Elefanten i klassrummet: skolvalssystemet

Elefanten i klassrummet: skolvalssystemet

Skolvalssystemet är en av de största förändringarna på skolpolitikens område sedan kommunaliseringen på 90-talet. När den infördes kritiserades den för att skapa vinster åt riskkapitalister och bidra till ökad ojämlikhet och segregation. Efter en lång tid av tystnad har diskussionen om systemet äntligen kommit igång igen. Allra senast med nationalekonomen, tillika SEK:aren, Agneta Berge på Politism.

Vi tänkte ge vårt bidrag till debatten genom att diskutera tre aspekter av det fria skolvalet, nämligen hur det bidragit till ökad skolsegregation, hur det inte verkar förbättra skolresultaten samt hur det bidragit till att försämra förutsättningarna för de starkaste eleverna.

Det finns forskning som indikerar att det fria skolvalet har bidragit till att öka segregationen mellan skolor, både vad gäller studieresultaten och den klassmässiga sammansättningen i skolorna. Mekanismen bakom den ökade segregationen är att resursstarka grupper (utbildade föräldrar, svensk bakgrund och höga inkomster) väljer bort skolor de uppfattar som dåliga och sätter i stället sina barn i samma skolor. I ett sådant läge är det viktigt att komma ihåg att det gamla systemet baserat på adresser också var segregerande. Så segregerande att många verkligen trodde att det inte kunde bli värre. Men de hade fel. Forskningen visar att segregationen har fortskridit bortom boendesegregationen, och det är inte socio-ekonomiska skillnader som förklarar den nya ojämlikheten mellan skolor.

Ett av de starkare argumenten för skolval är att det förbättrar skolresultaten, vilket det finns vissa teoretiska skäl att tro på. Men internationella genomgångar visar att det inte alls behöver vara så. I en genomgång av PISA-resultat från 2003 verkade studenter i privata skolor ha bättre resultat, även om vi kontrollerar för socio-ekonomisk bakgrund. Men i en studie från 2009 försvann den effekten, och skillnaderna förklarades helt av studenterna bakgrund.

En förvånansvärd utveckling är att det fria skolvalet inte gjort att de smartaste eleverna presterar bättre, snarare tvärtom. Intuitivt låter det rimligt att om vi låter smarta elever gå tillsammans så kommer de hjälpa varandra. Men så är det visst inte alls. Forskning visar överlag att barn inte presterar bättre av att gå i elitskolor, och verkar dessutom prestera bättre av att få vara bäst i klassen. Två möjliga förklaringar till detta är att de smartaste eleverna blir mer självsäkra när de jämför sig med andra och sedan blir mer motiverade när de får veta att de är så duktiga på att lära sig saker.

Det fria skolvalet är en åtgärd som inte verkar föra med sig särskilt mycket gott. I stället för förbättrade studieresultat får vi ett system som både ökar segregationen och dessutom missgynnar de bästa eleverna. Om skolan är allas vår framtid tar vi inte hand om den särskilt väl. Nu måste vi göra något åt detta för att skapa goda förutsättningar för alla barn.

 

Källor och vidare läsning

Bo Malmberg, Eva Andersson, Zara Bergsten och John Östh (2013). “Den svenska skolans nya geografi”
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:684094/FULLTEXT01.pdf

Richard Murphy and Felix Weinhardt (2014). “Top of the Class: The Importance of Ordinal Rank”
http://personal.lse.ac.uk/murphyrj/_private/TopOfClass.pdf

Pauline Musset (2012). School Choice and Equity: Current Policies in OECD Countries and a Literature Review”. OECD Education Working Papers, No. 66, OECD Publishing
http://dx.doi.org/10.1787/5k9fq23507vc-en

Skolverket (2013). “Skolverkets slutsatser om likvärdighet och det fria skolvalets effekter”
http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/nyhetsarkiv/2.7602/skolverkets-slutsatser-om-likvardighet-och-det-fria-skolvalets-effekter-1.211468

Jonas Vlachos (2013). “Gynnar en segregerad skola starka elever?”
http://ekonomistas.se/2013/12/30/gynnar-en-segregerad-skola-starka-elever/

Foto: JoolzWiki

Dela