Tre välfärdsreformer för budgeten 2016

Tre välfärdsreformer för budgeten 2016

I dagarna kan regeringen äntligen få igenom en egen höstbudget. Läget är alltså perfekt för att genomföra betydande sociala reformer för att förbättra våra offentliga trygghetssystem. I det här inlägget lyfter vi fram tre reformer vi vill se.

Efter åtta år av borgerligt styre är Sverige återigen styrt av en Socialdemokratiskt ledd regering. Under den förra regeringen stod det stilla på socialpolitikens område, med följden att klyftorna ökat. Nu är tiden inne för regeringen att vända trenden. I det här inlägget kommer vi presentera tre reformer för höstbudgeten 2016: höjda barnbidrag, förstärkta socialförsäkringar och en individualisering av föräldraförsäkringen.

Barnklyftorna växer – höj barnbidragen

Barnbidragen i Sverige har inte höjts sedan 2005. Detta innebär att föräldrar får lika stora belopp i dag som år 2005. Men vi har haft inflation, vilket urholkat värdet på barnbidraget. I fasta priser var det allmänna barnbidraget värt drygt 1 500 kronor lägre 2014 än 2005.

Denna faktiska urholkning av barnbidraget spelar roll eftersom den ekonomiska familjepolitiken spelar roll. Försäkringskassan visar i en rapport både att politiken minskar andelen barn som lever i ekonomisk utsatthet men att de omfördelande effekterna har blivit svagare sedan 1998. Skulle hela familjepolitiken ha avskaffats 2013 skulle 10 procentenheter fler barn leva i ekonomisk utsatthet. En annan studie, skriven av Tommy Ferrarini, visar att länder med kontanta barnbidrag överlag har läge barnfattigdom.

Andelen barn som lever med låg ekonomisk standard har fastnat på en nivå omkring 10 %, vilket är nästan dubbelt så mycket som under det tidiga 2000-talet. Oavsett om den tidigare Moderat-ledda regeringen ville det eller ej har situationen kraftigt förvärrats under dess regeringstid. Nu ligger det ett stort ansvar på samarbetsregeringen.

 

Barn med låg ekonomisk standard2

Stärk inkomstbortfallsprincipen – höj ersättningarna i socialförsäkringarna!

De stora socialförsäkringarna i Sverige, framför allt sjukförsäkringen, a-kassan och arbetsskadeförsäkringen, är utformade så att ingen ska behöva förändra sina livsförhållanden vid plötslig sjukdom eller liknande. Detta motiverar att ersättningen från försäkringarna ska motsvara 80 % av den vanliga inkomsten. Förutom det empatiska med att ingen ska behöva oroa sig för idiosynkratiska chocker har denna utformning en strategisk fördel i att den omfattar breda grupper i samhället, vilket gör att den åtnjuter brett folkligt stöd.  

I den parlamentariska socialförsäkringsutredningens rapport svenska socialförsäkringar beskrivs hur ersättningsgraden fallit både över tid, men även i ett internationellt perspektiv. Den stora nedåtgången var under 1990-talet och det tidiga 00-talet. Liknande analyser harg gjorts av Finansdepartementet, där framför allt de fallande ersättningarna i a-kassan pekas ut. I nuläget beräknas det att endast en av tio som arbetar heltid ut 80 % av lönen i ersättning från a-kassan.

Samtidigt som generositeten i systemen har försvagats har även förtroendet för dem minskat. I en antologi för SOM-institutet menar Maria Oskarsson att försämrade villkor för många i systemen är en möjlig förklaring till det minskade förtroendet.

Ersättning a-kassan, FD

 

För att vända denna utveckling, som förutom oro hos människor bidrar till ökade klyftor, behövs både ökade dagsersättningar och höjda tak. I regeringens vårproposition höjdes a-kassan så att en person med en månadsinkomst om 25 000 skulle få 80 % i ersättning de första 100 dagarna. Detta är ett steg i rätt riktning, men samtidigt är det många breda grupper som inte får 80 %, exempelvis förskollärare, lastbilsförare och snickare. Trygghetssystemen måste utvecklas så att de kan nå sitt högre syfte om trygghet i livets olika skeden.

Individualisera föräldraförsäkringen

Föräldraförsäkringen kan i den bästa av världar vara en möjlighet för föräldrar att vara nära sina barn under barnens första tid, oavsett klassbakgrund och övriga möjligheter att vara borta från arbetet. Samtidigt kan det vara en kvinnofälla som systematiskt försämrar kvinnors situation på arbetsmarknaden.

Flera studier, bland annat av “supermyndigheten” IFAU och Försäkringskassan, har visat att kvinnors lön- och karriärutveckling påverkas negativt av det skeva uttaget av föräldraförsäkringen. Det visar sig att kvinnor får både en sämre inkomstutveckling samtidigt som de får svårare att klättra uppåt i karriären. Detta ökar kvinnors beroende av den andra parten i förhållandet. Medan kvinnorna är hemma och tar hand om barnen så gör männen karriär, och när barnen till slut har blivit stora så arbetar kvinnorna fortfarande kvar med samma arbetsuppgifter, medan männen har gått vidare i karriären och fått högre lön.

Den tidigare Moderatledda regeringen försökte få bukt med det ojämställda uttaget genom att införa ekonomiska incitament för föräldrarna att vara hemma lika mycket. Detta har inte alls fått någon stor effekt, vilket delvis kan förklaras av att inte så många känner till denna “jämställdhetsbonus”. Enligt Ann-Zofie Duvander, utredare för Inspektionen för Socialförsäkringen, verkar fler reserverade pappamånader vara det mest effektiva sättet för att få uttaget mer jämställt. Vi menar dock att ytterligare en reserverad månad inte är tillräckligt, en fullt individualiserad försäkring är det som krävs för att staten inte ska medverka till ett systematiskt missgynnande av kvinnor på arbetsmarknaden.

I det här inlägget har vi gått igenom tre välfärdsreformer som skulle göra stor skillnad för många människor. Vi behöver höja barnbidragen för att minska barnklyftorna, stärka socialförsäkringarna för att ge trygghet åt alla människor och individualisera föräldraförsäkringen för att ge män och kvinnor samma möjligheter på arbetsmarknaden.

 

Dela