Att bibehålla en monetär union utan en fiskal sådan har sedan finanskrisens intråg i Eurozonen visat sig vara en stor svårighet. Flera nationalekonomer har pekat på det orimliga i att låta samtliga euroländer, även de med lägst tillväxt, låna till samma låga ränta som till exempel Tyskland. Samtidigt som man tar bort möjligheten att självständigt devalvera valutan eller vidta andra nationella penningpolitiska stimulansåtgärder.

Bland annat De Grauwe kommenterade nyligen situationen genom att skriva ”The euro is a currency without a country. To make it sustainable a European country has to be created.”

Hur mycket av Eurozonens krisande länders problem som beror på att man har tillåtits spendera nationellt till låg ränta, men inte att påverka penningpolitiken i någon större utsträckning, är naturigtvis såhär i efterhand omöjligt att besvara. Den aktuella frågan borde istället vara hurvida det finns något utrymme att införa en fiskalunion i krisens kölvatten och hur en sådan union i sådana fall borde se ut.

Hans Werner Sinn, ledare för Ifo Intitutet i Köln, argumenterar nyligen i ett inlägg på den nationalekonomiska bloggen voxeu tillsammans med Harod James vid Princeton, för att Eurozonens besultsfattare borde rikta blickarna emot Amerikas ekonomiska historia. Detta eftersom USA, liksom Eurozonen idag, bestod av stater med varierande skuldsättningsnivå utan en gemensam fiskalpolitik, innan införandet av konstitutionen.

Författarna argumenterar att Eurozonen har mycket att lära av USA’s (miss)lyckanden. Bland annat att införandet av en fiskalunion har enorma distrubitiva effekter och att den viktiga frågan av hur en sådan fiskalunion skall finansieras därför tydligare borde stå på dagens agenda. En potentiell sådan finansieringsväg skulle vara en skatt på finansiella transaktioner. De argumenterar även för att en fiskalunion utan tydlig reglering kring skuldnivåer både på nationell och federal nivå, precis som USA’s tidiga erfarnheter visar, är dömd att misslyckas.

Thomas Sargent, nobelpristagare i nationalekonomi 2011, tog även upp likheterna i sitt nobelpristal, http://www.nobelprize.org/mediaplayer/index.php?id=1741 och konstaterade att

Sinn och James lyfter fram många tänkvärda paralleler mellan problemen som USA’s tidiga fiskalunion ställdes inför och de bekymmer eurozonen kan tänkas stöta på i en framtida fiskalunion. Förhoppningsvis kan Eurozonen lära sig något från tidigare misstag och därmed undvika ytterligare ansträngingar för de redan svårt utsatta krisande Euroländerna i en framtida fiskalunion.

http://www.voxeu.org/article/mutualisation-and-constitutionalisation

The eventual solution lay in the adoption of debt restraint or balanced budget laws. At the end of the 19th century, many states set a very low ceiling on permissible state debt, and other states limited indebtedness to a (small) share of total taxation. Only the northern states (New Hampshire, Vermont, Massachusetts, Connecticut and Delaware), which had never really experienced the debt problem, allowed their legislatures to contract unlimited debt. By the early 21st century, such legislation limits state indebtedness in all but one of the 50 states.

 

 

Dela