Gör politik av saken!

Gör politik av saken!

Att hantera målkonflikter är kanske politikens främsta uppgift. I en verklighet utan målkonflikter förpassas politiken lätt till att bli ointressant och överflödig. Margot Wallström gav i en SvD-intervju i helgen, apropå svensk vapenexport och feministisk utrikespolitik, ett smakprov på hur just detta kan se ut.

På frågan huruvida Sveriges vapenexport till länder som Filippinerna påverkas av regeringens feministiska utrikespolitik har Wallström svårt att svara – hon menar sig “inte förstå hur det rör feministisk utrikespolitik”. De två företeelserna står enligt ministern inte i konflikt, varför det inte heller finns något att diskutera. Det blir nästintill komiskt när hon försöker måla upp denna verklighetsbild, och samtidigt omintetgöra frågans politiska räckvidd.

Det är inte heller första gången politikers försök till att relativisera krigsmaterielexportens problematik övergår i komedi. Vi minns alla Annie Lööf ställa sig frågan “Vad är Kina till exempel?”, på tal om demokratikriteriets innebörd.

Nästintill alla svenskar, även Margot, känner till den svenska vapenexportens oförenliga mål. Till vilken grad ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen ska prioriteras framför mänskliga rättigheter är en politiskt verklig fråga.

När en feministisk utrikespolitik som ska värna kvinnors rättigheter tillåter vapenexport till Filippinerna – en stat där respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna på senare tid allvarligt försämrats – gör sig denna verklighet påmind, och frågan bör uppmärksammas.

Exportpolitikens konfliktfyllda verklighet sträcker sig dessutom längre än att enbart handla om krigsmateriel. Även svenskt exportfrämjande till miljövidriga industrier är högst aktuellt att diskutera inom ramen för export och feministisk utrikespolitik.

Att kvinnor drabbas hårdast av miljöförstöring och klimatförändringar är allmänt känt. Samtidigt stödjer Svensk exportkredit och Exportkreditnämnden återkommande export till miljömässigt tveksamma projekt i utlandet.

Exempel på hur sådan statsunderstödd export har sett ut i praktiken, och hur sådana projekt slår hårdast mot fattiga kvinnor, ges i det senaste numret av Sveriges Natur där Henrik Brandão Jönsson granskar garantier och krediter som ställts ut till pappersmassabruk i hårt prövade delar av brasilianska Amazonas. Inte bara vapenexporten har en baksida.

Exportpolitikens verklighet har många konfliktdimensioner, och bör uppmärksammas. Detta borde vara synnerligen angeläget för en regering med anspråk på att föra en feministisk utrikespolitik. Målkonflikterna kräver erkännande, och de motstridiga intressena bör ställas mot varandra för vidare diskussion och ställningstaganden. Först då kan politiken bli intressant och värdefull.

 

Skrivet av: Jonathan Grosin & Elias Höckerfelt

Bild: www.sakerhetspolisen.se 

Dela