn. Det som figur 3 visar är att både varor och tjänster haft en lägre utveckling efter finanskrisen, men där fallet för varor är större än för tjänster. För att förstå nästa steg i kedjan måste vi då se vad som hänt både bland varubranscherna och bland tjänstebranscherna.

VHHMDSVP Bild 3

Figur 3: Femårigt glidande medelvärde, produktivitetsutveckling för varu- och tjänsteproduktion

Tittar vi på varubranscherna (figur 4) ser vi en generell trend med fallande produktivitetsökningar under finanskrisen. Byggbranschen, som haft en utveckling omkring 2 % per år, hade fallande produktivitet, men verkar ha återhämtat sig till gamla nivåer. Det stora tappet ligger hos industrin, som är nere på en nivå omkring 1 %, efter att ha legat omkring 7 % ökning per år innan krisen. Med andra ord finns det nog mycket att lära från industrins fall.

VHHMDSVP Bild 4

Figur 4: Femårigt glidande medelvärde, produktivitetsutveckling för olika varubranscher.

Inom tjänstesektorn ser vi också ett liknande mönster med fallande produktivitet kring finanskrisen (se figur 5). Det är två branscher som sticker ut, nämligen handeln och informations- och kommunikationsteknologin (IT). IT-branscherna såg en fenomenal ökning under det tidiga 2000-talet, för att sedan stadigt se utvecklingen dämpas från finanskrisen. Till skillnad från IT-branscherna som fortsatt nedåt har handelns produktivitetsutveckling ökat igen under de senaste åren.

VHHMDSVP Bild 5

Figur 5: Femårigt glidande medelvärde, produktivitetsutveckling för olika tjänstebranscher.

Syftet med det här inlägget var att belysa utvecklingen i den svenska ekonomin gällande produktiviteten. Det vi ser är att den allmänna utvecklingen gått ned efter finanskrisen, men sedan inte gått tillbaka på de gamla nivåerna.

 Produktivitetsutvecklingen verkar ha stagnerat på en lägre nivå. När vi bryter ned data ser vi att det framför allt är näringslivets produktivitetsutveckling som fallit. Vi ser ett liknande mönster för såväl varu- som tjänstesektorerna, vilket tyder på att nedgången är en del av en samhällelig trend. Det visar sig att det är industrin, IT och handeln som sett sin produktivitet stagnera mest, så det är dit sökljuset borde riktas. Det talades förut om den “nya ekonomin” baserad på internets möjligheter; nu verkar de möjligheterna vara blott en avlägsen dröm. Vad beror denna stagnation på, och hur kan vi vända kurvorna uppåt?

Källor

All data kommer från Konjunkturinstitutet. http://www.konj.se/757.html

Dela