Lokala gemenskaper för globala utmaningar

Lokala gemenskaper för globala utmaningar

Det brinner som aldrig förr i Sverige, och det långdragna extremvädret har väckt mångas engagemang landet över. Föreningar och grannar gör vad de kan för att hjälpa människor, djur och natur i sin närhet mot torka och bränder. Kommuner som Sjöbo, Staffanstorp och Båstad har upplåtit kommunal mark för nödbete. Facebookgruppen Foderhjälpen har över 27 000 medlemmar. Kyrkor har låtit bönder samla hö på deras marker för att råda bot på nöden.

Det ligger en enorm kraft i människors vilja att hjälpa till. Vad som driver dem är en känsla av ansvar, hänsynen till ens nästa och platsen de bor på. “Vi kan inte bara sitta bredvid, utan måste göra något” kunde höras på P1 tidigare i veckan från hembygdsföreningen i Ragunda, en av de kommuner som drabbats hårdast av bränderna. Vad människor känner kan beskrivas som ett kall.

I regel är det en känsla av gemenskap som ligger till grund för denna hänsyn och ansvarskänsla. Gemenskaper är nämligen ett mycket effektivt sätt att organisera samhällen och ägande på, vilket vi gång på gång påminns om i tider av kris eller hot, såväl akuta som mer långsamma.

Det finns flera sorters gemenskaper, och alla är givetvis inte av godo. Vissa är direkt skadliga. Den lokala gemenskapen, i människors absoluta närhet, har dock en oerhörd potential när det kommer till att bygga goda och resilienta samhällen. Genom att möta medborgare i vår omgivning blir vi lyckligare – människan är en social varelse – och i gemensamma projekt växer vi som människor.

Få aktörer förvaltar och skyddar stadsmiljöer och naturresurser så väl som lokala gemenskaper. Hembygdsföreningen i Ragunda är bara ett av många exempel. Och tacka vet jag allemansrätten för att vi känner en så pass stark anknytning till vår gemensamma skog. Det vi äger gemensamt, eller känner att vi gör, tar vi nämligen hand om.

Det är föga sannolikt att lokalsamhällets vilja till att hjälpa hade varit lika intensiv om skogen endast sågs som den enskildes tillgång. Sommarens bränder uppskattas hittills ha förstört värden motsvarande 900 miljoner kronor. Men vem vet, utan den känsla av ägarskap som gör att du avstår från att grilla ännu en kväll och som får människor att assistera brandmän med mat och bullfika kanske summan varit ännu större.

(Om du nu, liksom jag, anar att allmänningarnas tragedi här kanske håller lite sisådär i praktiken, rekommenderar jag att läsa några av den uppmärksammade brittiske tänkaren George Monbiots texter, exempelvis The Tragedy of Enclosure.).

Jämte den lokala gemenskapen, finns det ytterligare en som är livsavgörande för det goda samhället, och som icke är att förringa: den globala. Först när vi omsätter internationell solidaritet i praktiken, och tar gränsöverskridande hänsyn till gränsöverskridande problem som klimatförändringar, internationella konflikter och migration kan vi lösa vår samtids största utmaningar. Tänk om EU:s medlemsstater hjälpte varandra lika kvickt och plikttroget i flyktingvågor som i eldslågor!

Think globally, act locally är ett uttryck som aldrig kommer gå ur tiden. Globala problem kommer fortsätta sätta lokalsamhällen på prov världen över kommande decennier. Genom att ge människor verktyg, och inte minst tid, för lokalt engagemang och gemensamma projekt kan vi skapa goda och motståndskraftiga samhällen som klarar mycket mer än vi tror.

Låt oss hoppas att denna värmebölja snart når sitt slut. Men låt oss även komma ihåg med vilken kraft vi kan organisera oss för människors och naturens skull när det väl gäller. Det är detta som är det starka samhället.

Skribent: Elias Höckerfelt

Bild: Mats Andersson, TT

Dela