Bankerna och Grekland: en smutsig historia

Bankerna och Grekland: en smutsig historia


Det pratas mycket i den offentliga debatten om Grekland och dess berg av skulder. Men vad som sällan diskuteras är vilka som lånat ut pengar till landet, och som blivit hjälpta av stödpaket. För varje lån finns en långivare och en låntagare. Allt för ofta flyttas blicken mot de låntagare som lånat för mycket och allt för sällan pratar vi om långivarnas ansvar att inte ta onödiga risker och låna ut till högt skuldsatta.

En grundläggande förklaring till varför Greklands skulder kunde öka så snabbt under perioden från 2001 till i dag är att räntan på statsobligationerna blev för lågt satta. Principen för värderingen av alla lån är enkel: desto högre risk hos låntagaren, desto högre ska räntan vara. Tittar vi på figur ett ser vi att räntorna på statsobligationer varierade kraftigt inom Europa innan Eurosamarbetet inleddes. När samarbetet sedan inleddes så föll räntorna för fler länder. Däribland Grekland som gick från 24 % till 5 %. Efter Greklands inträde till Eurosamarbetet värderades Grekland på den internationella lånemarknaden lika kreditvärdigt som Tyskland.

Skärmklipp 2015-07-22 11.50.44

Figur 1 http://www.theatlantic.com/business/archive/2011/12/the-most-important-graphs-of-2011/250240/

Detta möjliggjorde för Grekland att kunna ta stora mängder billiga lån på den internationella kreditmarknaden. Bankerna som lånade ut pengarna missbedömde halt enkelt Greklands betalningsförmåga och trodde att den skulle vara densamma som Tysklands.

Hur bankerna kunde komma fram till detta verkar vid första anblick svårt att förstå. Den rimligaste förklaringen är att bankerna hade en stark tro på att Tyskland skulle köpa ut de grekiska skulderna om Grekland blev illikvid. I all väsentlighet kom detta att hända när Eurozonen tillsammans med IMF och ECB (den omtalade Trojkan) köpte ut de privata bankerna i tre omgångar.

Figur två kommer från BBC och visar fördelningen av de grekiska skulderna. Tittar vi på vem som nu äger skulderna så är det framför allt offentliga institutioner, Trojkan. De privata banker som en gång lånade ut pengar till låga räntor har sedan länge kunnat sälja av dem och gått vidare. Priset för att privata aktörer underskattar den grekiska risken fick helt enkelt tas av skattebetalare runt om i Europa.

Skärmklipp 2015-07-22 12.01.22

Figur 2

http://www.bbc.com/news/world-europe-33407742

Men historien slutar inte där. Förutom att de europeiska bankerna missbedömde Greklands kreditvärdighet pågick mer fulspel på andra sidan Atlanten. På de mytomspunna finanskvarteren kring Wall Street, med den amerikanska jättebanken Goldman Sachs i spetsen, så organiserades många snillrika upplägg för att Grekland skulle kunna dölja delar av sina skulder för Eurozonen.

Samarbetet mellan Grekland och den amerikanska storbanken går tillbaka till 2001 då banken först hjälpte Grekland att låna flera miljarder euro under bordet genom att maskera det hela som valutahandel. I likande konstellationer bytte Grekland bort allt från rättigheter till flygtrafikavgifter till lotteritillstånd mot pengar under perioden 2001 och 2009. På pappret såg dessa uppgörelser inte ut som skulder vilket gjorde att Grekland kunde undgå att bli upptäckta.

Det finns många banker som bör bära hundhuvud för den grekiska krisen. En särskild skuld har Goldman Sachs, som mellan 2001 och 2009 gjorde allt i sin makt för att Grekland skulle kunna dölja sina skulder och därmed kunna låna mer på annat håll.

 

Källor och vidare läsning

http://www.nytimes.com/2010/02/14/business/global/14debt.html?pagewanted=all&_r=0

http://www.nytimes.com/interactive/2015/business/international/greece-debt-crisis-euro.html?_r=0

http://www.bbc.com/news/world-europe-33407742

http://www.theatlantic.com/business/archive/2011/12/the-most-important-graphs-of-2011/250240/

http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/occasional_paper/2014/pdf/ocp192_en.pdf

http://crisisobs.gr/wp-content/uploads/2014/06/cr14151.pdf

Dela