En levande stad eller en stad med levande människor?

En levande stad eller en stad med levande människor?

I en intervju i DN Stockholm så förfasar sig Henrik Nerlund, sekreterare för Skönhetsrådet, för att bostadsbyggande tränger ut butiker, konditorier och restauranger. Nerlund menar att det stora fokuset på bostadsbyggande tränger bort mångfalden. Denna linje innebär dock att man tydligt att man prioriterar de boendes nytta av verksamheter högre än människors nytta av att få ett boende i Stockholm. En sådan linje är dock ohållbar i en tid av bostadsbrist och kraftig inflyttning till Stockholm.

I artikeln diskuterar Nerlund problemet om att ökat bostadsbyggande i existerande stadsdelar driver upp lokalkostnader, vilket i sin tur gör att mindre näringsidkare, som kaféer, inte längre har råd att fortsätta driva sin verksamhet. Detta gör i sin tur att mångfalden minskar och att det i slutändan blir mindre attraktivt att bo kvar i området.

Samtidigt kan målkonflikten ses på ett annat sätt. Antingen gynnar vi de som redan bor i förorter som Årsta och Bredäng genom att gynna verksamheter där, eller så gynnar vi de som skulle vilja bo där men som i dag inte kan på grund av att det saknas bostäder. Med andra ord står konflikten mellan en levande stadsdel och en stadsdel med levande människor.

Samtidigt finns det en annan dimension av frågan. Nämligen denna att kaféer och restauranger kan höja sina priser om lokalkostnaderna ökar – precis som de gör när lönekostnaderna ökar. Om människor verkligen värderar dessa verksamheter så högt som Nerlund implicerar borde de vara fullt villiga att betala en extra slant för att kunna dricka ett glas vin på fredagskvällen i sitt närområde.

Nerlund pekar dock på att det kan finnas en större samhällsnytta av att ha en levande stadsdel. Han menar därmed implicit att den nyttan är större än samhällsnyttan av att människor kan flytta till storstaden och börja sina nya liv där. Det kan vara så att han har rätt – men vi har inget särskilt skäl att tro detta.

Något som pekar på det motsatta är det faktum att restauranger stänger ned för att människor inte är beredda att betala för deras tjänster, samtidigt som priserna på bostäder i Stockholm fortsätter att vara höga. Prissignaler är självfallet inte allt, men de ger en fingervisning om vad människor värderar.

Stockholms politiker behöver nu ta debatten om stadsplaneringen. Ett Stockholm för alla behöver en aktiv stadsplanering där även kaféer och kulturinrättningar har en självklar plats. I många fall kan vi bygga såväl centrum som stora bostadsområden. I vissa fall uppstår dock en avvägning, och då måste byggandet av nya bostäder prioriteras.

Foto: Jordgubbe

Dela