Arvsskatten – Revisited

Tidigare under veckan gick Timbros chefsekonom Jacob Lundberg ut i en artikel och argumenterade för att ”låta arvsskatten vila i frid”. Ett skifte med sänkt skatt på arbete och höjd skatt på kapital, däribland en återinförd arvsskatt, vore dock en god idé. En arvsskatt skulle medföra klart mindre snedvridningseffekter än dagens marginalskatt, angripa den stora koncentration av kapital som vi ser idag, samt minska arvets allt större betydelse för ojämlikhet i dagens samhälle.

Kapitalets fördelning och utveckling behandlas utförligt i SNS Studieförbundet Näringsliv & Samhälles senaste rapport ”Kapitalbeskattningens förutsättningar”, i vilken en mängd olika teorier kring kapitalbeskattning även sammanställts på ett tillgängligt sätt. Skatter på inkomster som är mer slumpmässiga i sin karaktär och inte kräver stora uppoffringar, såsom stora arv från släktingar eller ökat värde på mark, är mer effektiva sett till skapande av incitamentmekanismer. Detta då förvärvsinkomster från flit och investeringar i humankapital främjas relativt inkomster från släktingar, vilket även framfördes väl i en The Economist-artikel under december månad.

Teorin om optimal beskattning utgår från att varje individ bör beskattas efter produktivitet. Staten kan dock inte se exakt vilken förmåga varje individ har, utan får använda nuvarande lön som proxy. I SNS rapport framfördes det att inkomst från förmögenheter, gåvor och arv starkt korrelerar med lön. Att skifta en hög skatt på arbete till arv är då en god idé både ur en fördelningsaspekt (social mobilitet och ”equality of opportunity”), men också sett till ekonomisk effektivitet (marginalnytta av att arbeta och utbilda sig ökar).

Sammanfattningsvis torde det inte finnas en direkt ideologisk skiljelinje gällande huruvida arvsskatten vore bra att återinföra vid en framtida skattereform, utan snarare i vilken storlek och tillsammans med vilka andra skatteförändringar.

Arvsskatten har tidigare varit en tämligen illa omtyckt skatt, vilket också behandlas i SNS rapport. I denna ges dock stöd för att arvsskattens legitimitet är högre än vad många tror, särskilt om man avgränsar den till ”stora arv”. (Ungefär 45% svarade då ”instämmer” eller ”instämmer delvis” på frågan ”En skatt på endast stora arv bör införas”). Denna fråga ställdes dessutom utan en presumtion om sänkt skatt på arbete.

 

Vidare gavs i Timbro-artikeln följande sex argument, vilka samtliga bemöts nedan.

 

  1. ”Arvsskatten beskattar redan beskattade pengar”. Utifrån denna logik bör dock det pliktetiska argumentet att skatt endast bör beskattas en gång fallera, då få liberaler motsätter sig att momsen finns, eller för den delen trippelbeskattningen som uppstår vid köp av punktbeskattade varor. Att ytterligare ett lager av beskattning på samma pengar skapas behöver inte i sig vara dåligt; det centrala bör vara att den totala skattenivån bibehålls samtidigt som beskattningens effektivitet ökar. Att växla en mer effektiv och rättvis arvsskatt mot den relativt snedvridande skatten på arbete är därför en god idé.

 

  1. ”Arvsskatten innebär att man bestraffar sparande.” Arvsskatten ökar dock incitamenten för äldre förmögna att spendera sina inkomster, snarare än ackumulera dem i syfte att ge dem direkt till sina arvingar. Man ökar drivkrafterna för att inkomster flödar genom ekonomin samtidigt som man motarbetar cementering av ojämlikheter i förmögenhet, samtidigt som att sänkt skatt på arbete gör det mer lönsamt att arbeta längre. Denna effekt måste däremot i teorin inte nödvändigtvis vara särskilt stor.

 

  1. ”Arvsskatten bäddar för skatteplanering”. Den tidigare arvsskatten flydde de allra rikaste ifrån, vilket Lundberg menar är argument för varför arvskatten inte bör återinföras. Faktumet att kapital är rörligt är inte ett problem i sig, utan att det lätt kan gömmas undan i andra länder. Dock har, vilket även framförs i tidigare nämnda rapport från SNS, antalet internationella avtal mellan länder kraftigt ökat. Således är förutsättningarna för en effektiv och välfungerande arvsskatt idag klart bättre än när regeringen Persson tog bort den.

 

  1. ”Arvsskatten försvårar för familjeföretag”. Likt vad som nämndes av Emil och Elis i en VHRPDH-artikel om arvsskatten från 2015 visar även forskning från Bloom och van Reenen att familjeföretag ofta har klart sämre ägarstyrning än andra. Om man vill undgå detta problem oavsett bör undantag kunna göras för näringsverksamheter vid införande av en ny arvsskatt, vilket görs i flera andra länder.

 

  1. Inkomster från skatt på fastigheter, förmögenhet och arv i OECD-länder (Procent av BNP)”Arvsskatten leder till låga skatteintäkter”. Detta var sant för den tidigare svenska arvsskatten. Den innebar ett grundavdrag på 70 000 kronor för närstående och 21 000 för övriga, med varierandeskattesatser 10 – 30%. Idag finns arvsskatt i 18 av 28 EU-länder, i vilken de flesta har ett klart högre grundavdrag och drar in klart större summor (se diagram). Ytterligare teori som är relevant är Piketty och Saez förslag på en optimal beskattning av arv om cirka 50%. På grund av bristfälliga data om förmögenheten i Sverige 2017 efter att förmögenhetsskatten tagits bort är det dock svårt att uppskatta exakt hur mycket pengar en sådan skatt skulle dra in.
  1. ”Arvsskatten ökar ojämlikheten i förmögenhet”. I den tidigare VHRPDH-artikeln nämndes ett papper från 1997, där Laitner och Ohlsson fann att arven var mycket ojämnt fördelade och att de 1% som ärver mest ärver 43% av den totala summan arv. På grund av den tidigare arvsskattens ineffektivitet lyckades de med särskilt mycket kapital dock ofta smita från skatt, medan de med mindre kapital fortfarande behövde betala. Detta ledde i sin tur till denna paradoxala regressivitet i skattesystemet. En ny arvsskatt med högre skattesats riktad mot de allra rikaste bör dock inte ha samma effekt, där ett större grundavdrag låter små arv förbli obeskattade.

 

Både kapitalet och arvets struktur, men också förutsättningarna för att införa en effektiv arvsskatt, har drastiskt förändrats sedan arvsskatten avskaffades år 2004. Det är god tid att denna återinförs, föredragsvis i samband med en skattereform där skatt på arbete växlas till skatt på kapital och konsumtion.

Dela