Om det påstådda motsatsförhållandet mellan människoliv och ekonomi

Om det påstådda motsatsförhållandet mellan människoliv och ekonomi

Foto: Kevin Dellandrea via Unsplash.com

Snart fyra månader in i coronavirusets framfart i Europa är många av de frågeställningar som fanns i början ännu obesvarade. I en närmast total brist på koordination har Europas länder valt vitt skilda vägar att bekämpa viruset på. Ena landet efter det andra stängde sina gränser när man såg kollapsen av sjukvården i norra Italien. Utegångsförbud utropades och strikta begränsningar av rörelsefriheten och ekonomiska utbyten infördes. I Sverige har vi ännu varit skonade av sådana närmast totala nedstängningar, och som bekant så har det flitigt debatterats om den rätta vägen framåt, både ur medicinsk synpunkt och utifrån ekonomiska och etiska vinklar.

I andra länder har debatten varit mer polariserad, som oftast utifrån politiska skyttegravar. Beroende på den sittande regeringen har både höger och vänster världen över i polemik anklagat sina representanter för att göra för lite och för sent. Anklagelser om att sätta pengar och ekonomi före människoliv och hälsa har haglat tvärs över det politiska stridsfältet.

De som vågat höja en röst om någon räknat på effekterna och kostnaderna av det påstådda botemedlet, relativt till dess nytta, har mötts av fördömelser och utmålats som hjärtlösa cyniker som väger liv mot ekonomi. En sorts panik infann sig hos större delen av makthavarna som förbisåg sina medicinska experters råd, en panik som är förståelig vid intåget av en okänd och till synes väldigt dödlig sjukdom, med väljare som förväntar sig handling av ledare som förklarar det oförklarliga.

Det är en falsk motsättning mellan människoliv och ekonomi som har målats upp. Den egentliga motsättningen är tyvärr så komplicerad som människoliv mot människoliv. Kampen mot coronaviruset innebär att liv ställs mot liv, bara på lite annorlunda tidshorisonter. Dödsoffer och misär som ekonomiska kriser ställer till med är mer diffust och händer längre fram i tiden.

Vi kan titta på och lära oss av en närbesläktad situation. Under finanskrisen fick den ekonomiska osäkerheten arbetslöshetssiffrorna i västvärlden att, precis som nu, skjuta i höjden. Företag sa upp personal i rekordfart och många till synes stabila verksamheter gick omkull. Enligt en studie i The Lancet 2016 kan finanskrisen kopplas till väl över en halv miljon extra dödsfall i olika cancerformer, enbart mellan åren 2008 och 2010.[1] När arbetslösheten steg och skatteintäkterna minskade som följd, försämrades också kvaliteten på sjukvården.

”Also, deaths due to adverse events during medical treatment increased significantly after the onset of the crisis. By comparing the expected values of the period after the onset of the crisis with extrapolated values based on the period before the crisis, we estimate that an extra 242 deaths per month occurred in Greece after the onset of the crisis.”

I en andra studie, publicerat i väl ansedda British Journal of Psychology, konstaterar författarna att de ekonomiska svårigheterna till följd av finanskrisen också ledde till mellan fem- och tiotusen fler ”ekonomiska självmord”, en term som författarna introducerar, i Europa och Nordamerika.[2]

Ännu en studie, denna gång från Spanien, tittade på 60-plussare mellan 2008 och 2013. Även där kom man fram till samma sak. De negativa konsekvenserna, som var större för kvinnor än för män, härrör författarna till nedskärningar i sjukvården till följd av sinande skattkistor.[3]

En annan relevant jämförelse med situationen idag är också den stora depressionen som började 1929 med Wall Street-kraschen. Krig, uppror och politisk instabilitet i många år blev följden. Den nedstängning som nu råder i Indien har lett till att tiotals miljoner människor står i akut hungersnöd. Vid årets slut kan en extra kvarts miljard människor världen över vara i risk för svält på grund av utegångsförbuden och havererade livsmedelsförsörjningskedjor, meddelar en chefsekonom på FN:s Världslivsmedelsprogram.[4] Det kokar av oro.

Det är svåra uträkningar och samband det handlar om. Att försöka räkna ut mer specifikt hur många dödsfall som en nationell ”lockdown” medför är en vansklig övning. Hur många dör i förtid? Hur ska man räkna på den minskning i livskvalitet som sker? Balansen och uträkningarna är också svåra att motivera när corona-patienter på sjukhusen över Europa här och nu är så konkreta, och de liv som går förlorade är så abstrakta och svåra att se senare.

Men det vi vet med säkerhet är att arbetslöshet medför både psykisk och fysisk ohälsa hos individer, framför allt hos de redan svaga och de ekonomiskt utsatta. Det finns inga enkla lösningar på coronapandemin. Men en sak kan vi göra, och det är att vara ärliga om att omfattande åtgärder som hjälper här och nu, samtidigt medför ett stort pris med dess inverkan på liv, hälsa och jobb framöver.

 

Styrelsen 20/21

[1] https://www.thelancet.com/journals/lanpub/article/PIIS2468-2667(16)30018-4/fulltext
[2] https://www.cambridge.org/core/journals/the-british-journal-of-psychiatry/article/economic-suicides-in-the-great-recession-in-europe-and-north-america/DF85FA16DFB256F4DC7937FAEA156F8B
[3] https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24864003/
[4] https://www.nytimes.com/2020/04/22/world/africa/coronavirus-hunger-crisis.html

Dela