Polisvåldet i USA — vad säger egentligen forskningen?

Polisvåldet i USA — vad säger egentligen forskningen?

Bild: Mike Shaheen. Hämtad från https://commons.wikimedia.org/wiki/File:George_Floyd_Miami_Protest,_June_7,_2020_17.jpg

Perspektiv på antirasism: Del 2 av 3

Det extremt upprörande och grafiska polisvåldet var gnistan som tände eld på de senaste veckornas engagemang för antirasistisk kamp. Att fokus hamnat på antirasism är bra men en noggrann analys  av forskningen på området är nödvändig för att se till att de policyförslag som lyfts fram faktiskt hjälper snarare än stjälper jämlikhetssträvan. Det är långt ifrån uppenbart att anledningen till att svarta är överrepresenterade bland de som fallit offer för polisskjutningar är ‘racial bias’ i poliskåren. Att mindre pengar till polisen skulle förbättra situationen är också ifrågasättbart. 

 

Rasism är ett av de svåraste samtalsämnena på den offentliga arenan. Dels för att få erfarenheter kan jämföras med att få sitt människovärde förnekat och sin livsglädje dränerad på det sätt som när man utsätts för rasism. Dels för att diskussionen försvåras av att många svåra och viktiga begrepp ofta är vagt definierade. Man kliver därför in på ett minerat fält där ord betyder olika saker för olika personer. Vad innebär egentligen ”diskriminering” och vad menas med att rasismen är ”strukturell” eller ”institutionell”? 

 

Det här är den andra texten i vår tredelade serie om antirasism. Temat genom alla texter är att det är viktigt att förstå orsakerna till att vi ser skillnader i utfall mellan grupper för att kunna göra något åt dem. I den första texten gick vi igenom definitioner av olika sorters diskriminering och riktade kritik mot begreppet “strukturell rasism”, då det riskerar bli innehållslöst för beslutsfattare som ska ta fram lösningar. I denna del går vi in på den amerikanska Black Lives Matter-rörelsens förslag om att #defundthepolice och analyserar, med bakgrund av tillgänglig forskning, varför förslaget riskerar bli kontraproduktivt. 

 

Black Lives Matter-rörelsen har tagit fart

 

Efter mordet på George Floyd av en polis i USA har Black Lives Matter-rörelsen skapat engagemang världen över för att stå upp mot rasism. Narrativet att USA ser en epidemi av vita poliser med rasistiska motiv som skjuter svarta personer är vanligt förekommande i media. Av de ungefär tusen polisskjutningar med dödlig utgång varje år och 2019 var 55 av dessa icke-beväpnade civila (av vilka 14 var svarta).  I media lyfts dock fall där icke-svarta dödas av polis sällan fram, såsom när vite Tony Timpa blev kvävd av polisen (med ett liknande grepp som användes mot George Floyd) år 2016 samtidigt som polisen öppet skämtade om honom.

 

Polisvåldet i USA — svårare att förstå än mediebilden

 

Beviset för diskrimineringen av svarta påstås vara att svarta personer i mer än dubbelt så hög utsträckning dödas av polisen än vita, i förhållande till sin befolkningsstorlek. Däremot är det inte uppenbart att detta i sig bevisar att polisen diskriminerar mot svarta personer, det vill säga oftare kommer skjuta en svart person än en vit person vid två i övrigt identiska situationer. En faktor som sannolikt bidrar till att afroamerikaner oftare blir skjutna är att det sker fler möten mellan svarta personer och polis än mellan vita och polis. Detta förklaras delvis av att områden där svarta personer är överrepresenterade har väsentligt högre brottslighet i genomsnitt. Det kan i sin tur delvis bero på att de områdena är fattigare än genomsnittet, vilket i sin tur har historiska orsaker där bland annat rasism spelat en viktig roll. Givet att afroamerikaner är så överrepresenterade sett till andel gripna — vilken representation bland andel skjutna skulle indikera att det inte fanns “racial bias” bland poliser, sett till dödligt våld?

 

För att kunna bedöma om det finns “racial bias” bland poliser behöver man titta på individdata och jämföra liknande sammandrabbningar mellan polisen och civila. Utifrån den – om än begränsade – data vi faktiskt har vad gäller polisskjutningar framträder en betydligt mer komplicerad bild. En av de mest detaljerade studierna av polisskjutningar i USA av afroamerikanske ekonomen Roland Fryer att polisen under liknande omständigheter faktiskt är något mindre benägna att skjuta svarta personer än vita, genom att jämföra sammandrabbningar mellan polis och civila som är lika varandra.  Två andra studier med annan data har funnit liknande resultat. 

 

Detta brukar ofta citeras som ett bevis på att det inte finns någon “racial bias” bland poliser, vilket dock inte stämmer. Fryer själv i denna artikel i Wall Street Journal att ett viktigt resultat från forskningen också är att de finner evidens för att “övervåld” mot svarta civila är vanligare än mot vita civila. 

 

Det finns även rimlig kritik att rikta mot resultatet om polisskjutningar, då det är en krånglig statistisk fråga. Om man använder data över när personer blir gripna och jämför polisskjutningar med att personer blir gripna kan analysen bli skev om den ena gruppen oftare kommer bli gripna — vilket vi vet är fallet för svarta, där det finns en “bias” sett till att bli stoppad i trafiken eller gripen för marijuanabruk

 

Exakt hur dessa statistiska problem påverkar resultaten är svårt att säga, men en fjärde studie som använde en helt annan metod (som undviker ovan nämnda problem) fann precis som Fryer att det inte finns någon “racial bias” bland polisskjutningar. Det är med andra ord en sannolik hypotes att svarta personers överrepresentation till stor del drivs av att de oftare kommer i kontakt med polisen, vilket drivs av den höga kriminaliteten i fattiga afroamerikanska områdena, vilket i sin tur har historiska orsaker där bland annat rasism kan ha spelat en viktig roll. 

