Diskrimineras afrosvenskar på arbetsmarknaden?

Diskrimineras afrosvenskar på arbetsmarknaden?

Bild: Mike Shaheen. Hämtad från https://commons.wikimedia.org/wiki/File:George_Floyd_Miami_Protest,_June_7,_2020_17.jpg

Perspektiv på antirasism: Del 3 av 3

I en viral rapport påstås att afrosvenskar diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden och att diskrimineringslagstiftningen därför behöver stärkas. Denna tolkning är dock felaktig — resultatet drivs mer sannolikt av helt andra faktorer, varför mer utbildning är ett bättre lösningsförslag. Vi diskuterar även risken för skärpt diskrimineringslagstiftning att bli kontraproduktiv.

Rasism är ett av de svåraste samtalsämnena på den offentliga arenan. Dels för att få erfarenheter kan jämföras med att få sitt människovärde förnekat och sin livsglädje dränerad på det sätt som när man utsätts för rasism. Dels för att diskussionen försvåras av att många svåra och viktiga begrepp ofta är vagt definierade. Man kliver därför in på ett minerat fält där ord betyder olika saker för olika personer. Vad innebär egentligen ”diskriminering” och vad menas med att rasismen är ”strukturell” eller ”institutionell”? 

Det här är den tredje och sista texten i vår serie om antirasism. Temat genom alla texter är att det är viktigt att förstå orsakerna till att vi ser skillnader i utfall mellan grupper för att kunna göra något åt dem. I den första texten gick vi igenom definitioner av olika diskriminering och riktade kritik mot begreppet “strukturell rasism”, då det riskerar bli innehållslöst för beslutsfattare som ska ta fram lösningar. I den andra delen gick vi in på den amerikanska Black Lives Matter-rörelsens förslag om att #defundthepolice och analyserar, mot bakgrund av tillgänglig forskning, varför förslaget riskerar bli kontraproduktivt. 

I denna text pekar vi ut vad vi ser som tveksamma slutsatser i en flitigt delad rapport om afrosvenskars situation på arbetsmarknaden, i synnerhet den förvånande slutsatsen att utbildning skulle vara en nackdel för afrosvenskar. Vi diskuterar också hur policyförslag för att åtgärda skillnader i arbetsmarknadsutfall i Sverige som bygger på samma förklaringsmodell sannolikt inte kommer förbättra afrosvenskars situation.

Afrosvenskar blir diskriminerade enligt uppmärksammad rapport

I en rapport från Uppsala universitet och Länsstyrelsen Stockholm säger man sig finna ”tydlig diskriminering på svensk arbetsmarknad” gentemot afrosvenskar. Denna har delats flitigt senaste veckorna av såväl journalister som flera ledande politiker.

Beläggen för detta är bland annat att afrosvenskar har lägre löner än övriga befolkningen. I genomsnitt är löneskillnaden drygt 16 procent för de födda utanför Sverige. Jämför man afrosvenskar med andra i befolkningen med samma utbildningsnivå, ålder och anställningssektor är skillnaden drygt 5 procent. Motsvarande siffror för afrosvenskar födda i Sverige visar på ett liknande mönster.

Rapportförfattarna drar också den häpnadsväckande slutsatsen att det är en nackdel för afrosvenskar att skaffa sig eftergymnasial utbildning. Detta baserat på att exempelvis arbetslösheten bland afrosvenskar med högst treårig eftergymnasial utbildning är högre än för de med bara gymnasieutbildning. 

Tveksam statistisk metod upphov till slutsatserna

Problemet med dessa slutsatser är att studien inte beaktar att andra variabler än utbildningsnivå, ålder och anställningssektor kan spela roll. Exempelvis kontrollerar man inte för utbildningens inriktning eller lärosäte. Inte heller kontrollerar man för antal yrkesverksamma år. Vilka kontroller man bör göra i en sådan här analys beror på vilken fråga man vill besvara, något som vi också skrivit om här på bloggen. 

