Arbetslöshetskassan: innan, under och efter krisen

Arbetslöshetskassan: innan, under och efter krisen

Foto: Foto av Michael Longmire hämtad från Unsplash.com

Möjligheten till försörjning vid arbetslöshet utgör en central del av samhällets förmåga att bekämpa konjunktursvängningar. I tider när ekonomin går sämre blir fler människor arbetslösa. Om dessa då är anslutna till en arbetslöshetskassa kommer pengar automatiskt att frigöras, vilket ger ekonomin en välbehövlig efterfrågestimulans just vid det tillfälle som det behövs. System som ger upphov till dessa kontracykliska stimulanser utan att staten behöver ta några aktiva beslut kallas passande för automatiska stabilisatorer.

Dessa system bygger dock på att någon använder dem; i a-kassornas fall att människor är medlemmar. Medlemstalen har sjunkit betydligt under de senaste två årtiondena, vilket kan ses i figuren nedan. Ett stort medlemsras följde efter att Alliansregeringen försämrade försäkringsvillkoren genom att bland annat sänka takbeloppet, införa en nedtrappning i ersättningen och höja avgifterna. Den positiva trenden sedan 2009 har ännu inte hunnit kompensera för det dramatiska fallet, trots flera förbättringar av villkoren mellan 2014 och 2018. I januari 2020 hade a-kassorna alltså färre medlemmar än under 2004 trots att befolkningen vuxit med cirka 16% sedan dess.

Graf: Egna beräkningar. Data hämtad från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Aggregerade siffror säger dock inte mycket om vilka grupper det är som i lägre grad är medlemmar i a-kassorna idag. Det finns dock starka skäl att tro att branscher där otrygga anställningar blivit vanligare har drivit utvecklingen. Den bransch som nu drabbas hårdast i Coronapandemins spår är hotell- och restaurang, i vilken andelen otrygga anställningar är särskilt hög. I kombination med det faktum att de otryggt anställda ofta varken kvalificerar sig för medlemskap i a-kassorna eller saknar incitament att ansluta sig (kommer jag att få jobba kvar länge nog för att kvalificera mig för ersättning?) får vi en mycket oroande slutsats; i de branscher det verkligen behövs, fungerar arbetslöshetsersättningen som sämst. 

Den kris vi nu befinner oss i har därför blottat bristerna i det svenska a-kassasystemet. Det är viktigt att påminna sig om att dessa brister inte är konsekvenser av ekonomisk naturlag. Att montera ner trygga anställningsformer och försämra incitamenten för arbetare att gå med i fackföreningar och a-kassor har varit högerns kanske viktigaste politiska projekt. Nu när en allvarlig kris plötsligt slog till, verkar borgerligheten dock ha blivit mer lyhörd för argumentet om a-kassans förmåga att stabilisera en ekonomi på nedgång. Reformer som innan krisen hade varit omöjliga att få majoritet för i riksdagen – förkortat medlemsvillkor, lättnader i arbetsvillkoret, höjda ersättningsnivåer och slopat karensvillkor – framstår nu som välavvägd krispolitik inom de flesta partier. Dessvärre är förbättringarna enbart tillfälliga. Så vad händer när krisen är över. 

En återgång till de gamla försäkringsvillkoren, till status quo, är inget alternativ. I takt med att gig-ekonomin breder ut sig talar allt för att A-kassornas stabiliserande effekt skulle fungera ännu sämre i nästa kris, och en sådan kommer alltid. Det är enbart en fråga om tid.

Detta faktum måste föras in i den politiska efterdebatt som kommer prägla vårt samhälle i många år framöver. Vi menar därför att socialdemokratin måste driva åtgärder som ämnar att förbättra villkoren i a-kassan med hög prioritet framöver. Kortare medlems- och arbetsvillkor behövs för att fler människor som befinner sig i otrygga anställningar, och därmed inte har en lång planeringshorisont, ska ha incitament och möjlighet att ansluta sig. Ersättningstaket bör indexeras så att a-kassorna fyller sin funktion, år efter år, utan att diskretionära beslut ständigt behöver tas.

För att stärka a-kassornas stabiliserande effekter i tider av kris skulle man därtill kunna konjunkturindexera deras villkor. När ekonomin går in i en lågkonjunktur blir såväl arbets- som medlemsvillkor samt ersättningsnivåer mer generösa. Detta gör att den konjunkturutjämnande effekten blir större, samtidigt som de ökade kostnaderna för arbetslöshetsersättning koncentreras till de perioder då behovet är som störst. Till raden av argument för en förbättrad a-kassa kan man därför, i detta förslag, tillfoga att det kostnadseffektivt ökar den makroekonomiska stabiliteten.

Den nedmontering av trygghetssystemen som högern fört under många år har motiverats med argument om skeva incitamentsstrukturer, hämtade ur ekonomisk teori. Att man valt att tala betydligt mindre om den likaledes teoretiskt uppbackade funktionen om automatisk stabilisering i lågkonjunktur blottar att projektet i slutändan är helt och hållet ideologiskt motiverat. Att syndaren sedan vaknar i kris är vi givetvis glada över, men en dag är krisen över. Då är det socialdemokratins uppgift att säkerställa att insikten om a-kassans centrala roll för att värna ekonomins motståndskraft inte faller i dvala.

 

Med detta inlägg önskar vi er en fin första maj!
Styrelsen 20/21

Dela