Barnfattigdomen Del 3: Fattigdomens konsekvenser

Barnfattigdomen Del 3: Fattigdomens konsekvenser

Vi har konstaterat att barnfattigdomen är utbredd i Sverige. I de kommuner som är hårdast drabbade lever nästan vart tredje barn i ekonomiskt utsatta förhållanden. Att barnfattigdom är någonting som är totalt ovärdigt ett land med så höga sociala aspirationer som Sverige behöver få övertygas om. Dessvärre är barnfattigdomen inte en fråga som diskuteras särskilt flitigt i det offentliga rummet. Då vi har svårt att acceptera att detta beror på bristande medmänsklighet hos politiker, debattörer och andra opinionsbildare kommer detta inlägg tillägnas en grundlig genomgång av exakt varför barnfattigdomen måste utrotas så fort som det bara är möjligt.

Fattigdom förstör barns chanser att lyckas senare i livet
Ett stort antal studier har visat att barn som växer upp under ekonomiskt utsatta förhållanden lyckas sämre senare i livet än barn från välmående hushåll. Även efter att ha kontrollerat för faktorer som föräldrarnas ålder, utbildning, hemvist, antalet syskon i familjen etc. kvarstår ett tydligt negativt förhållande mellan hushållets inkomstnivå och barnets framtida välmående (Duncan et al., 2012). Exempelvis har barn som växer upp i fattiga hushåll lägre utbildnings- och inkomstnivåer än genomsnittet, och har större sannolikhet att begå brott (Duncan et al., 2012: 94). Genom att nyttja införandet av den s.k. “Earned Income Tax Credit” som en instrumentell variabel för tillförandet av exogena inkomstkällor har en studie försökt kvantifiera effekten av ett hushålls inkomster på barns framtida förutsättningar (Dahl & Lochner, 2012). Effekten av en inkomsthöjning för ett fattigt hushåll på $1,000/år beräknas vara en 6-procentig förbättring i barnens resultat vid prov i läsning och matematik (Dahl & Lochner, 2012: 1942). Det går med andra ord att fastställa att en fattig uppväxt inte bara är påfrestande för barnet under dess uppväxt; den har också direkta effekter på hur barnets framtida liv artar sig, även i vuxen ålder. Men hur uppstår denna koppling?

En fattig uppväxt har permanenta effekter på barns kognitiva förmågor
För att kunna förklara varför individer som vuxit upp under fattiga förhållanden tenderar att lyckas sämre senare i livet än barn från välbärgade hushåll, genomfördes en studie där resultat från magnetiska resonanstomografier (MRI:s) på barn och ungdomar i åldrarna 4 – 22 matchades med socioekonomiska data (Hair et al., 2015). Resultaten var lika häpnadsväckande som skrämmande. Barn som kom från fattiga hushåll hade i genomsnitt en sämre utvecklad hjärna än jämnåriga barn från hushåll med bra ekonomi. Den grå hjärnsubstansen hos barn som levde under USA:s federala fattigdomsnivå var mellan 8-10 procent lägre än genomsnittet. Denna siffra återspeglades även i standardiserade intelligenstester, där fattiga barn i genomsnitt presterade 4-7% sämre (Hair et al., 2015: 825-827).

Att barn från fattiga förhållanden har sämre kontakter, får mindre stöttning hemifrån och väljer att följa i sina föräldrars fotspår och inte skaffa en akademisk utbildning är tämligen intuitiva antaganden, och bör inte komma som en särskilt stor överraskning för någon. Men att de, på grund av den stress de utsätts för under sin uppväxt, uppvisar nedsättningar av kognitiva förmågor till följd av permanenta skillnader i uppbyggnaden av deras hjärnor, är så vidrigt att det knapp går att beskriva med ord. Vi säger det igen, ifall det ännu inte sjunkit in: en fattig uppväxt har permanenta effekter på utformningen av barns hjärnor.

Ett samhälle där barn lever i fattigdom strider mot grundläggande mänskliga rättigheter
Enligt FN:s barnkonvention skall alla barn ges förutsättningar att utvecklas och leva. Sverige ratificerade avtalet 1990, men ännu har konventionen inte omvandlats till lag. Alldeles oavsett dess juridiska status har vi förbundit oss att följa barnkonventionens 58 artiklar (det kan dock vara av intresse att notera att två riksdagspartier, Sverigedemokraterna och Moderaterna, inte stödjer förslaget om att omvandla barnkonventionen till svensk lag). Detta innebär att vi måste säkerställa att alla barn ges samma möjligheter och förutsättningar. Det gör vi inte i dagsläget. Ett barn kan inte påverka inkomstnivån i sin familj. Men hon kommer med största sannolikhet att utveckla sämre kognitiva förmågor än sina jämnåriga kamrater om hon växer upp i ett fattigt hushåll. Om vi nu förbundit oss att maximera barns möjligheter att utvecklas, kan detta knappast ses som acceptabelt. Ett samhälle där barn växer upp i fattiga hushåll leder inte bara till negativa effekter för barnen: det strider också mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Nu har vi klargjort vad barnfattigdomen är, hur den tar sig uttryck i samhället samt vilka effekter den har på barns vardag och framtida liv. I den nästa, avslutande delen i vår artikelserie kommer vi att presentera ett antal åtgärder som bör vidtas för att säkerställa att barnfattigdomen utrotas.

 

Inlägget skrevs av Emma Fastesson Lindgren och Petter Martinsson

 

Referenser

Dahl, G. & Lochner, L. (2012). The Impact of Family Income on Child Achievement: Evidence from the Earned Income Tax Credit. American Economic Review 102 (5): 1927-1956.
http://econweb.ucsd.edu/~gdahl/papers/children-and-EITC.pdf

Duncan, G., Magnuson, K., Kalil, A., Ziol-Guest, K. (2012). The Importance of Early Childhood Poverty. Social Indicators Research 108 (1): 87-98.
http://link.springer.com/article/10.1007/s11205-011-9867-9

Hair, J., Hanson, J., Wolfe, B. & Pollak, S. (2015). Association of Child Poverty, Brain Development and Academic Achievement. JAMA Pediatrics 169 (9): 822-829.
http://jamanetwork.com/journals/jamapediatrics/fullarticle/2381542

UN General Assembly. (1989). Convention on the Rights of Children.
http://www.ohchr.org/EN/ProfessionalInterest/Pages/CRC.aspx

Dela