Den saknade arvsskatten

Den saknade arvsskatten

Även om inkomsterna är relativt jämnt fördelade i Sverige är förmögenheterna det inte. Till skillnad från inkomster kan förmögenheter gå vidare via arv, vilket riskerar att cementera ojämlikheter mellan generationer. En återinförd arvsskatt skulle vara en bra metod att öka jämlikheten och premiera inkomst från arbete i stället för tur. Samtidigt finns det risk att folk blir mindre villiga att spara pengar.

Betydelsen av arv i ekonomin har skiftat dramatiskt sedan 1800-talet. Under de senaste decennierna hittar vi att arvsflödena är stigande som andel av BNP, men ligger runt omkring 6 %. Tittar vi på betydelsen av ärvda pengar hittar ekonomerna att arv har utgjort omkring hälften av alla förmögenheter sedan 1950-talet. Detta betyder att det finns stora pengar dolda i arv, vilka en arvsskatt skulle kunna omfördela. Detta visar en nyligen genomförd svensk studie på arv har gjorts av nationalekonomerna Ohlsson, Roine och Waldenström: Inherited wealth over the path of development: Sweden, 1810–2010.

Svenska arv och förmögenheter är mycket mer ojämlikt fördelade än inkomster. För arv finns inte någon uppdaterad data, men i ett papper från 1997 hittar Laitner och Ohlsson att arven är mycket ojämnt fördelade, exempelvis kammar de 1 % som ärver mest ihop 43 % av all arv. Detta går i gen vad gäller förmögenheter där Sverige ungefär lika ojämlikt som USA; Di Nardo hittar i en studie från 2002 att de 20 % rikaste i Sverige äger 75 % av den totala förmögenheten.

Ett enkelt sätt att ändra på denna ordning vore att införa en arvsskatt, precis som många andra länder (däribland USA) har och vi i hade Sverige innan 2005. En rimlig storlek på en sådan skatt vore omkring 50 %, även om det finns goda skäl att sätta en nedre gräns för när skatten börjar tas ut.

Även om den huvudsakliga anledningen för en återinförd arvsskatt skulle vara av fördelningspolitiska skäl kan det även finnas vissa effektivitetsvinster i ekonomin.

Skatt på arv skulle göra det relativt mer lönsamt att arbeta ihop sina pengar än att ärva dem, genom att helt enkelt sänka avkastningen på att komma från en förmögen familj. Detta kan leda till att barn som förväntar sig betydande arv, exempelvis barn till en familj med familjeföretag, blir mer benägna att arbeta på annat håll för att trygga sin egen försörjning.

Men det finns inget gott som inte bär något ont med sig. En arvsskatt leder framför allt till två betydande problem ur ett policyperspektiv. Det första är att skatten kan göra det mindre attraktivt för människor att spara ihop pengar, då de vet att staten kommer och tar dem efter döden. Det andra är att det kan försvåra för familjeföretag att överleva, om familjen inte har råd att betala arvsskatt. Det förstnämnda är komplicerad fråga, men en arvsskatt behöver inte ens i teorin ha särskilt stora effekter på sparbeteendet. Den sistnämnda invändningen är mer en principiell fråga, men det behöver inte vara av ondo, exempelvis visar Bloom och van Reenen att bolag där barn tar över verksamheten oftare har en dålig ledning.

I korthet utgör arvsskatten ett utmärkt verktyg för att jämna ut de klyftor som stora arv skapar i vårt samhälle. I en tid när arvsflöden växer i betydelse kan det finnas goda skäl att omfördela dessa och skapa starkare incitament från statens håll att belöna arbete över tur.

 

Foto: Ikiwaner

Dela