Om man syftar på ”institutionell/strukturell diskriminering” behöver man – om man definierar ”institution” tillräckligt brett – i princip inte kontrollera för något alls. Då blir det dock svårt att tolka resultatet då alla skillnader är tecken på strukturell rasism, vilket gör det nästintill omöjligt att komma fram till förslag som skulle kunna förbättra afrosvenskars situation. Om man med diskriminering syftar på taste discrimination (eller statistisk diskriminering för den delen)  är det i princip omöjligt att dra några slutsatser utifrån rapporten, vilket vi diskuterar i vår första text i denna serie.

Potentiella förklaringar till skillnaderna är många

Korrelation och kausalitet är inte samma sak. Därför är det aningen slarvigt av rapportförfattarna att uttrycka sig som man gör när man skriver att eftergymnasial utbildning är en nackdel för afrosvenskar. Speciellt om det leder till den med all sannolikhet felaktiga slutsatsen att afrosvenskar inte borde utbilda sig. 

För att förstå den här poängen är det viktigt att förstå selection bias. Afrosvenskar med eftergymnasial utbildning kan exempelvis oftare vara födda i Sverige än afrosvenskar med endast gymnasieutbildning. I rapporten görs den distinktionen, men den hamnar i skymundan när slutsatserna dras. 

Att arbetslösheten bland afrosvenskar med treårig eftergymnasial utbildning är högre jämfört med de utan eftergymnasial utbildning drivs helt av afrosvenskar födda i Afrika söder om Sahara (ASS), enligt rapporten. För afrosvenskar födda i Sverige är sambandet istället det omvända – arbetslösheten bland afrosvenskar med bara gymnasial utbildning är tre gånger högre än arbetslösheten för de med treårig eftergymnasial utbildning. Afrosvenskar med treårig eftergymnasial utbildning födda i Sverige har faktiskt lägre arbetslöshet än övriga befolkningen i Sverige med motsvarande utbildningsnivå. Det här kan exempelvis bero på att en person född i ASS med eftergymnasial utbildning kanske utbildade sig innan den kom till Sverige och därför har en utländsk utbildning. 

Trots att rapportförfattarna genom hela rapporten talar om strukturell diskriminering, landar de i precis den förenklade förklaringsmodell där rasistiska föreställningar är det som ska bekämpas genom exempelvis diskrimineringslagstiftning. Utbildning är sannolikt inte en nackdel för afrosvenskar och att dra den slutsatsen riskerar leda till att skillnaderna mellan afrosvenskar och resten av befolkningen till och med ökar. Vi menar att fokus snarare borde ligga på utbildning för att förbättra afrosvenskars situation.

Hårdare diskrimineringslagstiftning inte svaret

En invändning kan då vara “varför inte satsa både på utbildning och hårdare diskrimineringslagstiftning”? Ett skäl till detta är att hårdare diskrimineringslagstiftning kan slå fel. Man kan exempelvis tänka sig en effekt där svenska arbetsgivare undviker att anställa rasifierade för att undvika rättsfall kopplade till diskriminering. 

Det finns också anledning att tro att det kan slå fel baserat på nationalekonomiska grunder. Diskriminering baserad på rasistiska fördomar – antingen taste discrimination eller implicit bias – har ofta en ekonomisk kostnad. Kontraintuitivt nog kan alltså lagstiftning för att minska diskriminering också minska denna ekonomiska kostnad och på så sätt bidra till mer diskriminering snarare än mindre. Om afrosvenska och vita arbetare är lika kompetenta men det går att anställa afrosvenska arbetare till 16 procent lägre lön skulle det finnas starka incitament för arbetsgivare att bara anställa afrosvenska arbetare. Detta skulle ju minska arbetskostnaderna rejält och öka vinsten, vilket i slutändan är det kapitalistiska arbetsgivare bryr sig om.

De arbetsgivare som trotsar den kapitalistiska instinkten och envisas med att anställa vita arbetare förlorar alltså vinst eftersom de måste betala högre löner. Det gör deras företag mindre lönsamma och ger dem en konkurrensnackdel gentemot företag som inte diskriminerar. På en relativt välfungerande marknad skulle sådana företag på sikt konkurreras ut, oavsett om deras diskriminering är medveten eller inte. Om man med lagstiftning insisterar på att lönen för afrosvenskar och vita arbetare måste var lika eliminerar man istället den ekonomiska kostnaden förknippad med diskriminering. Om lönen måste vara lika finns ju inte längre några ekonomiska incitament att anställa afrosvenskar, då kan rasistiska arbetsgivare fortsätta vara rasistiska utan att konkurreras ut.

