Barnfattigdomen del 1: Svensk excellens?

Barnfattigdomen del 1: Svensk excellens?

Idag, den 22 januari 2017, föds ett barn någonstans i Sverige. Med största sannolikhet kommer hon att leva ett förhållandevis bra liv. Hon kommer att växa upp i ett av världens mest progressiva och jämlika länder. Hon kommer att få gå i skolan. Hon kommer att kunna sova gott om nätterna, trygg i förvissningen om att inga ondsinta våldsverkare kommer att sparka in hennes dörr och föra bort henne från hennes familj i skydd av nattens mörker.

Gott så. Sverige är ett av världens bästa länder att födas, växa upp, och leva i. Det är någonting som vi tycker om att påminna oss om. Alldeles oavsett vilka problem vi möter, så finns det oftast någon som har det betydligt värre någon annanstans i världen. Och visst, de samhälleliga utmaningar vi diskuterar i vårt land bleknar i jämförelse med de obeskrivliga fasor som plågar de människor som haft oturen att födas i länder som inte innehar Sveriges privilegierade ställning. Men denna, ibland överlägsna, inställning till vårt lands storhet och allmänna förträfflighet gör att vi ofta tappar fokus på vad det är som egentligen betyder någonting.

Den svenska politiska diskursen präglas av ett antal centrala frågor, dessa avhandlas dag ut och dag in i dagstidningar, politiska brandtal och nyhetsprogram på tv. Vi känner alla igen dem. Skattesatsen är några decimaler för hög! Hushållsnära tjänster ska subventioneras, men inte för mycket! Skolavslutningar måste firas i kyrkan!

Visst, denna typ av politiska debatt är i allra högsta grad nödvändig, och är ett tydligt tecken på att den svenska demokratin för närvarande fungerar alldeles utmärkt. Men genom att fokusera alldeles för mycket på denna typ av detaljfrågor, med försumbara effekter på samhället i stort, riskerar vi att missa, eller helt enkelt blunda för, problem som är i akut behov av att åtgärdas omedelbart.

Barnfattigdomen är ett sådant problem.

Barnfattigdom1.2

Det nyfödda barn som idag ges personnummer 170122-XXXX kommer som sagt med största sannolikhet att leva ett bra liv. Men vad händer om hon har otur? Enligt Rädda Barnens årsrapport 2015 levde 12 % av Sveriges barn i ekonomiskt utsatta förhållanden år 2013. TOLV PROCENT. Det är med andra ord ungefär lika sannolikt att ett barn blir vänsterhänt, som att det föds in i fattigdom. Bara det är illa nog. Men riktigt obehagligt blir det när vi tittar på några av samhällets allra mest utsatta grupper. Bland barn till ensamstående är andelen som lever i ekonomisk utsatthet mer än dubbelt så hög, över 25 %. Om föräldern dessutom råkar vara utlandsfödd mer än fördubblas andelen igen, till skrämmande, ofattbara 53,4 %. Ett barn till en ensamstående förälder med utländsk bakgrund har med andra ord större sannolikhet att vinna en slantsingling än att växa upp under drägliga ekonomiska förhållanden.

Vad spelar egentligen barnfattigdomen för roll? Varför ska vi överhuvudtaget vara oroliga för detta fenomen? Politiker, tjänstemän och statsapparatens byråkrater håller säkert med om att frågan är viktig. Men i slutändan är det ändå andra ämnen som tränger undan diskussioner om barnfattigdomen i den offentliga debatten. Det kanske faktiskt är så att amorteringskrav, jobbskatteavdrag och att sänka regeringen är viktigare för vårt samhälle än att alla barn ges möjligheten till ett bra liv.

Vi tror inte det. Därför kommer vi att undersöka barnfattigdomen närmare i syfte att klargöra problemets natur, och framförallt; hur det kan stoppas. I nästkommande del kommer vi att vidare definiera begreppet barnfattigdom, undersöka dess orsaker samt diskutera hur det tar sig uttryck i det svenska samhället.

 

Inlägget skrevs av Emma Fastesson Lindgren och Petter Martinsson.

 

Referenser:

Salonen, T. et al. (2015). Barnfattigdom i Sverige: Årsrapport 2015. Rädda Barnen.
https://www.raddabarnen.se/Documents/vad-vi-gor/Barnfattigdom/rb_barnfattigdom_2015_web_l.pdf

Dela