Försäljning av Telia och SBAB – blott ideologiskt motiverat?

Försäljning av Telia och SBAB – blott ideologiskt motiverat?

Strax efter det att undertecknad debatterat ett statligt monopol på studentmössor (!) på S-studenters kongress kom Moderaterna med ett nytt förslag angående det statliga ägandet. Man vill sälja statens innehav i det börsnoterade Telia samt det helägda bolåneinstitutet SBAB.

Näringsminister Mikael Damberg (s) gick snabbt ut och kritiserade Moderaternas ”privatiseringsagenda”. Att moderater och socialdemokrater är oense i frågan om statligt ägande är inget ovanligt, då det bottnar i olika ideologiska utgångspunkter om statens roll i ekonomin. Samtidigt borde man tveka inför Moderaternas försäljningar även om man har en borgerlig utgångspunkt, eftersom det finns faktorer som talar för att en försäljning av Telia och SBAB vore olycklig både med tanke på marknadernas effektivitet och statens budget.

En potentiell motivering till att sälja innehaven är att det skulle öka effektiviteten i ekonomin.  Mycket forskning visar på att statliga bolag är mindre effektiva än privata eftersom de saknar de vinstincitament som privata företag har (Shleifer, 1998). Det är dock svårt att se att detta skulle gälla i de aktuella fallen. För det första är Telia börsnoterat och utsätts därför för samma avkastningskrav som exempelvis Tele2 och Telenor. Vad gäller SBAB, som förvisso är helägt av staten, så finns det inga indicier på att den finansiella avkastningen är sämre än de andra storbankerna.

Utöver detta så finns det också effektivitetsargument för varför SBAB och Telia bör vara i statlig ägo. Den svenska bankmarknaden kännetecknas som bekant av ett oligopol med fyra banker, vilket leder till höga räntor och låg effektivitet. SBAB utgör därför ett viktigt tillskott av konkurrens och ökad effektivitet en illa fungerande marknad. Telekommarknaden har i sin tur säkerhetspolitiska konsekvenser vilket gör att man bör vara försiktig med vem man säljer innehavet till givet. Givet t.ex. kinesiska intressen i svenska börsbolag kan det finnas fog för försiktighet.

Det finns också statsfinansiella skäl att inte sälja innehaven. Staten fick 2016 13,5 miljarder kr i utdelning från den statliga bolagsportföljen, varav ca 3,9 miljarder kom från Telia och SBAB. Eftersom pengar från avyttringar av dessa bolag enbart kan användas till att amortera statsskulden, som för närvarande har mycket låg ränta, skulle man sälja tillgångar med hög avkastning för att minska nästan obefintliga räntekostnader. Moderaternas förslag skulle därför leda till förluster i statskassan och ett minskat reformutrymme.

Man får därför bilden av att Moderaterna vill sälja innehaven i Telia och SBAB trots att det inte skulle bidra till marknadens effektivitet och att budgeten skulle ta skada. Det är därför enkelt att hålla med Mikael Damberg i hans bedömning att Moderaternas utspel ter sig ideologiskt motiverade.

Referenser:

Shleifer, Andrei    (1998), ”State versus private ownership”, Journal of Economic Perspectives 12(4), 133-150

Bild: Anders Wiklund, TT

Dela