Även om verkligheten är betydligt mer komplex än i exemplet ovan så är det här resonemanget inte enbart en teoretisk kuriositet. Exempelvis utnyttjade rasistiska fackföreningar under apartheidtiden i Sydafrika den här ekonomiska logiken för att stänga ute svarta arbetare från arbetsmarknaden. Som den afroamerikanske ekonomen Walter Williams skriver i sin bok Race and Economics:

“Firms that chose to hire whites instead of blacks payed dearly – $1.92 per hour versus $0.39 per hour. White racist unions recognized that equal-pay-for-equal-work laws (a variation of minimum wage laws) would reduce the cost of discrimination and thus improve their competitive position in the labor market. […] In fact “equal pay for equal work” became a rallying slogan for South Africa’s white labor movement.“

Vi vill göra det tydligt att vi som samhälle inte kan acceptera rasistisk diskriminering på arbetsmarknaden. Sådant ska så klart fortsatt vara olagligt. Resonemanget ovan handlar vikten av orsaksanalys och hur viktigt det är att ha en korrekt sådan för att undvika att implementera policy som i praktiken går stick i stäv med de goda intentioner som motiverade policyn till att börja med. 

Ett annat exempel på kontraproduktiv diskrimineringslagstiftning är reformen ”Ban The Box” i USA som förbjöd arbetsgivare att begära brottsregister från arbetssökande. Bakgrunden var att personer med kriminellt förflutet, där afroamerikaner är kraftigt överrepresenterade, ofta blev diskriminerade vid jobbansökningar. Dock ledde policyn till att arbetsgivare diskriminerade afroamerikaner väsentligt merinte mindre. En förklaring är att arbetsgivare började ägna sig åt statistisk diskriminering (som vi definierar i vår första text). Arbetsgivare började helt enkelt gissa vilka som var tidigare kriminella. Dessa exempel visar att fel policy riskerar att förvärra situationen för just de grupper man vill hjälpa.

I del 1 av den här artikelserien nämnde vi även studier som visar att arbetsgivare i högre utsträckning kallar arbetssökande till intervju om deras CV står under ett ’svenskklingande’ namn. Liknande mönster har lett till att förslag om anonymiserade jobbansökningar lyfts. Effekten av detta har dock inte alltid varit den avsedda. Exempelvis har flertalet studier visat att anonymisering i själva verket varit skadligt för kvinnors och minoriteters chanser att kallas på intervju:

”In a separate international study of anonymous job applications of new Ph.D. economists, Krause et al. (2011) observed that women had a lower probability of being invited to an interview when their identity was concealed during the selection process. The authors suggested that anonymization of candidate information prevented the use of positive measures aimed at improving the representation of women.

A study conducted by the Australian Public Service observed similar results as Krause et al. (2011) where de-identifying applications at the short-listing stage did not appear to assist in promoting diversity. In fact, when all candidate’s information was made available, reviewers discriminated in favour of female and visible minority candidates.”

Orsaksanalys bör föregå lösningsförslag

Vi har i denna text pekat på problem vi sett i analysen av diskriminering på arbetsmarknaden som fått stort mediautrymme den senaste tiden. Med en felaktig analys av varför afrosvenskars situation ser ut som den gör på den svenska arbetsmarknaden kan vi inte förvänta oss att den antirasistiska rörelsen kan komma till bukt med de skillnader vi ser. 

Detta är den avslutande texten av denna serie artiklar. Vi har diskuterat definitioner av diskriminering och dess eventuella problem, polisvåldet i USA och potentiella lösningar och afrosvenskarnas lönesituation. Vår förhoppning är att den genomgående tesen — att orsaksanalys spelar roll för att vi som antirasister ska komma lyfta verkningsfulla lösningar på samhällsproblem — har återspeglats i vår dykning i såväl diskurs som forskning.

Magnus Irie, forskarstuderande i finansiell ekonomi vid London School of Economics

Nils Lager, nationalekonom och matematikstudent, arbetar med skolvalsfrågor

 

Dela