Politikernas feghet riskerar svensk ekonomi

Politikernas feghet riskerar svensk ekonomi

Regeringen och Alliansen fegar ur; i den gemensamma överenskommelsen föreslås amorteringskrav som lösning på den höga skuldsättningen. Detta är ett fegt alternativ som riskerar att göra det makroekonomiska läget mer instabilt.

Idag kom regeringen och Alliansen överens om att skapa förutsättningar för Finansinspektionen att införa ett amorteringskrav. Finansinspektionen försökte införa ett sådant tidigare i år, men stoppades av Kammarrätten i Jönköping, som ansåg att det var utanför myndighetens kompetensområde. Dock föll inte detta i god jord hos våra styrande politiker. Politikerna tyckte att tanken bakom förslaget var bra, och nu har regeringen och alliansen kommit överens om att utöka myndighetens kompetensområde så att FI för möjlighet att införa amorteringskraven.

Varför är politikerna så bekymrade över hushållens skulder? Även om inte särskilt många nationalekonomer tror att det finns en bostadsbubbla i Sverige, finns det andra skäl till att vara orolig. Det finns viss forskning som stödjer sambandet mellan höga skuldsättingsnivåer och finanskriser, exempelvis ökade skulderna dramatiskt innan finanskraschen 2008. Mer generellt är hushåll med stora skulder mer känsliga mot störningar i privatekonomin, exempelvis vid arbetslöshet eller ränteförändringar. Något mer som anses vara beklämmande är de höga räntekostnaderna (som hushållen tvingas ta för en bostad) om följer av den höga belåningen.

Vad kan vi då göra för att påverka detta? Det finns tre huvudsakliga åtgärder som kan genomföras, sänka ränteavdraget, höja fastighetskatten eller införa amorteringkrav.

Ränteavdraget infördes på 70-talet för att balansera upp de relativt sett höga marginalskatterna. Genom att räntekostnader får dras av mot skatten gör avdraget det billigare att låna, för exempelvis husköp. Konsekvenserna har blivit att staten i dag betalar ut 30 miljarder kronor om året för att stödja människor som vill ta lån. Ett avskaffat ränteavdrag skulle båda öka statens intäkter och dämpa priserna på bostadsmarknaden – då färre skulle ha råd att betala höga räntekostnader och därmed inte är villiga att ta stora lån. Att slopa ränteavdraget skulle förstärka statskassan med 30 miljarder samtidigt som att den ökade kostnaden skulle tvinga ner priserna (då bostadsköpare inte har råd att låna lika mycket).

Det andra alternativet är att återinföra fastighetsskatten. Det är en fråga som vi behandlat flera gånger tidigare, och argumenten sammanfattas väl i vår debattartikel i SvD. I korthet finns det många fördelar med skatten, nämligen att den drar in mycket till statskassan, är svår att smita undan, inte påverkar människors vilja att köpa bostäder samt dämpar bopriserna genom att minska värdet av boendet.

Till sist har vi ett ökat amorteringskrav. Varför skulle då amorteringskrav vara vägen framåt? Teorin bakom amorteringskrav på bolån är att det kan dämpa utvecklingen på bopriserna. Om hushållen tvingas amortera så kommer kostnaden för att ta bolån öka, vilket minskar värdet av att äga sitt boende, vilket då minskar bopriserna. Så fungerar det i alla fall i teorin, de studier som har gjort har dock inte lyckats belägga särskilt väl att priserna verkligen fallit.

Dock finns det flera makroekonomiska problem med detta förslag som b.la tas upp av nationalekonomerna Annika Alexius, Niels-Jakob Harbo Hansen och Erik Öberg, på Ekonomistas. Kort finns det fyra viktiga problem:

(1) Hushållens sparande blir utsatt för mer risk. Det gamla talesättet “lägga inte alla ägg i samma korg” har en väl förankring inom ekonomin eftersom människor kan minska riskerna med sitt sparande genom att lägga sina pengar på olika ställen. Hansen och Öberg tar ett bra exempel: tänk dig en familj som kan välja mellan att spara i sin bostad och i en indexfond. För att ha så liten risk som möjligt så bör familjen spara lite av sina inkomster i båda. Det som händer med ett amorteringkrav är att familjen blir tvungen att spara mer i sin bostad och kan således inte spara lika mycket i indexfonden. Därigenom så kommer hushållen tvingas ta större risker.

