Varför välfärdsstaten är bra för ekonomin

Varför välfärdsstaten är bra för ekonomin

Välfärdsstaten är inte bara bra på att göra samhället mer jämlikt, den utvecklar ekonomin också. Socialförsäkringarna gör att fler människor har incitament att ta sig in på arbetsmarknaden. Dessutom gör de att risker sprids över alla i samhället samtidigt som den enskilde får bättre möjligheter att jämna ut konsumtion över tid. Smarta utbildningssystem leder dessutom till att även de med lägst utbildning har goda färdigheter.

Det vanligaste argumentet för den moderna välfärdsstaten är att den skapar möjligheter för breda grupper i samhället att leva meningsfulla liv. Från borgerligt håll har dock en stående kritik varit att den offentliga sektorn och trygghetssystemen hämmat den ekonomiska utvecklingen. Och vänstern har ibland inte lyckats komma med något bra svar på den frågan.

Om det hade varit så att välfärdssamhällen var dåliga för ekonomisk tillväxt borde de nordiska länderna inte vara bland de rikaste länderna i världen. Så är nu inte fallet, så av någon anledning måste det gå att kombinera tillväxt och välfärd. I det här inlägget ska vi ta upp tre anledningar till att välfärdssamhället får ekonomin att fungera bättre.

En grundbult för ekonomisk utveckling är att människor har arbeten att gå till. Sysselsättningen i ett land beror på både efterfrågan av arbete från offentligheten och näringslivet, samt det arbete människor är villiga att arbeta.

Den första faktorn som påverkar arbetsutbudet är den väl utbyggda offentliga barnomsorgen. En allmän förskola till en låg kostnad för familjer möjliggör för många kvinnor att arbeta utanför hemmet istället för att ta hand om barnen. Detta kan tas för givet i dag, men kvinnornas arbetskraftsdeltagande ökade kraftigt under perioden när barnomsorgen gjordes tillgänglig för alla.

Den andra faktorn handlar om att många trygghetssystem kräver att den enskilde är inne på arbetsmarknaden för att få tillgång till förmånerna, exempelvis kan du inte få a-kassa om du inte jobbat. Detta gör incitamenten starkare för individer att söka sig mot arbetsmarknaden. Med andra ord går detta stick i stäv med idén från borgerligt håll om att människor blir “passiviserade av bidrag”.

Ibland händer det oförutsedda, som att vi blir sjuka eller arbetslösa. I de fallen behöver vi ha försäkringar för att vi inte ska behöva lämna hus och hem. Syftet är alltså att människor ska kunna behålla sin invanda levnadsstandard även om något oväntat händer.

För vissa marknader fungerar det bra med privata försäkringar, som med hemförsäkringen. För andra marknader fungerar det inte alls, som sjukvården. Privata sjukförsäkringar tenderar inte bara att stänga ute fattiga, men är dessutom ineffektiva eftersom försäkringsbolagen inte kan veta vilka som blir sjuka. Om vi istället tittar på pensioner fungerar inte heller privata försäkringar, eftersom ingen skyddar pengarna du försäkrar mot oväntade inflationseffekter.

En annan aspekt handlar om att kollektiva försäkringar gör det möjligt för samhället att sprida risker – om staten försäkrar miljoner kan vi hyfsat bra förutsäga hur många som behöver stöd varje år. Detta gör även att försäkringen blir billigare för de grupper som är i störst behov av dem.

Befolkningens kunskaper och färdigheter betyder mycket för hur rikt ett land är. I grova drag kan vi tänka oss att det finns allmänna färdigheter, som kan användas överallt på marknaden, som goda kunskaper i matematik eller problemlösning. Andra färdigheter kan vi kalla bransch-specifika och är begränsade till en viss bransch, exempelvis hur en svetsar.

Forskningen visar att överlag har länder med svaga välfärdssystem mer allmänna färdigheter, medan länder med starka välfärdssystem satsar mer på att människor ska få bransch-specifika färdigheter. Men, det forskningen också visar är att den lägsta nivån av allmänna färdigheter är högre i länder med utbyggd välfärd, vilket betyder att de har en högre dal av såväl allmänna som bransch-specifika färdigheter. Detta möjliggör att många i befolkningen kan jobba mer högst specialiserade yrken, men ändå klara sig om de skulle behöva byta jobb.

Marknaden löser inte alla världens problem. Välfärdssamhället visar sig vara bra både för jämlikheten och för ekonomins utveckling. I det här inlägget har vi belyst tre faktorer, nämligen att den gör att fler deltar i arbetskraften, risker kan spridas mer och den ökar nivån på de med sämst färdigheter. Vi behöver inte stå inför ett val mellan tillväxt och rättvisa, utan vi kan faktiskt äta kakan och ha den kvar.

Dela