Digitaliseringen kräver förstatligande

Digitaliseringen kräver förstatligande

Det finns goda skäl för ett förstatligande av det svenska fibernätet. Digitaliseringen ställer större och större krav på vår infrastruktur, men det är i första hand inte frågan om väg och järnväg, utan om tillgång till internet i allmänhet och fiber i synnerhet. Likt järnväg och väg bör således även fibernätet i byggas ut och Sverige ägas av oss alla.

Med digitaliseringen kommer ett antal utslitna och överanvända klyschor som inte bara ställer till det och får oss att fokusera på fel saker, utan även tenderar att skrämma livet ur oss alla. För att inte tala om de tonvis med Almedalseminarier och en och annan bok av utvald ex-moderat PR-människa – oftast fylld med platityder som inte lugnar oss det minsta – digitaliseringen gett upphov till. Mitt i allt det så glömms ofta den riktiga politiken bort, policy förslagen som krävs drunknar i plattityder och intetsägande nonsens från allas vår egen Kalle Konsultboll. Vi måste se igenom detta för att leverera en relevant och trovärdig politik.

Digitaliseringen är ett faktum, medan allt fler privatpersoner är uppkopplade blir datorer och mjukvara allt viktigare för företagens produktion. En populär spaning är att vi i framtiden kommer vara mindre beroende av våra fysiska arbetsplatser, eftersom internet öppnar upp för arbete var som helst via virtuella kontor. Den allt växande tjänstesektorn gör att arbetare idag inte blir lika platsberonde för att utföra sitt arbete.

Samtidigt som digitaliseringen öppnar upp för nya sätt att arbete är det viktigt att det inte blir förbehållet några få i Sverige, utan kommer hela folket till gagn. Allt detta gör det angeläget att Sverige blir ett föregångsland vad gäller fibernätverk och bygger ut det i hela landet. Det är ett sätt att koppla ihop stad och land och möjliggöra för personer på landet att ta jobb som tidigare varit uteslutande för stadsbor. Men i dag har vi lämnat denna utveckling åt det privata näringslivet, men konsekvenser att internet är ojämnt utbyggt i landet. Marknaden verkar inte förmå uppfylla samhällspolitiska mål.

För att förstå varför marknaden inte lyckas med fibernätet behöver vi förstå begreppet naturligt monopol. Naturliga monopol är ett begrepp som används inom nationalekonomin för att beskriva branscher där det krävs stora investerings- och kapitalkostnader för att komma in på en marknad. Det kan b.la röra sig om järnväg, vatten, avlopp eller vägar där det bara är lönsamt för en aktör att verka: Mellan Borlänge och Stockholm finns det inte rum för mer än en järnväg och den som äger denna järnväg får då monopol på all järnvägstrafik mellan städerna. Det är mycket svårt att få konkurrens på dessa marknader (även med regleringar) så finns det goda skäl att kollektivt äga dessa verksamheter. Finns det ingen konkurrens så kommer det inte finnas incitament för privata företag att leverera billigare och bättre tjänster, medan politiker kan hållas ansvariga för verksamheten och ytterst bli avsatta av folket.

Var gäller fibernätet så är det just ett naturligt monopol. När en aktör väl dragit in ett fiber till din lägenhet eller villa så kommer du vara beroende av just denna leverantör, och denne blir en monopolist på fiberkanalen. I dag har vi starka regleringar för att skapa konkurrens och möjliggör för andra företag att sälja internet på andra företags fiberlinor. Men det är svårt för dig som konsument att begära bättre kvalitet eller effektivitet i produkten internet via fiberklabel: vad gäller både pris och hastighet; kabeln ligger där den ligger och har en viss kapacitet, så mycket mer går inte att göra åt den saken.

Fibernätet är en marknad som likt järnväg som leder till förekomsten av naturliga monopol som staten (i annat fall) tvingas reglera sönder och samman för att få till en dysfunktionell konkurrens på. Därför lämmar sig fiber synnerligen bra till kategorin: bör ägas och hanteras av det kollektiva (läs: staten).

Det går inte heller komma ifrån de informationsklyftor vi långsamt håller på att bygga upp i samhället. I takt med att medierna flyttar ut mer och mer läsande och annonsintäkter på internet blir de virtuella kanalerna allt viktigare till förmån för traditionella kanaler. Detta gör att grunden för det demokratiska samtalet förläggs alltmer på internet, vilket ställer allt större krav på människors tillgång till god internetuppkoppling. Nu håller denna informationsklyfta på att bli en betydande splittring mellan stad och land. Vill vi att Sverige är ett land som håller ihop måste vi stänga denna klyfta. Medan jag i Stockholm inte har några betydande problem att konsumera Coursera-kurser på löpande band så gäller detta långt från hela landet.

Digitaliseringen ställer stora krav på att människor, oavsett vart de bor i Sverige, har tillgång till god uppkoppling och främst fibernät för att kunna delta i samhället och ta arbeten i den alltmer digital ekonomin. Fibernätets utbyggnad och förstatligande är därför en viktig hörnsten i att bygga ihop stad och land.

 

 

 

Dela