(2) Pengarna i bostaden är i praktiken låsta. Vi sparar ofta för att en gång använda pengarna. I många fall sparar vi för att kunna täcka upp för oförutsedda utgifter eller att någon i familjen blir arbetslös. Problemet med bostäder som sparform är att de tar ett tag att sälja, och det är svårt att sälja delar av huset. Jämför detta med pengar liggandes i indexfonder, vilka går att få ut på några sekunder. Familjen säljer indexfonderna och behöver inte sälja alla sina tillgångar för att klara sig om någon skulle bli arbetslös. Den försämrade möjligheten att få loss pengar som ett amorteringskrav medför kommer leda till att personer konsumerar mindre och dessutom slå särskilt hårt mot individer som drabbas av temporära inkomstbortfall.

(3) Ekonomins upp- och nedgångar kommer bli större. Som vi beskrev ovan är en konsekvens av ett amorteringskrav blir som vi skrev i punkt 2 att människor kommer får det svårare att anpassa sin konsumtion i fall något oförutsett inträffar. Det här problemet blir ännu större under en lågkonjunktur när många blir arbetslösa samtidigt, vilket då resulterar i att konsumtionen faller ännu mer än den annars skulle gjort.

(4) Det finns ytterligare ett riskmoment med att införa amorteringskrav när vi, som nu, fortfarande tampas med en lång lågkonjunktur. Nationalekonomi professorn Alecixus pekar på att ett amorterinskrav skulle kunna ha en negativ effekt på konjunkturutvecklingen. Att införa ett amorteringskrav riskerar att hushållen kommer konsumera mindre då mer av hushållens inkomster tvingas gå till sparande.

När Riksbanken inte lyckas hålla inflationen (deflation i april), räntan är negativ och Riksbanken stödköper obligationer för att försöka få upp efterfrågan i ekonomin är det synnerligen olämpligt för att inte säga kontraproduktivt att för politikerna att tvinga folk att spara mer.

De två första alternativen har dock visat sig svåra för våra politiker att röra i Sverige. Det är också värt att notera att höga ränteavdrag och avsaknad av fastighetsskatt är två saker som tydligt gynnar medelklassen. Säkerligen finns här en förklaring till varför inte politikerna velat röra de instrumenten. Det är bekymmersamt, men det blir inte mer bekymmersamt av att politikerna i den mån de kan sluta blocköverskridande överenskommelser väljer de sämsta av de tre alternativen. Det hade varit bättre som politikerna lyssnat på sina nationalekonomer och tagit smällen för impopulära (men bättre) reformer tillsammans.

Politiken i Sverige har i princip bett om att öka skuldsättningen. Genom att skattemässigt gynna bostadslån har det blivit mer lönsamt att låna. Genom att dessutom bedriva en byggpolitik som lett till ett växande bostadskris drivs priserna bara högre och högre. Så, istället för att släcka den bostadseld som i dag är igång så vill politikerna nu bara lägga på en våt filt när det som krävs är att sluta hälla bensin på elden.

Källor och vidare läsning

http://ekonomistas.se/2014/11/14/makroekonomiska-risker-med-amorteringskrav/
http://ekonomistas.se/2014/11/14/annu-en-makroekonomisk-risk-med-amorteringskraven/
http://www.riksbank.se/Upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Artiklar_PV/2011/pv_2011_1_Finocchiaro_Nilsson_Nyberg_Soultanaeva.pdf
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Priser-och-konsumtion/Konsumentprisindex/Konsumentprisindex-KPI/33772/33779/Behallare-for-Press/389797/

Dela