Finanspolitiska rådets låglönepolitik är som att köpa grisen i säcken

Finanspolitiska rådets låglönepolitik är som att köpa grisen i säcken

Finanspolitiska rådets ordförande, den gamla SEK:aren John Hassler, sällar sig nu till högerkören om att sänka lägstalönerna. Svenskt Näringsliv har under året stenhårt lobbat för en ny låglönepolitik och har under året fått med sig flera styckten opinionsbildare på tåget. Låglönepolitik är dock som att köpa grisen i säcken – de fördelningspolitiska riskerna är uppenbara samtidigt som positiva effekter på sysselsättningen är osäkra.

 

Utrikes födda har svårare att få in en fot på arbetsmarknaden än inrikes födda. Medan det knappast finns skillnader i arbetskraftsdeltagande mellan människor födda i Sverige och Afrika/Asien, skiljer sig arbetslösheten sig åt. För inrikes födda ligger arbetslösheten på dryga 5 %, medan den ligger på knappt 25 % för människor födda i Afrika och Asien (FpR).

För att förbättra situationen har olika förslag lagts fram. Allra senast var Finanspolitiska rådets ordförande (tillika gamla SEK:aren) John Hassler ute och efterfrågade en ny integrationspolitik. Han menade att det behövs “[n]ya typer av jobb med låg lön och låga kvalifikationskrav” (FpR).

Det här är dock inte första gången detta efterfrågas. Svenskt Näringsliv har drivit frågan om sänkta lägstalöner i åratal. I sin senaste kampanj lobbar de för “vardagsjobb” för att klara integrationen, vilket hämmas av alltför höga ingångslöner (DN Debatt). Dessutom sällar sig Konjunkturinstitutet till skaran om lägre lägstalöner (KI).

Å ena sidan är forskningen kring lägstalöner inte entydig om dess effekter. Grundläggande nationalekonomisk teori förutspår förvisso att en höjning av lägstalönerna gör det svårare för människor med låg utbildning och i övrigt lågt humankapital att få arbete. Samtidigt visar de empiriska studier som gjorts att effekten ofta är försvinnande små, även om den är negativ när den väl hittas. Den nationalekonomiska forskaren vid Center for Economic and Policy Research John Schmitt (2013) gör en litteraturöversikt på minimilöner och skriver:

“The weight of that evidence points to little or no employment response to modest increases in the minimum wage”.

I en massiv litteraturöversikt för National Bureau of Economic Research visar forskarna Neumark och Wascher (2006) att det empiriska underlaget är behäftat med metodologiska problem. Troligen är effekten av höjda minimilöner negativt, men många studier hittar ingen effekt alls, och vissa även en liten positiv.

För att förstå detta måste vi titta djupare. Schmitt (2013) menar att företag kan täcka kostnaderna för högre ingångslöner genom att öka produktiviteten i verksamheten, anställa människor med bättre kompetens, och hålla igen lönerna högre upp i lönehierarkin. Ett bredare perspektiv ges av utredaren och nationalekonomen Agneta Berge (2014). Hon pekar på att effekterna av förändrade lägstalöner är beroende av hur arbetsmarknaden fungerar i olika länder. Bland annat så är effekten av en låglönepolitik mindre i länder med starka regleringar eller organiserade parter.

Å andra sidan är de sociala konsekvenserna mer påtagliga av sänkta lägstalöner. Från borgerligt håll, och nu senast även från Finanspolitiska rådet, lyfts ofta att sänkta lägstalöner inte skulle sänka lönerna för människor som i dag redan är inne på arbetsmarknaden.

Det finns dock anledning för att vara skeptisk inför det påståendet. Enligt en utredning från Handelsanställdas förbunds (2011) så är det många som omfattas av lägstalönerna. Bland de under 20 år inom detaljhandelns samt hotell- och restaurangs kollektivavtal är det en majoritet av de anställda som har en lägstalön. Andelen med lägstalöner är inte heller trivial för de i högre åldrar, 10 % inom detaljhandeln och 256 % inom hotell- och restaurang bland de i åldrarna 25-64 år.

Överlag finns det en bred litteratur om att arbetsmarknadens institutioner kan förklara ojämlikheten i inkomster. Machin och van Reenen (2007) skriver att försvagade fackförbund och en fallande minimilön kan bidra till att förklara den ökande ojämlikheten under de senaste decennierna. Liknande slutsatser nås exempelvis också av Koeniger, Leonardi och Nunziata i en uppsats från 2004.

Det finns ett problem med hög arbetslöshet i allmänhet, och för utrikes födda i synnerhet. Sänkta lägstalöner har länge förespråkats av högerdebattörer, som nu verkar ha fått sällskap av Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet. Men innan politikerna öppnar Pandoras ask får vi tänka på att ojämlikheten troligen kommer öka samtidigt som de positiva effekterna på sysselsättningen är osäkra.

 

Dela