Beredskapsarbeten kommer klara intergrationsutmaningen

Beredskapsarbeten kommer klara intergrationsutmaningen

Den stora utmaningen är hur lågutbildade ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden. För att klara detta är beredskapsarbeten nödvändiga för att klara integrationen. Högerns enträgna krav på låglönejobb kan eventuellt ha en liten effekt, men till priset av omfattande sociala kostnader.

För att få in invandrare på arbetsmarknaden så är utbildning och validering är självklara ingredienser. Detta hjälper dock inte alla. Det finns en stor grupp som står allt för långt bort från arbetsmarknaden. Socialdemokraterna har inte presenterat en politik för att integrera dessa människor, alltjämt som högern med Svenskt Näringsliv och Moderaterna i spetsen förespråkar sänkta ingångslöner. Varken idétorka eller sänkta löner kommer dock lösa integrationsutmaningen.

Vi anser att Socialdemokraterna behöver vara modigare och återlansera beredskapsarbeten, kortvariga offentliga jobb till personer långt från den privata arbetsmarknaden till kollektivavtalsenliga villkor, för att börja integrera människor in i samhället.

Vill vi inte överlämna ansvaret till kommunernas socialtjänst måste vi använda den offentliga sektorn som politisk verktyg. Det finns uppenbarligen en lägre efterfrågan på arbetskraft i den privata sektorn än vad samhället eftersträvar. Eftersom inte sänkta arbetskostnader har fungerat, är den enda utvägen att staten går in och efterfrågar denna typ av arbetskraft.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken motsvarade omkring 2 % av BNP under mitten av 80-talet (2 % av BNP motsvarar i dag 80 miljarder kronor). Sedan dess har denna andel urholkats och i nuläget återstår bara drygt hälften (50 mdkr). En överslagsräkning baserat på ingångslöner ger en kostnad på omkring 10 miljarder kronor för 50 000 nya jobb. Det kommer dock kräva höjda skatter. Även om man räknar man in att medel kan flyttas från andra integrationspolitiska åtgärder. Men kostnaderna av att inte etablera dessa personer på arbetsmarknaden är i stället fattigdom och socialt utanförskap för såväl de här människorna som deras barn.

I motsats till denna idé om ett starkare offentligt åtagande driver den svenska borgerligheten tesen att låglönejobb är nyckeln till integrationen, även kallat vardagsjobb med Svenskt Näringslivs terminologi. Senast argumenterade Svensk Handel för frysta lägstalöner för att underlätta för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden.

Grundtanken är att arbetskostnaderna i dag är för höga för att det ska vara lönsamt att anställa människor som står långt ifrån arbetsmarknaden, som unga, nyanlända och långtidsarbetslösa.

Utifrån detta drev regeringen Reinfeldt sin politiska agenda och sänkte bland annat arbetsgivaravgifterna för att få in unga på arbetsmarknaden. Utvärderingen från regeringens expertmyndighet IFAU visar dock att försöket misslyckades, reformen var dyr och gav få jobb.

I grannlandet Tyskland har man även provat med så kallade minijobb med löner på 450 euro i månaden. Jämförelsevis är lägstalönen för en 19-åring i enligt Handelsanställdas kollektivavtal 19 000 kronor i månaden. En utvärdering av det tyska försöket från den gröna liberala tankesmedjan Fores visar dock att det inte går att belägga tydliga effekter av minijobben. En låg lön gav inte många jobb.

Låga löner verkar inte fungera för ungdomar och det finns inget som tyder på att de skulle hjälpa med integrationen. När marknaden inte klarar att uppnå full sysselsättning är det dags för staten att kliva in. Genom att återinföra en modern typ av beredskapsarbeten skulle socialdemokratin kunna erbjuda ett realistiskt svar på utmaningarna med integrationen.

För en översikt om forskningen kring nedsänkta arbetsgivaravgifter  http://viharraknatpadethar.se/2014/07/arbetsgivaravgifter-del-1-forskning-och-historia

För en bredare kritik av låglönepolitiken

http://viharraknatpadethar.se/2015/12/finanspolitiska-radets-laglonepolitik-ar-som-att-kopa-grisen-i-sacken

Not
Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har beräknats som samtliga utgifter inom utgiftsområdet för “Arbetsmarknad” (78,8 mdkr) minus utgifterna för “Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd” (30,4 mdkr). Detta ger en siffra för aktiva åtgärder om 48,8 mdkr.

Foto: Okänt,  från National Film Board of Canada, Photothèque, Library and Archives Canada, e000760454 

Dela