En höjd pensionsålder är nödvändigt – men långt ifrån tillräckligt

En höjd pensionsålder är nödvändigt – men långt ifrån tillräckligt

En höjning av pensionsåldern är inget lätt beslut. Det är dock nödvändigt för att pensionssystemet ska hålla för framtida generationer. Samtidigt är det inte tillräckligt när vi har en arbetsmarknad som slår ut människor redan i dag.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) gick i måndags ut och önskade ett beslut om förändrade regler kring pensionsåldern innan nästa val. Grundidén är att höja den lägsta åldern man får ta ut pension från 61 år till 63 år, samt höja den övre gränsen för hur länge man får behålla sin anställning från dagens 67 år till 69 år. Förslaget har mött kritik från såväl LO som Svenskt Näringsliv, där den främsta invändningen är att många inte ens orkar arbeta hela yrkeslivet under dagens regler.

Det är naturligtvis ett svårt beslut att höja pensionsåldern, men med stor sannolikhet är detta bara början av reformerna. Demografiska projektioner visar att lägre födelsetal tillsammans med längre livslängder kommer leda till att de äldre blir en allt större andel av befolkningen. Vi ser i figur 1 att vi har en tydligt uppåtgående trend i det så kallade “försörjningstalet”. Att människor lever längre är naturligtvis positivt. Samtidigt innebär detta nya utmaningar som vi inte kan blunda för.

Försörjningstal
Figur 1. Andel pensionärer av befolkningen (20-64 år) mellan 1999-2014.

När försörjningsbördan blir större för de som arbetar finns det olika vägar att gå. En väg är att minska ambitionen i det offentliga pensionssystemet. Detta kan dock leda till betydande ojämlikheter på ålderns höst. Vill vi behålla det nuvarande systemet finns det dock andra medel till hands. Ett sätt är att låta människor arbeta längre. Med tanke på att den förväntade livslängden har ökat de senaste decennierna utan att pensionsåldern skjutits upp i motsvarande mån kanske det helt enkelt är ett nödvändigt ont. En rapport till EU-kommissionen beräknar även att den genomsnittliga livstiden efter pension kommer öka med 4 år (män) och 4,5 år (kvinnor) i Sverige fram till 2060.

Det är troligen inte tillräckligt, vi kommer nog behöva öka intäkterna till systemet genom högre socialavgifter i framtiden. Under nuvarande regler beräknas enligt rapporten ovan att den genomsnittliga ersättningsnivån i de offentliga pensionerna falla från 41 % till 35 % av medellönen fram till 2060.

Problemet att många människor inte orkar arbeta klart ens i dag kvarstår dock. En höjd pensionsålder är kanhända ett nödvändigt steg, men långt ifrån tillräckligt. Kadefors et al. (2014) hittar exempelvis att de yrken där människor går i pension tidigast är yrken med störst fysiska risker, som dessutom är traditionella arbetaryrken. I grunden är dock detta en arbetsmiljöfråga och man kan även fråga sig om vi bör röra oss mot en arbetsmarknad där man har olika jobb under livets gång; som ung och stark kanske fler bör ägna sig åt praktiska och fysiskt tunga uppgifter, för att sedan skola om sig mitt i livet och ägna resten av yrkeslivet bakom skrivbord. Staten och arbetsmarknadens parter måste hitta sätt så att alla människor ska kunna arbeta fram till pensionen.

Vill vi att framtidens pensionärer ska få ta del av ett solidariskt pensionssystem kommer vi behöva genomföra reformer som är smärtsamma i dag, men alternativet att långsamt urholka systemet vore ännu värre. Samtidigt har vi problem med hälsan på arbetsplatser som vi måste hitta tillfredsställande lösningar på.

 

Dela