Låt inte ROT slå rot i skattesystemet

Låt inte ROT slå rot i skattesystemet

Debatten om ROT-avdraget har nyligen blossat upp igen efter regeringens förslag om att sänka subventionsgraden i avdraget. Regeringen vill endast minska avdraget men det finns tre starka anledningar till varför det är dags att avskaffa avdraget helt, det har varit svårt att belägga att särskilt många svarta jobb blivit vita. Avdragen ger ökade incitament till lobbying och allt tyder på att det går att göra bättre saker för 17 miljarder.

 

Permanentiseringen av ROT-avdraget var en av de riktade branschstöd som den förre detta M-ledda regeringen införde för att “skapa jobb och minska svartarbeten”. Vi kan nu konstatera att så inte blivit fallet. Kostnaderna för skattebetalarna är dock högst närvarande, och snabbt stigande. 2009 bedömdes ROT kosta omkring 3,6 miljarder, men har mångfaldigats och ligger 2014 omkring 17 miljarder kronor, enligt preliminära beräkningar från Finansdepartementet. Den relevanta frågan är om ett så här dyrt branschstöd är värt pengarna eller om den, som fler Alliansreformer, varit ineffektiv och bara gynnat enskilda företag istället för hela samhället.

11245384_10205300476865795_758801557_n

Ett av huvudargumenten för ROT är att det minskar svartjobben, vilket framförts av många borgerliga debattörer. Ledande Moderater skriver i en debattartikel från 2014 att “Rut- och ROT-avdrag har (…) gjort att efterfrågan på vita tjänster har ökat”. Liknande tongångar hörs från Företagarnas nya vd Günther Mårder, apropå en sänkning av ROT-avdraget: “Vi riskerar att få tillbaka den svara sektor som fullt ut dominerat byggbranschen”

Det har dock visat sig vara svårt att räkna på hur stor effekt ROT-avdraget verkligen har haft i allmänhet, och hur fusket påverkas av skattenivån i synnerhet. Detta påtalar även Livekollen i SVT när de granskar Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson.

En liknande diskussion lyfts av de myndigheter som svarat på regeringens remiss kring förändringar av ROT (ESV, Ekobrottsmyndigheten, Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen). De menar att en minskning förvisso skulle kunna leda till ökade svartjobb, men att det är en högst osäker situation att det bör utredas ordentligt.

Den enda undersökningen som finns på området gjordes av Skatteverket 2011, där de frågat vad folk skulle göra om det inte fanns någon subvention alls. Den mätningen – som då inte säger hur folk faktiskt skulle göra – visar att 6 % skulle köpa svarta jobb i stället.

För en reform som är svårt att mäta och inte verkar påverka svartarbetet i en stor utsträckning så går det starkt att i ifrågasätta om det är värt att lägga 14 miljarder kronor om året i riktade branschsubventioner. Speciellt när det inom ROT sektorn råder arbetsbrist.

Det andra stora problemet med att ge vissa branscher statligt stöd är att det skapar incitament för lobbyverksamhet. Om en bransch för stöd från staten är det lönsamt att lägga alla pengar upp till den sista subventionerade kronan för att övertyga väljare och politiker att behålla stödet. Detta betyder att vi ska vara försiktiga med att införa stöd även om vi tror att de kan vara lönsamma på kort sikt, om vi befarar att det kommer bli svåra att bli av med i framtiden. Vilken inte bara begränsar sig till vidlyftig nationalekonomisk teori, utan en okulär besiktning av verkligheten visar bland annat Företagarnas nya kampanj #Rotuppropet, där de försöker skapa ett brett motstånd mot den sänkning av subventionsgraden som regeringen föreslagit.

Det tredje problemet med ROT handlar om att staten flyttar resurser på ett sätt som inte behöver vara ekonomiskt effektivt. I grund och botten handlar det om alternativkostnader – kostnaden av att göra en viss sak istället för någon annan. Köper du en glass kan du inte samtidigt köpa tuggummi. På samma sätt är det för staten: subventioneras ombyggnation, tillbyggnad och renoveringar kan inte pengarna läggas på exempelvis bygga bostäder, sjukhus eller tunnelbana. Det finns då två sidor som vi bör betrakta alternativkostnaden på: Staten och köparen.

När staten då väljer att subventionera Kalle Knasbolls konsumtion av renoveringar, ombyggnation och tillbyggnation är den relevanta frågan om det är det bästa staten kan subventionera. Man kan fråga sig om det inte hade varit bättre att ge stöd åt mer produktiva näringar som IT-sektorn, eller byggsektorn eller infrastrukturjobb.

För privatpersonerna handlar det om vad de skulle gjort istället: för de som ändå hade köpt byggjobbet blir ROT bara ett bidrag från skattebetalarna till köparen. Det blir vinst för samhället om Kalle Knasboll hade tittat på TV istället för att renovera sitt kök, den vinst som skulle uppstå gäller om Kalle istället valt att jobba mer, något som det inte finns belägg för.

ROT har visat sig vara en dyr åtgärd som vi inte heller vet vad den har för effekter. Ett pris som är betydligt tydligare är att vi fått lobbygrupper som försvara avdraget med näbbar och klor. I en situation där de offentliga finanserna går med underskott är det inte försvarbart att ha ett avdrag om 17 miljarder kronor som vilar på en osäker grund som ROT.

Dela