 

Huruvida historiska fenomen såsom slaveriet och Jim Crow bäst förklaras av materialistiska faktorer eller rasistiska föreställningar behöver inte här spela någon större roll för att bedöma hur rasistiska föreställningar idag påverkar afroamerikaners materiella situation. Även om grundorsakerna på ett eller annat sätt kan spåras till rasistiska föreställningar i det förflutna så kan rasistiska föreställningar i nuet, exempelvis rasistiska poliser, vara relativt betydelselösa för att lösa dagens problem. Om fattigdom och kriminalitet i närområdet är förklaringen skulle mindre rasism inom poliskåren inte minska skjutningarna. 

 

Vi vet inte riktigt om detta är en bättre förklaring till polisskjutningarna än utbredd rasism inom poliskåren, men diskussionen om dessa resultat omöjliggörs om man direkt från skillnader i utfall sluter sig till att diskriminering baserad på rasistiska föreställningar är orsaken. Och den diskussionen är viktig om vi vill bekämpa orättvisor. För att få bukt med problemet måste man först förstå de underliggande mekanismerna. Annars riskerar vi att utforma uddlös eller kontraproduktiv policy — och därmed inte hitta lösningar på de orättvisor vi ser. 

 

Antirasistiska rörelsens lösningar kan bli kontraproduktiva

 

Om diskriminering baserat på rasistiska föreställningar legat till grund för den observerade skillnaden mellan svarta och vita personer vad gäller polisvåld följer naturligt att lösningen är att utrota dessa föreställningar inom poliskåren, alternativt att begränsa polisens interaktioner med svarta civila. Förslaget från vissa delar av amerikanska Black Lives Matter-rörelsen att helt enkelt dra in finansieringen för polisen, #defundthepolice, bör ses som en radikal version av detta.

 

Det riskerar dock att slå fel och till och med försämra situationen för svarta amerikaner. I en nyligen släppt studie av Tanaya Devi och samme Fryer visar det sig att polisens interaktion med civila minskat drastiskt i kölvattnet av stora demonstrationer i samband med polisskjutningar mot individer såsom Freddie Gray, Laquan McDonald, Timothy Thomas, Tyisha Miller och Michael Brown. Som resultat ökade antalet brott drastiskt de följande två åren i de städer som studeras — totalt sett uppskattades antalet mord öka med ungefär 450 per år, där de flesta av offren var svarta personer. Denna studie visar inte att protester nödvändigtvis behöver vara dåliga, utan borde snarare ses som en indikation på vad som händer när polisen drar sig undan från ett område, vilket vi tror liknar utfallet av en policy likt #defundthepolice.

 

För att sätta denna siffra i perspektiv visar författarna att det är mer än 30 gånger fler än det genomsnittliga antalet svarta personer som skjutits av polis i dessa städer under tidigare år. Antalet övriga brott ökade med ungefär 15 000 per år och riskerar se en liknande effekt i USA efter de senaste veckornas protester. Som Fryer själv uttrycker det: 

 

”I never would have guessed that if police stopped putting in the effort, that homicides would change like this. You hear some people say ’Oh, we want to police our own neighborhoods, get out.’ No, you don’t want that. I guess I always knew it was a foolish idea, but I didn’t realize it was this deadly.”

 

Polisen är viktig för att skapa trygghet

 

Ett förslag som kanske hade varit bättre vore att ge polisen mer resurser, inte mindre. Amerikanska poliser är ofta dåligt utbildade och afroamerikanska områden har ofta för lite poliser snarare än för mycket, vilket ger fritt spelrum för kriminella. Debattörerna som förespråkar #defundthepolice vill lägga mer resurser på förebyggande åtgärder, vilket är bra, men detta bör inte komma från att ge mindre pengar till polisen. 

 

Det finns onekligen problem inom den amerikanska poliskåren som är frikopplad från nivån av finansiering, så som militariseringen och svaga restriktioner mot övervåld. Men för att öka tryggheten i afroamerikanska områden är mer resurser till polisen för att få till bättre och längre polisutbildningar samt högre polisnärvaro i områden med hög kriminalitet (samt arbeta för en bättre relation med befolkningen) tillsammans med förebyggande åtgärder (såsom mer resurser till grundskolor och arbete för minskad skolsegregation) sannolikt en bättre väg framåt.

 

Hur ska man tänka kring antirasistisk policy?

 

I vår tidigare text gjorde vi poängen att en noggrann analys av orsaker och med tydliga definitioner spelar roll för att komma fram med lösningar på de samhällsproblem vi ser. Vi har i denna text tittat närmare på polisvåldet i USA och den forskning som kan indikera vad som är bäst väg framåt för att göra livet drägligare för afroamerikaner i USA, som går stick i stäv med lösningar som basuneras ut av flera Black Lives Matter-ledare. 

 

Magnus Irie, forskarstuderande i finansiell ekonomi vid London School of Economics

Nils Lager, nationalekonom och matematikstudent, arbetar med skolvalsfrågor

 

Dela