Staten räddade krisande banker, du kan inte ana vad som hände sen…

Staten räddade krisande banker, du kan inte ana vad som hände sen…

Ofta pratas de om att staten ger pengar till banker i kristider istället för att ge det till folket – ”man räddar bara bankerna”. Den svenska statens affärer under finanskrisen visade sig inte bara rädda banksystemet, utan även gå med vinst.

Under mer än ett decennium hade huspriserna i USA stigit kraftigt. Genom så kallade subprimelån kunde hushåll få tillgång till stora bostadslån, trots att de inte skulle få det i vanliga fall. Så länge värdet på huset fortsatte att öka var det inga problem för låntagarna, men när huspriserna till slit inte steg längre bröt helvetet löst. Människorna som tagit dessa subprimelån kunde inte längre betala tillbaka dem. Detta är problematiskt i vanliga fall, men den här gången hade bankerna även skapat värdepapper baserade på de här lånen (så kallade derivat). Prisfallen på dessa derivat orsakade en totalkollaps på den internationella kreditmarknaden.

Krisen i USA fick inte bara påverkan på länder som var särskilt utsatta för dessa derivat, utan även andra länder som Sverige. Osäkerheten kring vem som egentligen satt på de numer värdelösa bostadslånen från USA gjorde att bankerna inte vågade låna ut pengar till varandra längre. Som en följd av detta steg den ränta som bankerna tar ut mellan varandra till skyhöga nivåer under hösten 2008.

Många banker fick då brist på pengar att finansiera sin dagliga verksamhet, en likviditetskris. I sådana situationer spelar det ingen roll att svenska banker hade många bra lån som tillgångar, har banken inga pengar att röra sig med kan den inte sköta sina dagliga ärenden. Läget blev så allvarligt att Riksgälden bedömde att vi stod inför en systemkris.

Vi fick en akut likviditetskris, där banker inte hade pengar nog att finansiera sin verksamhet. Det spelar ingen roll att svenska banker har en rätt bra tillgångssida, får en bank slut på likvida medel kraschar den oavsett. Allt detta innebar att det blev helt omöjligt för de svenska bankerna att finansiera sin verksamhet. Riksgälden skriver: Sverige stod här på randen av en finansiell systemkris som med stor sannolikhet materialiserats om inte staten vidtagit åtgärder.

Läget var så allvarligt att regeringar världen över satte in särskilda åtgärder för att hålla det finansiella systemet vid liv. Så gjorde även den dåvarande Moderatledda regeringen. Regeringen införde flera olika stöd, men det mest omfattande var garantiprogrammet, vilket gick ut på att staten kunde ta över bankers lån, mot ränta och en avgift. Programmet kunde som mest ta emot 1,5 biljoner (!) i lån, men summan rörde sig i verkligheten om drygt 350 miljarder kronor. Dessutom deltog staten i Nordeas nyemission 2009 och tillförde pengar till den banken samt tog slutligen över banken Carnegie.

Många har i kölvattnet kritiserat detta förfarande och argumenterat att skattepengar gått till att rädda banker och rika direktörer. Så hur gick de här affärerna för staten?

Det finns tre aspekter av detta som är centrala. Först och främst har statens affärer med bankerna gått med vinst. 2011 beräknade Veckans Affärer vinsten för staten för alla räntor och avgifter från krisen landade på drygt 20 miljarder kronor. Tittar vi bara på garantiprogrammet, som avslutas nu i maj 2015, ser vi att även det landade på plus, cirka sex miljarder dessutom. Så även om skattepengar gått till banker så skattebetalarna inte gett bort några pengar.

För det andra är en relevant fråga vad som skulle hänt om staten inte lånat ut pengar. Som Riksgälden varnade för stod Sverige inför en systemkris. Det går naturligtvis inte att veta vad som skulle hänt annars, men skulle banker gå omkull skulle många människor ha förlorat mycket pengar, samtidigt som andra företag skulle få problem att ta upp lån, vilket skulle leda till fler konkurser och ökad arbetslöshet.

Samtidigt är statens agerande inte helt oproblematiskt. Den svenska staten krävde inte som regel några andelar i bankerna den hjälpte. Därmed skapade staten ett frikort för bankerna: om allt går bra behöver banken inte göra någonting, men går det dåligt kan den få billiga krediter. Detta förfarande är betydligt bättre än att staten lovar att ta över banker som kollapsar, men inget att hindrat att vi följt USA och krävt andelar från bankerna.

Under finanskrisen stod Sverige inför en finansiell härdsmälta. Staten gjorde då vad den kunde för att hjälpa banker – men inte utan att kräva något tillbaka. Dessa affärer ledde till en vinst för skattebetalarna. Regeringens agerande går att kritisera, men det är vilseledande att påstå att staten skänkt bort pengar till direktörer.

Foto: Holger Ellgaard

 

Dela