En modern socialdemokratisk bostadspolitik

En modern socialdemokratisk bostadspolitik

I gårdagens partiledardebatt debatterades bostadsfrågan flitigt. Sverige har en stor utmaning då bostadspolitiken har under många år varit totalt frånvarande. En hårt reglerad marknad har lämnats till sitt öde. Utan statliga subventioner till bostadsbyggande och en skattepolitik som låtit bostadspriserna stiga i höjden har politikerna istället kört bostadsmarknaden i botten. Socialdemokraterna ännu inte lyckats presentera en helhetslösning på problemet. Bostadssubventionerna som regeringen inför förväntas ge omkring femton tusen bostäder, men räcker knappast för att vi ska så boverkets krav på 250 000 bostäder till 2020. Inte heller kan regeringens regellättnader att lösa problemet, även om de kommer vara en bit på vägen.

Bostadsmarknaden är komplex, varpå det knappast finns någon poäng i att leta efter någon mirakelkur. Däremot finns det flera saker regeringen borde titta på. Här är fem av dem:

1. Omreglera hyressättningen

Hyresmarknaden styrs i dag bruksvärdesmetoden för prissättning av hyrorna. Detta innebär att hyrorna inte bestäms av förhållandet mellan mellan utbud och efterfrågan, utan efter vad som anses skäligt med hänsyn till lägenhetens olika egenskaper. Flera instanser har kommenterat de negativa effekterna detta system har för bostadsbyggandet i landet, exempelvis Boverket. Vi har tidigare kommenterat forskningsläget kring den nuvarande hyresregleringen, framför allt verkar segregationen i storstäderna förvärras, samtidigt som svarthandeln underbyggs och människor får inte möjligheten att flytta till ändamålsenliga boenden.

Den risk som huvudsakligen diskuteras i samband med en friare prissättning är att resurssvaga grupper skulle slås ut från mer attraktiva bostadsområden. På lång sikt är den sociala sammansättningen av bostadsområden en stadsplaneringsfråga och bör inte åtgärdas via hyressidan. Men på kort sikt kan särskilda åtgärder införas så att inte nuvarande hyresgäster skulle drabbas. Man kan tänka sig olika lösningar: hyressättningen kvarstår med det nuvarande systemet tills hyresgästen flyttar, de nuvarande hyresgästerna ges en särskild överlåtbar rättighet till en lägre hyra eller så tillämpas helt enkelt ett övergångsssyetem.

2. Jämställ beskattningen mellan eget och hyrt boende

Beskattningen av bostäder är i dag skev till förmån för eget boende. Medan bostadsbolag får beskatta hyran via bolagsskatten – vilket gör att den slutligen hamnar hos hyresgästerna, premieras egnahemsägare genom ränteavdrag och en låg fastighetsavgift.

Ett sätt att göra skatterna mer balanserade vore att återinföra fastighetsskatten, en skatt som finns i länder som Australien, Nederländerna och USA. Det finns ett brett stöd inom ekonomkåren att fastighetsskatten är en önskvärd skatt då den har små effekter för incitamenten till arbete eller investeringar. Förutom att öka skatteintäkterna – vilket skulle kunna användas för nya bostäder – kan en fastighetsskatt också förväntas dämpa prisökningen på fastigheter genom att minska värdet på bostäderna.

3. Fortsätt förenkla regelverken kring bostadsbyggandet

Ett av de stora problemen med bostadsbyggande är förlite mark planläggs av kommunerna. Detta beror på flera faktorer med främst på: ett statligt regelverk som försvårar byggande i vissa lägen och som ger bevarandeintressen goda möjligheter att överklaga planer för ny bebyggelse, svaga incitament för kommuner att bygga, men också att en strategi med relativt litet byggande och höga priser kan vara fördelaktig, särskilt för företag som bygger för försäljning, t.ex. bostadsrättsbyggare

För att lösa dessa problem föreslår långtidsutredningen ett antal reformer som är ytterst nödvändiga. För det första bör man försvaga det kommunala planmonopolet och tvinga kommuner att plan lägga mark för bostäder, sk. planföreläggande. Vidare bör man göra en översyn av intresseavvägningen som ligger till grund för regelverket.

4. Säkerställ blandade upplåtelseformer
I det långa loppet kan en politik för blandade städer endast åstadkommas genom lyckad stadsplanering. Ett scenario där Stockholms innerstad endast innehåller bostadsrätter i form av tre rum och kök i miljonklassen kan omöjligen bli en del av ett blandad stad. Ett centralt element för blandade städer är variation i såväl upplåtelseform som storlek och kvalitet. Detta perspektiv lyfter såväl Boverket i sin utredning om socialt hållbar stadsutveckling, som Regionplane- och trafikkontoret i sin översikt om planering för ökad integration.

En konkret väg för att åstadkomma en mer blandad stad är att stärka allmännyttans roll. Den borgerliga regeringen har försvagat den både genom att öka de affärsmässiga kraven på bolagen samt genom att underlätta utförsäljning av allmännyttans bostadsbestånd.

5. Stärk de statliga finansieringsmöjligheterna
Ur ett längre perspektiv har det offentliga ansvaret för finansieringen av nya bostäder minskat över tid. Från statliga lån under Miljonprogrammet kom omfattningen av krediter från staten att dras ned under 90-talet, och ännu mer under den Moderatledda regeringen.

Det är därför positivt att regeringen vill öka investeringsstöden till privata och offentliga byggbolag. Samtidigt är det tydligt att krediter fortfarande ska ges under marknadsmässiga villkor. Samtidigt kan det vara motiverat att subventionera lån till bostäder som anses politisk önskvärda, som studentlägenheter och hyresrätter i områden som annars inte skulle bebyggas.

Bostadskrisen går inte att komma ifrån. Regeringen har påbörjat arbetet med att bygga Sverige, men det räcker långt ifrån till. Genom att omreglera hyressättningen, införa en fastighetsskatt, förenkla regelverken, använda en hållbar stadsplanering och underlätta finansieringen kan regeringen på allvar utmana segregationen och sätta igång bostadsbyggandet.

 

Dela